féerikomedi, tryckt 1779, Silvain, m. fl. Dessa vittra alster, på hvilka hon själf lade föga vikt, blefvo ock snart glömda för hennes senare stycken, som först infördes i Stockholms-Posten och efter hennes död utkommo under den blygsamma titeln Skaldeförsök. — 1780 gifte hon sig med d. v. kanslisten, sedermera kommerserådet Carl Peter Lenngren och blef från samma stund den föreningspunkt, kring hvilken flera af den tidens utmärktheter i konst och vetenskap samlade sig i paret Lenngrens fint bildade hem. Men långt ifrån att söka ådraga sig uppmärksamhet genom sina snillegåfvor och sin författartalang, använde hon all omsorg att för världen och i synnerhet sitt eget kön undangömma sitt vittra yrke och glömde för detsamma aldrig sina husmoderliga plikter. Orsaken till denna tillbakadragenhet torde kanske få sökas i ungdomsminnen af sårande utfall mot »blåstrumpan». Först längre fram blef hennes namn kändt af allmänheten, som trott, att Kellgren, Leopold eller Silfverstolpe var författaren till hennes stycken. Bland dessa må företrädesvis nämnas satirerna Min salig man, Kärleken och dårskapen, Andra tider, andra seder, Herrns och fruns morgonkonversation; de täcka idyllerna Den glada festen och Grefvinnans besök; hennes intagande och naiva visor Pojkarna och Några ord till min kära dotter, att icke förgäta hennes Dröm, med hvilken hon besvarade en artighet af grefve G. F. Gyllenborg. — Hvad som i synnerhet utmärker fru Lenngrens skaldskap, är en skarp blick för en mängd smådrag, i synnerhet på det husliga lifvets område, en träffande åskådlighet och rörlighet i ordmålningen och framförallt en ovanlig förmåga att i några kvicka, glada och träffande drag teckna de mötande föremålen. Idyll och satir äro ock hennes egentliga fält. — Fru Lenngren, hvars senare år fördystrats af svåra sorger — hennes fosterdotter blef vansinnig och hennes fader drunknade — afled efter en lång och smärtsam sjukdom d. 8 mars 1817. — Svenska akademien, som 1797 bragt henne sin hyllning genom ett ode af Gyllenborg, har låtit öfver henne slå en minnespenning och uppresa en minnesvård på hennes graf å Klara kyrkogård. Franzén har med mästarhand tecknat henne och Rosenstein skrifvit förordet till hennes Skaldeförsök, hvaraf första upplagan utkom 1819. En särdeles vacker upplaga är den 1884 med mästerliga teckningar af Carl Larsson utgifna. Af Karl Warburg utkom 1887 »Anna Maria Lenngren». Lenning, John, fabriksidkare, donator. Född i Norrköping d. 19 april 1819. Föräldrar: fabrikören Kristian Erik Lenning, som 1810 anlade Drags klädesfabrik, och Johanna Kristina Heitmüller. — 1832—34 gick L. vid Teknologiska institutet i Stockholm, arbetade 1835—39 vid faderns fabrik och i dennes affär, lärde sig därefter ytterligare fabrikationen 1839—42 som simpel arbetare på olika ställen i England, Frankrike och Belgien, innehade sedan en mindre fabriksrörelse i hemlandet och blef 1854 disponent för Drags aktiebolag, som bildades genom en rekonstruktion af den äldre affären. L. dref nu upp rörelsen till något storartadt i sitt slag. — 1855 ordf. i Norrköpings fabriksförening. Medlem af tullkommittéerna 1864 och 1876, af bestyrelsen för Allm. industriutställningen i Stockholm 1866, af svenska kommittén för världsutställningen i Wien 1873, juryman vid världsexpositionen i Paris 1878 och från 1872 led. af Första kammaren för Norrköpings stad. Död d. 25 dec. 1879. — De donationer, som L. gjort i sitt testamente, uppgingo tillsammans till nära 1,467,000 kr. Häribland märkas Lenningska pensionsfonden, 300,000 kr., hvilkens afkastning går till personer i Norrköping, som oaktadt redligt arbete kommit på obestånd; Lenningska fonden, 100,000 kr., hvaraf afkastningen utdelas som premier och pensioner åt arbetare vid Drags fabrik; John och Matilda L:s sjukhem, med en fond af omkring 610,000 kr., för obemedlade obotligt sjuka tillhörande Norrköpings samhälle; John L:s väfskola, 300,000 kr.:s fond, där praktisk och teoretisk undervisning meddelas lofvande ämnesvenner i väfnadskonsten. — Gift 1850 med Matilda Justina Gustava (Tilda) Fagerström. Lennmalm, Karl Gustaf Frithiof, läkare. Född i Norrköping d. 24 sept. 1858. Föräldrar: apotekaren Carl Edmund Lennmalm och Amalia Albertina Westerbergh. — Student i Uppsala 1875, blef L. med. kandidat 1880 och med. licentiat 1884 samt 1886 med. doktor och docent i praktisk medecin vid Uppsala universitet efter att hafva försvarat afhandlingen Om lokalisationen i hjärnbarken af afasiens olika former. 1889 utnämnd till e. o. professor i pediatrik och praktisk medicin vid Lunds universitet, kallades han 1890 att bekläda P. H. Malmstens professur i nervsjukdomar vid Karolinska institutet och bedrifver vid sidan häraf en omfattande medicinsk praktik i hufvudstaden. — L., hvilken 1895 valdes till Sv. läkarsällskapets sekreterare, har af trycket utgifvit åtskilliga afhandlingar, bl. a.: Skarlakansfeberns uppträdande i Sverige (i Uppsala univ. årsskrift 1889), och de i »Hygiea» införda Om de s. k. traumatiska neuroserna 1893, Om kombinerade skleroser i ryggmärgens bak- och sidosträngar 1894, Om sjukdomar, som bero på föreställningar och som botas genom föreställningar 1896. — Gift 1886 med Gunhild Gustafva Lundqvist. Lennstrand, Viktor Emanuel, utilistisk agitator. Född i Gäfle d. 30 jan. 1861. Föräldrar: kopparslagaren Claes Johan Lennstrand och hans hustru Eva. — Född och uppfödd i ett frireligiöst hem, uppgifves han ytterligare under studietiden tagit intryck af sin lärare, lektor Waldenström, och lofvat sin döende moder att utbilda sig till missionärens kall. Detta blef ock fallet, men i en helt annan riktning, än han då tänkte sig. Student i Uppsala 1881, bragtes han nämligen snart genom läsningen af Channings m. fl. skrifter till tvifvel om