hedersledamot af detsamma 1864. Ledamot af Krigsvetenskapsakademien 1843, af Vetenskapsakademien 1844. Död d. 3 mars 1890 i Grenna. Gift 1849 med Johanna Amalia Charlotta Lembke. 5. Lilliehöök, Johan Fredrik, militär, skriftställare. Född på Känsö i Bohuslän d. 19 nov. 1834; den föreg. brorson. Föräldrar: kontreamiralen Johan Lilliehöök och Maria Fredrika af Funck. Efter slutad kurs vid Karlberg och aflagd officersexamen, utnämndes L. 1852 till underlöjtnant vid Västgöta-Dals regemente. Sedan han under den följande tiden genomgått Gymnastiska centralinstitutet i Stockholm, ingick han 1858 i fransk tjänst och erhöll anställning vid Andra zouavregementet af franska armén i Algeriet. I april året därpå åtföljde han samma regemente till Italien för att deltaga i det nyss utbrutna kriget mot Österrike. Under den blodiga stormningen af Magenta lyckades L. med sina zouaver intränga i byn, där han midt under striden tillfångatog en afdelning tyrolerjägare och förde dem fångna till franska reservtrupperna. För detta välförhållande af Mac Mahon prydd med hederslegionens kors, bevistade han under juni månad s. å. bataljerna vid Marignano och Solferino, hvarefter regementet erhöll order att återvända till Afrika. Här deltog han sept.--dec. 1859 i expeditionen till Marokko och bevistade striderna mot kabylerna vid Kis och Col de Taffouval, hvarefter han följande året följde regementet på expeditionen mot östra Kabylien. Återkommen till Sverige 1860, utnämndes han två år senare till förste löjtnant, blef 1872 kapten vid Västgöta-Dals samt 1875 major vid Närkes regemente, vid hvilket han 1878 avancerade till öfverstelöjtnant och 1882 till öfverste och chef. Denna post beklädde han till 1897, då han afgick ur aktiv krigstjänst och samtidigt utnämndes till generalmajor i armén. 1864 företog L. som nygift en resa till södra Europa och Afrika, där han deltog i ett nytt krigsföretag mot de upproriska kabylstammarna Flittas, samt bevistade flera skärmytslingar och striderna vid Dar-Sidi-Ben-Abdallah d. 4 och 5 juni 1864. Sedan många år bosatt på sitt gods Körtingsberg i Närke. Krigsminnena från sina ungdomsår har L. skildrat i sina arbeten: Tvenne år bland zouaverna 1861; Två Reseskizzer 1867. Han har dessutom skrifvit Bazaine fäld eller frikänd 1873; en del artiklar i Krigsvetenskapsakademiens tidskrift m. m. L., hvilken sedan 1891 är ledamot af samma akademi, representerade Strängnäs stifts lekmän vid 1898 och 1903 års kyrkomöten, tillhörande den mera toleranta och moderata fraktionen. Gift 1: 1864 med Gerda Virginia Wijk, dotter af Olof Wijk, d. ä. (se nedan) och 2: 1891 med Elin Carolina Matilda Caspersson. Lillienanckar, Nils, sjömilitär. Född i Karlskrona d. 24 dec. 1695. Föräldrar: varfskaptenen Johan Larsson Lilja och Annika Böös. Vid fjorton års ålder kom L. i tjänst vid amiralitetet, bevistade som lärstyrman 1710 sjöstriden mot danskarna vid Kjögebukt samt som medelstyrman 1715 svenskarnas anfall mot ryska flottan vid Reval och träffningen mot danskarna vid Radön. Befordrad till amiralitetslöjtnant 1717, återtog han såsom befälhafvare på brigantinen Göja följande året tvenne priser, och tjänstgjorde 1722--25 för sin utbildning i sjöyrket som styrman på åtskilliga handelsfartyg, därunder han bland andra äfventyr jämväl deltog i en strid mot sjöröfvare på Afrikas nordkust. Såsom kaptenlöjtnant, hvartill han utnämndes 1735, deltog han i kriget mellan Sverige och Ryssland 1741--43 och blef 1747 varfskapten vid Göteborgs eskader. Åtta år senare utnämnd till kommendörkapten, tjänstgjorde han under vice amiral Lagerbjelke på den förenade svensk-ryska flottan under pommerska kriget, befordrades efter krigets slut till schouthbynacht 1765 och blef två år därefter chef för örlogseskadern i Göteborg. För sin skicklighet och trogna tjänster upphöjdes han, jämte sin son, 1770 i adligt stånd, då han antog namnet Lillienanckar. Ett ytterligare erkännande af hans sjömannaduglighet tillkom honom året därpå, då han utnämndes till vice amiral. Han dog kort därefter i Göteborg d. 2 nov. 1773. Gift med Märta Sofia Ström. Lillienberg, Johan Georg, ämbetsman, politiker. Född på Toftenäs i Småland d. 3 aug. 1713. Föräldrar: assessorn Daniel Drefling adlad Lillienberg, och Kristina Margareta Stiernklo. Efter studier i Lund antogs L. 1731 till e. o. kanslist i krigsexpeditionen och vann snart sådant förtroende, att han fick i uppdrag att föra protokoll i rådkammaren. Utnämnd till kommissionssekreterare i Wien och redan stadd på resa dit, erhöll han i Hamburg kanslipresidenten Gyllenborgs befallning att begifva sig till Turkiet, där han lyckades afsluta en allians- och subsidietraktat, då med anledning af Sinclairs mord ett fredsbrott syntes förestå mellan Sverige och Ryssland. Han kvarstannade därefter i Konstantinopel till 1743 för att uppbära subsidiemedlen och möttes vid sin hemkomst af ständernas tacksägelse för väl utfördt värf. Utnämnd 1746 till lagman på Gotland, tjänstgjorde han vid följande årets riksdag som ledamot af sekreta utskottet. Han gjorde sig här känd som en af Hattarnas mest fanatiska partigängare, hvilken i förföljelserna mot Sam. Akerhielm, Springer, m. fl. påyrkade de våldsammaste åtgärderna. Som belöning for sitt nit fägnades han 1749 med utnämningen till landshöfding i Åbo och Björneborgs län, hvarifrån han 1757 förflyttades till liknande befattning i Uppsala län och ådagalade framstående administrativ duglighet. Han fortfor att vid riksdagarna vara verksam för sitt partis intressen och tillhörde äfven 1751 sekreta utskottet och dess mindre sekreta deputation. 1762 utnämnd till president i bergskollegium, tog han verksam del i framtvingandet af urtima riksdag i dec. 1768 och insattes vid riksdagen i Norrköping 1769 åter i