revisionssekreterare 1868 och ordinarie 1870, utnämndes han 1874 till häradshöfding i Medelstads härads domsaga i Blekinge. 1880--82 togs han i anspråk för kommittéerna för omarbetning af förordningarna om stämpelafgift och om expeditionslösen. Redan under sin Stockholmstid anlitades han i allmänna värf som stadsfullmäktig i hufvudstaden 1870--74. Hösten 1885 valdes han till ledamot af Andra kammaren för Karlshamn, Sölvesborg och Ronneby, hvilket uppdrag han (med undantag af majriksdagen 1887) beklädde till och med 1893 års riksdag. Med undantag af det första var han vid alla af honom bevistade riksmöten vice ordf. i lagutskottet. Han gjorde sig snart såväl här som i kammaren känd som en karaktärsfast och själfständig man, som på ett värdigt sätt kämpade för en visserligen moderat, men bestämdt, frisinnad åskådning. Särskildt bröt denna af mot utskottsmajoritetens under reaktionsperioden 1888--90. I sin reservation mot lagutskottets betänkande 1889 angående den s. k. »munkorgslagen» uppvisade han exempelvis dennas försåtliga syfte att vid sidan af yttrandefriheten äfven söka komma åt församlingsfriheten och lagens fall torde till icke ringa del varit L:s förtjänst. Nödvändigheten att genom grundlag trygga församlingsfriheten påpekades af L. vid flera riksdagar. I öfrigt uppträdde han för utsträckt rösträtt, valfritt civiläktenskap, verksammare folkskoleinspektion, reform af Första kammaren, hvilken enligt hans mening för närvarande på ett dåligt sätt fyllde sin uppgift, och i allmänhet för reformer i humanitär riktning samt för värnande af konstitutionella medborgerliga rättigheter. Från 1890 tillhörande den af städernas frihandlare bildade »centerns» förtroenderåd, åtnjöt L. stor aktning af kammarens skilda partier och hade vid 1892--93 års riksdagar plats i talmanskonferensen. I februari 1892 valdes han till justitieombudsmannens efterträdare och skulle på hösten s. å. vid inträdd ledighet inträda som innehafvare af samma post, men afsade sig nu densamma. Urtimans härordningsförslag främjade han med sin röst. Vid 1893 års val undanbad han sig återval och har sedan i tillbakadragenhet ägnat sig åt skötseln af sin domsaga och kommunala värf, bl. a. som ordförande i Blekinge läns landsting 1886--1902. Gift 1: 1864 med Gustafva Amalia Forsgrén, syster till donatorn C. R. Forsgrén (se I: 350) och 2: 1878 med Tekla Wiklund. Lilja, Nils, botaniker, skriftställare. Född d. 18 okt. 1808 i Röstånga socken i Skåne. Föräldrar: sockenskomakaren Hans Nilsson Lilja och Bengta Persdotter. L. blef student i Lund 1892 och egnade sin tid åt vittert författareskap och studium af botaniken. Redan året förut hade han utgifvit ett poem Sagan om Odensjön och erhöll 1836 Svenska akademiens andra pris för ett skaldestycke Menniskans åldrar, hvarjämte han skref och utgaf smärre poetiska samlingar. Hans hufvudsakliga sysselsättning omfattade likväl botanik och blomsterodling, i hvilka vetenskapsgrenar han författade flera arbeten, såsom Skånes flora 1838; Flora öfver Sveriges odlade vexter med Supplement 1839--40; Tidning för trädgårdsskötsel, m. m. Under dessa litterära bestyr utgjorde filosofiska graden ett mål för hans önskningar. Men en ögonsjukdom och bristande tillgångar nödgade honom att se sig om efter annan verkningskrets. Han sökte därför och erhöll 1843 anställning såsom klockare i Billinge af Lunds stift. Här fortsatte han i början sina naturhistoriska studier men lämnade dem efter hand för att uppträda såsom populär författare i »teologiska» och sociala ämnen, utgaf 1858 Människan, hennes uppkomst, hennes lif och hennes bestämmelse 1860 Kristendomen, dess uppkomst, dess lära, dess historia och dess utveckling; 1862 Kristna läran och prestläran; 1864--68 Vår tid och dess sträfvanden, populära föredrag, m. fl. arbeten, hvilka genom sin radikala, nästan socialistiska tendens på sin tid väckte rätt mycket uppseende och nog ej voro utan inflytande i vissa kretsar. Bristen på vetenskaplig grund afskär dem dock från bestående värde. L., hvilken 1865 blef fil. doktor i Göttingen, afled å Lunds lasarett d. 19 dec. 1870. Gift 1: med Maria Katarina Ek, 2: 1855 med Gustafva Maria Björnberg och 3: 1858 med Helena Maria Neumann. Liljeblad, Samuel, botaniker. Född i Mjösjöhults by af Södra Vi socken i Kalmar län, d. 20 dec. 1761. Föräldrar: rusthållaren Håkan Larsson och Elin Persdotter. L. inskrefs som student i Uppsala 1782, förvärfvade den filosofiska graden 1788 och företog s. å. en resa till Lappmarken, hvarest han samlade en mängd sällsynta växter och gjorde åtskilliga rara botaniska fynd. 1789 utnämndes han till amanuens vid naturaliekabinettet i Uppsala och förordnades att under A. Afzelii utländska resa förestå demonstratorstjänsten. I enlighet med tidens uppfattning, att naturalhistorien närmast vore att anse som en hjälpvetenskap åt ekonomien och läkarekonsten, började han studera den senare och promoverades till medicine doktor 1793. S. å. förordnad till adjunkt vid vetenskapssocieteten i Uppsala, utnämndes han 1796 till oecon. pract. adjunct och befordrades 1802 till borgströmiansk professor. Ledamot af åtskilliga lärda samfund. Död i Uppsala d. 1 april 1815. Ehuru ej utrustad med några synnerligt stora gåfvor, bidrog likväl L. genom kärlek för sin vetenskap till dennas utbredning, mer än mången, som fått en större förmåga på sin lott. Hans Utkast till en svensk Flora, som utkom 1792, angifver på ett lättfattligt sätt, efter vetenskapens dåvarande ståndpunkt, svenska växternas väsentligaste kännetecken och nytta samt bidrog icke obetydligt på sin tid att i Sverige tillvinna det botaniska studiet idkare och vänner. Han har äfven utgifvit åtskilliga andra skrifter, mest af ekonomiskt innehåll. Gift 1809 med Kristina Ekfors. Liljefors, Bruno Andreas, djur- och landskapsmålare. Född i Uppsala d. 14 maj 1860. Föräldrar: handlanden Anders Liljefors och Maria