först flera år efter L:i död vann konungens stadfästelse. Död d. 23 april 1669. Gift 1612 med Katarina Kenicia och genom sina söner och döttrar stamfader för sex adliga ätter. Lenæus, Knut Nilsson, präst, sedeskildrare. Född d. 25 okt. 1688 i Lena församling i Uppland. Föräldrar: kyrkoherden Nils Lenæus och Sara Noræa. L. hade 1704 blifvit inskrifven som student i Uppsala och promoverades därstädes till magister 1716. Året därefter befordrades han till rektor vid Klara skola i Stockholm och blef pastor i Estuna i Roslagen 1726. Sju år senare förflyttades han såsom kyrkoherde till Delsbo, blef kontraktsprost i norra Helsingland 1734 och bevistade fem riksdagar. Död såsom stiftets senior d. 22 jan. 1776. Såsom författare försökte sig L. i hvarjehanda, men är egentligen bekant genom sin Delsboa illustrata 1764, hvilket arbete innehåller intressanta skildringar af lifvet och sederna i denna aflägsna landsdel, men liksom de mesta litterära företeelser från denna tid är till öfverflöd späckadt med citat och lärda anmärkningar. Genom ett par kvicka recensioner blef också det lärdomsprålande verket utsatt för samtidens löje. I sitt både offentliga och enskilda lif åtnjöt L. mycket anseende och rörde sig med en viss myndighet, som han till och med ville utsträcka till domkapitlet, under hvilket han hörde. Gift 1717 med Anna Robsahm. Lennander, Karl Gustaf, kirurg. Född i Kristianstad d. 20 maj 1857. Föräldrar: förste konstapeln vid Vendes art.-reg. Nils August Lennander och Elisabet Billing. L. blef student i Uppsala 1875, med. kand. 1881, med. lic. vid Karolinska institutet 1886 samt promoverades därstädes 1888 till med. d:r, sedan han föregående år försvarat afhandlingen Om tracheotomi för croup. Han blef 1888 docent och 1891 professor i kirurgi och obstetrik i Uppsala. L. har utgifvit en mängd afhandlingar, däribland särskildt om appendicitens behandling: Om appendicit 1893; Bidrag till den kirurgiska behandlingen af appendicit och perityflit 1891--92; Om appendicit och dess komplikationer från kirurgisk synpunkt 1892--93; Ueber appendicitis und ihre Komplikationen vom chirurgischen Standpunkt aus beurtheilt, Ueber Appendicitis 1895. För dessa arbeten erhöll L., som är ansedd som en af de förnämsta auktoriteterna rörande blindtarmsinflammationen, 1897 Sv. läkaresällskapets årspris. Led. af Vet.-soc. Ogift. Lennartsson, Anders, krigare. Föräldrar: krigshöfvitsmannen Lennart Torstensson (af Forstena-släkten) och Margareta Andersdotter. L., hvilken 1593 nämnes som fältöfverste, bidrog väsentligen till hertig Carls seger vid Stångebro och belönades 1599 med befälet å Älfsborg. Han satt 1600 i domstolen i Linköping öfver de anklagade rådsherrarne och nämndes s. å. till marsk. 1602 blef han jämte Arvid Stålarm öfverbefälhafvare för den svenska styrkan i Livland, men var 1604 åter hemma. 1605 slog han sig med 4,000 man fram från Reval till Pernau, där Carl IX landstigit, och följde denne på fälttåget söderut, men stupade efter lysande prof å tapperhet i slaget vid Kirkholm d. 17 sept. s. å. Ogift. Hans bror Torsten blef 1602 slottslofven å Älfsborg, men måste på grund af konungens misstankar snart begifva sig ur riket, hvarefter fädernegodset Forstena tillerkändes brodern Anders. Under Gustaf Adolfs regering fick han dock återvända och afled 1631 å Restad vid Göta älf, som han bekommit i arf efter brodern. Torsten L. blef 1600 gift med Märta Posse och var fader till den store fältherren Lennart Torstensson (se nedan). Vid riddarhusets instiftande tillerkändes han sätet n:r 2 bland svenska adelsmän. 1. Lenngren, Carl Peter, ämbetsman, skriftställare. Född d. 28 maj 1750. Föräldrar: kyrkoherden i Västerljungs församling af Strängnäs stift Erik Peter Lenngren och Charlotta Arfvedson. Efter några års vistelse i Uppsala blef L. 1770 e. o. kanslist i kammarkollegium, genomgick därstädes de underordnade graderna och erhöll sekreterarefullmakt 1790. Tre år senare befordrad till assessor, utnämndes han 1799 till kommerseråd och var under åren 1802--14 fullmäktig i generaltullarrendesocieteten. Ledamot af Vet.-akademien, m. m. Död d. 16 nov. 1827. 1778 begynte L. tillsammans med Kellgren att utgifva tidningen Stockholms-Posten, som sedan kom att utöfva ett stort inflytande på smaken och odlingen inom landet. 1781 blef Kellgren hufvudredaktör. Efter Kellgrens frånfälle 1795 antog L., som blef redaktör, till medhjälpare vid redaktionen advokatfiskalen Lengblom och sedermera medicinalrådet Rutström samt lämnade tidningen 1814, då han afträdde den till magister Wiborg. Stockholms-Posten fortfor sedermera i tjugu år och upphörde först 1833, då kapten A. Lindeberg var dess utgifvare. För sin litterära verksamhet glömde L. aldrig sitt ämbetsmannakall, utan skötte detta med samma oförtröttade nit, ända tills han året före sin död afgick från tjänstemannabanan. Gift 1780 (se följ.). 2 Lenngren, Anna Maria, skaldinna. Född i Uppsala d. 18 juni 1754. Föräldrar: e. o. professorn Magnus Brynolfsson Malmstedt och Märta Florin. Hon åtnjöt i ungdomen en icke allenast bildad utan till och med lärd uppfostran, så att hon säges ha biträdt sin far vid korrigeringen af studenternas latinska krior. I några tidningar, bl. a. »Hvad Nytt» i Göteborg, syntes ock åtskilliga epigram och andra dikter, skrifna af den unga fröken och undertecknade A. M. M. Vid tjuguett års ålder öppade hon på allvar sin vittra bana med ett stycke kalladt Thekonseljen, hvilket hon likväl sedan själf förkastade, hvarefter följde några öfversättningar och bearbetningar för teatern, såsom Lucile, som hon öfversatte på anmodan af hertig Carl och som uppfördes 1776, operan Zémire och Azor, hvartill Kellgren författade prologen och som uppfördes 1778, Arsène, en