»Avoda Sara» och »Tamid». Återkommen till Sverige, befordrades han 1681 till lingv. oriental. professor i Uppsala och skötte sitt lärarekall oafbrutet till 1690, då Carl XI skickade honom till Polen för att hos karaiterna studera denna judiska sekts religiösa bruk och ceremonier. Då han genom denna resa ännu mer ökat sitt lärda anseende, upphöjdes han 1693 i adligt stånd med namnet Lillieblad, och utnämndes 1695 till k. sekreterare och censor librorum samt 1703 till k. hofbibliotekarie. Död i Stockholm d. 5 jan. 1710. Hans märkligaste skrifter äro: Epistola de Karaitis Lithauniæ ad J. Ludolphum 1691; Historia rerum Ægyptiacarum etc., fragm. 1691; D:r Lutheri Cateches från svenskan på virginiskan; Apomasaris drömbok; Catalogus librorum quibus reg. bibliothecam adauxit Sparfvenfeldt 1706 m. m. Gift 1685 med Ingeborg Wijnblad. Lilliecrona. Släkten härstammar från Schlesien, från en Nikolaus König eller Kenig, som var rådsherre i Jägerndorf 1580. Dennes son Kasper Kenig kom omkring 1603 till Sverige, där han antogs i tjänst hos Carl IX, sedermera blef hofapotekare och kammartjänare hos Gustaf II Adolf samt som krigskommissarie adlades 1637 med namnet Lilliecrona. 1. Lilliecrona, Gustaf, statsman. Född på Kiholm i Södermanland d. 10 okt. 1623. Föräldrar: förenämnda Kasper Lilliecrona och Britta Johansdotter. L. begynte sin offentliga bana 1647 som hofjunkare hos drottning Kristina. Åtta år därefter följde han henne till Italien och var en af de få svenskar, som bevittnade hennes högtidliga intåg i Rom. Efter sin återkomst till Sverige utnämndes han 1662 till resident i Köpenhamn och blef 1675 envoyé vid danska hofvet. Återkallad af konungen, förordnades han till landshöfding först i Kronobergs län 1676, sedermera i Uppland 1679 och slutligen i Närke och Värmland 1681. Vid riksdagen 1682 fungerade han som landtmarskalk under Fab. Wredes sjukdom och undertecknade i denna egenskap adelns svar på detta riksmötes viktiga k. propositioner. Tre år senare utnämndes han till k. råd och president i kammar- och kommerskollegium samt statskontoret och blef 1686 Lunds universitets kansler. Död d. 19 april 1687. Genom egen förtjänst och driftighet bragte L. sig upp till statens högsta ämbeten under en tid, då den allmänna meningen ännu lämnade de gamla adelssläkternas företräde i detta hänseende obestridd. Ogift. 2. Lilliecrona, Carl Vilhelm, publicist, biograf. Född på Söder To i Skåne d. 10 okt. 1794; den föreg. broders sonsons sonson. Föräldrar: fänriken Carl Georg Lilliecrona och Johanna Karolina Dahlman. Efter slutade studier i Lund ingick L. 1811 i krigsexpeditionen af konungens kansli, och befordrades där efter någon tid till kopist. Då det bullrande lifvet i hufvudstaden föga öfverensstämde med hans svårmodiga lynne, sökte han sig en annan verkningskrets och anställdes 1815 som auditör vid skånska karabinjärregementet, för hvilket excellensen Toll den tiden var chef. Använd af sin förman som handsekreterare, tillbragte han tvenne år på Bäckaskog och skildes från Toll först sedan han med sitt namns underskrift bevittnat underrättelsen om dennes död d. 21 maj 1817. Jagad af sin gamla oro, tog han 1820 afsked från regementet och begaf sig till Amerika men återkom efter någon tid och öfvertog 1832 utgifningen af tidn. »Skånska Correspondenten». Några artiklar i tidningen, skrifna af Agardh och hvilka L. J. Hierta trodde vara författade af L., föranledde Hierta att förvärfva L. för »Aftonbladet». Denne antog tillbudet och tjänstgjorde vid Aftonbladsredaktionen något öfver tio år, likväl mer som ett slags censor af andras uppsatser än som författare af egna. När han omsider återflyttade till landsorten, utarbetade han efter af Tolls anförvanter meddelade autentiska handlingar: Fältmarskalken grefve Johan Christopher Toll. Biografisk teckning, 2 del. 1849--50. Död i Oskarshamn d. 2 okt. 1856. Intressanta dagboksanteckningar af L. öfver 1840--41 års riksdag förvaras i Uppsala universitets bibliotek. Ogift. Lilliehorn. Ätten härstammar från Per Jönsson Berg, som lefde på 1680-talet och var handelsman och borgare i Karlskrona. Hans son, majoren Peter Berg, adlades 1719 med namnet Lilliehorn. 1. Lilliehorn, Per, sjömilitär, politiker. Född d. 20 nov. 1729. Föräldrar: ofvannämnde majoren Peter Berg o.Dorotea Leijoncrona. L. begynte sin offentliga bana som arklimästare vid amiralitetet 1754 och utnämndes s. å. till löjtnant. Sedan han sex år därefter blifvit befordrad till kaptenlöjtnant, tjänstgjorde han en tid i franska marinen och erhöll kaptensfullmakt 1770. Samtidigt uppträdde han å den politiska vädjobanan och var en af hofpartiets ifrigaste kämpar vid 1771--72 års riksdag. Major 1771 och öfverstlöjtnant 1773, befordrades han 1777 till öfverste och kvarstannade i denna grad till 1789, då han på samma år fungerade först som landtmarskalk och sedan som divisionsgeneral, utan att på någotdera hållet vinna synnerlig ära. När Gustaf III, för genomförandet af sina envåldsplaner vid nämnda års riksdag, behöfde en riddarhusordförande, på hvilken han oinskränkt kunde lita, valde han för denna befattning L. Den ordinarie landtmarskalken grefve Lewenhaupt fick en uppmaning att genom en sjukanmälan lämna platsen ledig. Utnämningen väckte allmän förtrytelse, dels emedan L. alls icke ägde det anseende inom riddarhuset, som var behöfligt, dels ock med skäl ansågs som ett blindt verktyg i konungens händer. Riksdagens snara upplösning räddade honom likväl för en hop bryderi, som han eljest säkert icke undgått. Längre fram på året deltog han som befälhafvande kontreamiral i sjöslaget vid Öland, där hans division utgjorde arrièregardet. Af någon anledning efterkom han icke hertig Carls order att framrycka