riddarhuset och gjorde sig under Gustaf III:s tid känd som konstitutionell oppositionsman, den där särskildt vid 1786 års riksdag med kraft och värme höjde sin röst för tryckfrihetens återställande. Sådana tänkesätt föllo ej Gustaf III på läppen, och L. blef ock en af dem, som arresterades, omedelbart innan konungen aftvang ständernas bifall till förenings- och säkerhetsakten. Död på sin egendom Låstad i Södermanland d. 31 jan. 1807. Såsom vitterhetsidkare, i hvilken egenskap L. egentligen vunnit sitt rykte, var han helt och hållet en efterföljare till Dalin. Detta har han äfven tillkännagifvit i det rimmade Åminnelsetal, som han uppläste öfver denne i Vitterhetsakademien. Hans vitterhetsöfningar gjordes emellertid till föremål för mycket åtlöje af yngre diktare, ehuru till och med Leopold framhållit flera förtjänster hos hans skaldestycke Fidei-commiss till min son Ingemund, det mest bekanta af hans arbeten. Han har äfven utgifvit Tal till magistraten och borgerskapet i Vesterås 1774, på vers; Försök till nya kyrkopsalmer; öfversatt »Pope: Försök om Menniskan» och »Eloisas bref till Abelard», m. fl. Ledamot af Vetenskapsakademien m. fl. samfund. Gift 1: med Hedvig Beata Hacker och 2: 1785 med friherrinnan Vilhelmina Charlotta Fleetwood. Lillieström, Johan, statsman. Född i Örebro d. 6 mars 1597. Föräldrar: rådmannen Nikodemus Ahusen och Kristina Jakobsdotter. Efter idkade studier i Uppsala begaf han sig 1614 till Tyskland, där han vistades i tio år vid landets förnämsta högskolor och återvände med ovanliga kunskaper till Sverige för att inträda på ämbetsmannabanan. Axel Oxenstierna, som med vanlig klarsynthet genast märkte den unge mannens stora förmåga, tog honom först till sin egen sekreterare och använde honom i en mängd mindre beskickningar, hvilka alla han utförde med stor skicklighet. L. tjänstgjorde sålunda 1634 som krigskommissarie vid den i Schlesien under Stålhandske stående hären och var 1635 svensk kommissarie vid underhandlingarna med Polen, hvarigenom fördraget i Stuhmsdorf åstadkoms. Adlad 1636, då han utbytte sitt fädernenamn mot Lillieström, utnämndes han s. å. till statssekreterare och assistensråd i Pommern och intog efter fredsslutet 1648 en plats i styrelsen såsom regeringsråd. Följande året kallades han till vice president och direktör i pommerska statskansliet och blef slutligen president i nämnda lands regering och hofrätt 1655. Död i Pommern d. 5 mars 1657. L:s värde såsom skarpsynt och skicklig statsman förhöjdes ytterligare af hans stora redbarhet och hans under alla förhållanden bevisade otillgänglighet för bestickningar. Själf lärd, älskade han och sysselsatte sig äfven som statsman med vetenskapliga idrotter och visade sig ständigt som en välvillig vän och beskyddare af vetenskapernas idkare. Gift 1632 med Regina Elisabet Hagemeister. Lilljebjörn. Svensk släkt, hvars äldste kände stamfader Nils lefde i slutet af 1500-talet. Namnet antogs af hans sonson, löjtnanten Nils Lilljebjörn, död 1717. 1. Lilljebjörn, Knut Jakob, militär, musiker, sedeskildrare. Född på Odenstad i Gillberga socken af Värmland d. 4 april 1765. Föräldrar: vice häradshöfdingen Knut Jakob Lilljebjörn och Anna Elisabet Welin. Efter ett par terminers vistelse vid Uppsala universitet ingick L. 1785 såsom fänrik vid Nerikes och Värmlands regemente men tog afsked redan 1788 för att ägna sig åt vården af sina ärfda egendomar, hvarjämte han med förkärlek sysselsatte sig med litterära arbeten och musik. Vid uppnådda sextiofem års ålder lämnade han sina bestyr på landsbygden och inflyttade till Karlstad samt afled där d. 19 maj 1838. Först tjugufyra år efter hans död gjorde allmänheten bekantskap med L. såsom en utmärkt sedeskildrare i hans Hågkomster af fordna dagars tänkesätt, seder och bruk i min födelseort (utgifna af H. Lilljebjörn 1862). L. var särskildt känd som utmärkt musiker, virtuos på violoncell, hvilket instrument han, enligt sin mågs E. G. Geijers yttrande, behandlade »såsom ingen i Sverige». Gift 1: 1788 med Elisabet Johanna Troili och 2: 1812 med Kristina Elisabet Althar. 2. Lilljebjörn, Henrik, militär, sedeskildrare. Född på Odenstad i Värmland d. 21 juli 1797; den föregåendes son. Nyss utgången från Karlberg, bevistade han 1814 års fälttåg i Norge och deltog såsom tjänstgörande vid belägringsartilleriet i bombardementet af Fredrikshald Utnämnd s. å. till fänrik vid Värmlands fältjägareregemente, befordrades han 1825 till förste löjtnant, blef 1832 kapten, tio år senare kompanichef och tog 1850 afsked ur krigstjänsten. Sistnämnda år förordnades han till regem.-kommissarie vid förenämnda regemente och innehade denna befattning till 1861. Liksom fadern upptecknade han under senare delen af sin lefnad sina ungdomsminnen i en lika flärdlös som tilltalande framställning: Hågkomster från ungdomen 1865, Fortsättning på Hågkomster från ungdomen 1867, Ett och annat 1873, Spridda minnen från forna dagar 1874. Död i Uppsala d. 22 aug. 1875. Gift 1843 med Hilda Charlotta Wahlström. Lilljeborg, Vilhelm, zoolog. Född i Helsingborg d. 6 okt. 1816. Föräldrar: dåvarande rektorn, sedermera kyrkoherden och kontraktsprosten i Västra Vram i Skåne Jöns Peter Lilljeborg och Hedda Hultberg. Inskrifven som student vid Lunds universitet 1834, aflade han därstädes fil. kandidatexamen 1840 och promoverades följande året till filosofie doktor. 1843 aflade han teoretisk-teologisk examen, förordnades 1844 till docent i zoologi och utnämndes året därefter till e. o. och 1853 till adjunkt i zoologi vid förenämnda lärosäte. Efter att samma år vid Uppsala universitet hafva aflagt föreläsningsprof för