krigsfiskal och ett par år senare till advokatfiskal i kammarrevisionen. 1686 utnämndes han till sekreterare i riksarkivet. Adlad sistnämnda år, förordnades han 1689 till ledamot i lagkommissionen, blef 1701 vice president i Åbo hofrätt, från hvilket ämbete han 1721 tog afsked med landshöfdingetitel. Död på sin egendom Finsta i Uppland d. 26 juli 1728. Såsom sekreterare i riksarkivet erhöll han i uppdrag att med ledning af de där förvarade handlingar söka utreda frågan om det gamla kopparkompaniet och dess förmodade försnillningar från kronan. Hans efterforskningar ledde honom till den öfvertygelsen, att flera af de beskyllningar, reduktionskommissionen framställt mot kompaniet, voro orättvisa. Detta under då varande förhållanden djärfva påstående förfäktade han icke blott inför kommissionen utan äfven hos konungen, hvilket hade till följd, att L. blef kastad i fängelse. Han slapp likväl undan med att göra reduktionsledamöterna offentlig afbön, men den undergångna behandlingen kvarlämnade hos honom en djup ovilja mot enväldet och införde honom i den opposition, som under Carl XII:s senare regeringsår förberedde och efter hans död genomförde en inskränkning i regeringssättet. L. fullbordade utgifvandet af beskrifningarna till Dahlbergs »Suecia antiqua» samt författade en stor mängd betänkanden i juridiska och politiska frågor. Han var en af sin tids lärdaste män. Gift 1: 1680 med Magdalena Adlersköld och 2: 1696 med Elisabet Berghult. 2. Leyonmarck, Gustaf Adolf, ämbetsman. Född på Finsta i Uppland d. 6 sept. 1734; den föreg. sonson och son af sekreteraren i kammarkollegium Sven Johan Leyonmarck och Elisabet Malmberg. I Uppsala, där L. i synnerhet vinnlade sig om den matematiska vetenskapen, väckte han sådan uppmärksamhet för sina insikter i dessa ämnen, att Klingenstjerna öppet beklagade universitetets förlust, då L. lämnade det 1754 och ingick i bergskollegium. Inom sistnämnda ämbetsverk befordrades han 1760 till ordinarie notarie, 1767 till sekreterare, 1772 till assessor, 1778 till bergsråd och 1805 till vice president. Såsom ämbetsman ägde han få sina likar i skicklighet, nit och plikttrogenhet. Under frihetstiden deltog han flitigt i riksdagsförhandlingarna och understödde både med pennan och det muntliga ordet Hattarna, utan att likväl taga del i partiets öfverdrifter och ytterligheter. Ledamot af Vetenskapsakademien riktade han hennes handlingar med en mängd uppsatser, hvilkas sammanfattande utgjorde hans hvila, under de stunder ämbetsgöromålen lämnade honom lediga. Död d. 4 maj 1815. Gift 1774 med Brita Sofia Jennings, dotter af den bekante finansmannen John Jennings (se I: 548). 3. Leyonmarck, Johan Adolf, ämbetsman, statistiker. Född d. 19 juni 1775; den föreg. son. L. var endast femton år när han efter slutade studier i Uppsala ingick i statens tjänst såsom extra ordinarie kammarskrifvare i statskontoret. Under träget arbete och endast bemärkt af sina förmän, vandrade han tjänstebanan steg för steg framåt och utnämndes 1805 till kamrerare i statskontoret. Samtidigt och efteråt skötte han en mängd förtroendeuppdrag, som icke hörde till hans tjänstebefattningar, men vid hvilka ämbetsmannavana och framför allt noggrannhet voro af nöden, såsom ledamotskapet i nedre borgrätten 1803--23, revisionen af räkenskaperna öfver de hemliga utgifterna under 1809 års riksdag, upprättandet af nytt formulär för bergskollegii hufvudbok, hvilket arbete belönades med en guldmedalj, o. s. v. 1814 befordrades han till vice och följande året till ordinarie sekreterare i tabellkommissionen, I denna befattning, hvilken han innehade till sin död, författade han icke allenast under en lång följd af år så väl de årliga som de vidlyftiga femårsberättelserna, utan bragte svenska tabellverket till den grad af fullkomlighet, att det ofta togs till mönster af andra stater. 1816 utnämnd till kommerseråd, nämndes han 1823 till hofmarskalk och inkallades 1829 i Vetenskapsakademien, hvarest han redan 1805 blifvit antagen till kamrerare och där han 1813--48 redigerade statskalendrarna. Den 7 nov. 1853 försvann han från sitt hem, då han som vanligt gått ut för att taga sig kroppsrörelse, och återfanns först d. 1 mars följande året i strömmen vid Skeppsholmen i Stockholm samt blef begrafven i familjegrafven i Brännkyrka. Gift 1802 med Margareta Elisabet Ribben. Leijonsköld, Mårten, ämbetsman. Född i Jönköping d. 21 sept. 1600. Föräldrar: borgmästaren därstädes Augustinus Hansson och Anna Svahn. Efter faderns frånfälle ingick modern nytt gifte med befallningsmannen öfver Jönköpings län, Anders Segertsson, hvilken 1616 skickade sin styfson till Hamburg för att vinna färdighet i bokhålleri och räknekonsten. Återkommen till Sverige, bemärktes han händelsevis af Axel Oxenstierna, som antog honom i sin enskilda tjänst och lät honom medfölja till Brandenburg, då Oxenstierna reste dit för att hämta Gustaf Adolfs brud, prinsessan Maria Eleonora. På samme gynnares förord anställdes han 1621 i k. kansliet och blef 1636 förordnad till generalförvaltare öfver sjötullarna och erhöll 1645 adlig värdighet. 1649 blef L. kammarråd och två år senare v. president i handels- och kommerskollegium, samt upphöjdes, när han 1654 tog afsked, till friherre och skref sig till Elfkarleby. Död d. 27 okt. 1656. »Af tidens handlingar ses, att han ej allenast genom sin omtanka ganska mycket förökat kronans inkomster, utan genom sin. kredit, så inom som utom riket, skaffat regeringen betydliga penningförskotter.» Gift 1631 med Brita Sneckenfelt. Leijonstedt, Anders, riksråd, vitterhetsidkare. Född i Uppsala 1649, son af apotekaren Simon Wollimhaus o. Katarina Brant och yngre bror till k. rådet grefve Jakob Gyllenborg.