krigshären. Föga mer än ett halft år därefter, d. 23 okt. 1642, stod det andra stora slaget vid Leipzig, där L. jämte andra anförde svenskarnas center. Under bemödandet att understödja general Wittenbergs anfall på de kejserliga och taga fienden i flanken, träffades han af en kula, som sträckte honom till marken. Så fort den hetaste striden var öfver, skyndade pfalzgrefven Carl Gustaf att uppsöka den döende krigaren och yttrade: »Vi ha segrat, Lilliehöök, och det genom dig!» -- »Då dör jag nöjd,» hviskade L. med matt stämma, »Gud välsigne er och», tillade han, »mitt fädernesland genom er!» L. var gift trenne gånger, 1: 1628 med Kristina Hästehufvud, 2: 1632 med Ingeborg Bååt och 3: 1638 med Kristina Ulfsparre. 3. Lilliehöök, Anders Johansson, ämbetsman. Född i Riga d. 19 dec. 1635; den föreg. son. Blott några dagar gammal, då han förlorade sin mor, uppfostrades L. under faderns frånvaro i kriget hos en anförvant och skickades vid åtta års ålder till Uppsala, hvarifrån han 1655 företog en resa till åtskilliga stater på kontinenten. 1651 hade han jämte syskonen upphöjts i friherrligt stånd. Efter hemkomsten anställdes han som kammarherre hos Carl X och befordrades året efter konungens död till kansliråd, hvilken utnämning dock kort därpå förändrades så, att L. 1661 blef landsdomare i Skåne och assistensråd vid generalguvernementet därstädes. 1663 erhöll han fullmakt som president i k. regeringen och hofrätten i Pommern, hvilket ämbete han ej heller tillträdde, utan förordnades i stället 1664 till landshöfding i Östergötland. 1666 skickades han som svenskt sändebud till Polen, där han med afbrott vistades till 1680. Under de sex sista åren af sitt uppehåll i Polen skulle L., på den ödesdigra tid, då Sverige som Frankrikes bundsförvant kämpade en ojämn strid mot halfva Europa, söka skaffa fäderneslandet Polens och dess konungs hjälp mot brandenburgske kurfursten. L. lyckades med stor diplomatisk skicklighet göra detta och i aug. 1677 undertecknades en förbundstraktat mellan polska konungen personligen och L. som Carl XI:s befullmäktigade sändebud. L. hade gjort sig känd för att ej väga orden, och denna utan tvifvel skadliga vana hos en diplomat åstadkom på sin tid stort buller i den ministeriella världen. 1677 hade kurfursten af Brandenburg vid ett samtal med polska ministern Gursinski yttrat, att L. för sitt oblyga tal vore förtjänt af stryk, mer än att behandlas såsom minister. Den svenske envoyén klagade häröfver hos polske konungen och afslöt sitt anförande med att, om kurfursten ämnade sätta sin hotelse i verket, skulle L. nyttja repressalier. En så ovanlig djärfhet väckte stor sensation i kabinetterna och föranledde en vidlyftig skriftväxling, däri Carl XI i sina svar till kurfursten på det hela gillade sin ministers uppförande. Mindre lyckligt höll det på att gå för L. vid 1682 års riksdag, då han sagt, att »de regler efter hvilka likvidationsverket förrättades borde föreläggas ständerna, ty eljest voro de icke lag». Denna »otidiga fritalighet» hade till följd, att konungen uppträdde på riddarhuset och i skarpa ordalag frågade »om Anders Lilliehöök eller någon annan vore befogad att bestämma, huru lag skall i riket stiftas, och huru adeln ansåg det tal, L. så förmätet och utan uppdrag fört?» De förskräckta riddarhusledamöterna svarade, att »ståndet alldeles ogillade och förkastade samma tal, och att L. förverkat lifvet, om han ej af konungens nåd finge pardon». L. sökte och erhöll förlåtelse och utnämndes till president i Wismarska tribunalet. Han afled emellertid icke långt därefter d. 17 nov. 1685 och afslöt såsom barnlös friherrliga ätten Lilliehöök. Gift 1: 1660 med friherrinnan Märta Horn och 2: 1670 med friherrinnan Maria Elisabet Bååt, dotter af riksskattmästaren Seved Bååt. 4. Lilliehöök, Carl Bertil, sjömilitär. Född på Sällerhög i Älfsborgs län d. 7 nov. 1809. Föräldrar: kaptenen Anders Johan Lilliehöök och Charlotta Lovisa Stuart. Vid ännu ej fyllda fjorton år konstituerad till sergeant vid Göteborgs eskader af arméens flotta, genomgick han krigsakademien på Karlberg och utnämndes till sekundlöjtnant vid flottan 1828. Året därpå ingick han såsom permitterad i nordamerikanska handelsmarinen och seglade under fem år i en mängd olika farvatten. Återkommen till Sverige, genomgick L. 1835--38 artilleriläroverket å Marieberg och erhöll sistnämnda år i uppdrag att åtfölja en fransk vetenskaplig expedition till norra Skandinavien och Spetsbergen. 1839 anställdes han såsom lärare i fysik vid Marieberg, med hvilken befattning han fortfor till 1846. Under tiden befordrad till premierlöjtnant 1841, tjänstgjorde han vid åtskilliga öfningsexpeditioner till Östersjön och Nordsjön, hvarjämte han dels utlade och uppmätte triangelnät öfver mellersta och sydvästra delen af sjön Vänern 1844, dels biträdde vid uppsökande af tjänliga punkter för triangelnät mellan Bottniska viken och Ishafvet 1845. Deltog 1846--47 i fregatten Eugenies expeditioner till Östersjön, Nordsjön och Medelhafvet, befordrades det sistnämnda året till kaptenlöjtnant och utnämndes 1849 till tygmästare vid Karlskrona station samt 1852 till kapten och förordnades att vara ledamot i förvaltningen af sjöärendena. Under det han vidare inom flottan fortgick till kommendörkapten 1856 och kommendör 1863, ledde han såsom chef åtskilliga sjöexpeditioner samt deltog såsom ledamot i en mängd kommittéer, bland hvilka må nämnas kommittén för afgifvande af utlåtande i vissa frågor rörande sjökadetters bildning 1853, kommittén för ordnandet af den militära hälsovården 1858, för bestämmandet af bestyckningen å fästningsverken i Karlskrona 1861, för sjöförsvarets ordnande s. å., for afgifvande af utlåtande om lämpligaste sjökrigsmateriel 1863, för sammanförande af resultaten af skjutförsök mot pansarplåt s. å., m. fl. Redan 1855 förordnad att förestå lotsdirektörsämbetet, utnämndes han till dess ordinarie innehafvare 1864 och tjänstgjorde som sådan till 1875. Linder riksdagarna 1853--54 var L. ledamot dels i konstitutions- och dels i statsutskottet samt ledamot af sistnämnda utskott vid riksdagen 1856--58. Ledamot af Örlogsmannasällskapet i Karlskrona 1838 och