största anseende. Hon dog i London d. 2 nov. 1887. Hennes porträttmedaljong uppsattes 1894 i Westminster abbey. 1876 hedersledamot af Konstakademien. L. var särdeles välgörande och gaf stora penningsummor till välgörenhetsinrättningar i Stockholm. När hon 1847--48 uppträdde på k. operan, anslog hon en del af sina inkomster till en fond, hvarifrån stipendier utgingo. 1876, då fonden var öfver 83,000 kr., donerade hon halfva fonden till Musikaliska akademien och den andra hälften till Konstakademien med föreskrift, att räntan skulle läggas till kapitalet, tills detta utgjorde 60,000 kr. Afkastningen utgör nu mera de bekanta Jenny Linds-stipendierna på 3,000 kr. L:s röst på höjden af sin fulländning var en sopran af den renaste silfverklang, särdeles i de höga tonerna. Med denna gåfva förenade hon mycken begåfning i dramatiskt hänseende. »Aldrig i mitt lif» -- yttrade Mendelssohn-Bartholdy -- »har jag påträffat någon så ädel, så äkta konstnärsnatur som Jenny Linds. Naturanlag, studium och innerlig känsla har jag ingenstädes funnit så harmoniskt förenade som hos henne.» Flere medaljer äro slagna öfver henne och Jenny Linds-litteraturen är särdeles rik. Lindberg, Johan Adolf, medaljgravör. Född i Stockholm d. 4 sept. 1839. Föräldrar: snickaren Johan Lindberg och Kristina Charlotta Lundin. L. var elev vid konstakademien och ägnade sig under Qvarnströms och Lea Ahlborns ledning tidigt åt medaljgravyr. 1876 agré af konstakademien, företog L. 1877 med offentligt anslag en utrikes studieresa och studerade då bl. a. i Paris hos Tasset och Oudinet. 1879 erhöll han ett konstnärsarvode å akademiens stat med undervisningsskyldighet i medaljgravyr och 1882 åter ett offentligt reseunderstöd. 1885 ledamot af Konstakademien, blef L. 1892 vice professor i teckning vid hennes läroverk och 1897 gravör vid k. myntverket efter Lea Ahlborn. Ett af L:s första arbeten var en minnespenning öfver Carl XV 1872. Han har utfört medaljer öfver bl. a. Egron Lundgren 1876, och Elise Hwasser 1876, L. G. Branting, A. W. Stiernstedt, Hedlinger, C. Palmstedt, A. Nordenskiöld, o. s. v. Han har vidare utarbetat medaljer till olika jubelfester, alla Numismatiska föreningens minnesmedaljer, m. m. L. är en i sitt fack mycket framstående person, som har god uppfinningsförmåga och stor teknisk finess. Gift med Hilda Grundström. Sonen, Erik Lindberg, född i Stockholm d. 31 dec. 1873 och student 1892, genomgick 1893--97 skulpturskolan på konstakademien samt arbetade samtidigt på faderns atelier. Efter att ha fått k. medalj för en statyett, studerade L., som senare erhöll Jenny Linds-stipendiet, i Paris för Chaplain och i Italien. L. belönades för sin skiss till Sten Sture-monument i Uppsala med första priset, men har sedan uteslutande ägnat sig åt medaljgravyr. Bland hans arbeten märkas: Viktor Rydbergs plaquette; medaljen till minne af den finska deputationen till S:t Petersburg 1899 och öfver generalen B. A. Leijonhufvud; ett medaljporträtt af Nils Forsberg och Nobelmedaljen, m. m. Lindberg, Johan August, skådespelare. Född i Hedemora d. 3 sept. 1846. Föräldrar: brandvakten Carl Fr. Lindberg o. Kristina Jansdotter. Elev vid de k. teatrarna 1865--66, spelade L. sedan vid olika ambulatoriska sällskap, debuterade 1871 på Dramatiska teatern i Stockholm som Richard Sheridan, tillhörde 1872--74 Svenska teatern i Helsingfors, företog 1875 en studieresa till Paris, och var under de båda följande åren anställd vid Nya teatern i Stockholm och i Helsingfors, där han för första gången spelade Hamlet. 1877--79 regissör och skådespelare vid Elfforsska sällskapet, 1880--82 åter engagerad vid Nya teatern i Stockholm, hade L. 1882--84 eget sällskap, hvarmed han uppträdde i Sverige, Danmark och Norge. 1884--85 var L. regissör, instruktör och skådespelare vid Dramatiska teatern. 1885--88 gaf han gästspel på olika håll, hade 1888--90 åter eget sällskap, var 1890--93 styresman för Stora och Mindre teatern i Göteborg och 1893--94 regissör vid Svenska teatern i Helsingfors. L. reste åter 1894--96 med eget sällskap, gaf sedan gästspel i Norge, på Vasateatern i Stockholm och i svenska landsorten samt var 1897--98 engagerad vid Dramatiska teatern och de två därpå följande spelåren hos Alb. Ranft. Han har sedermera genomrest de nordiska länderna med sina dramatiska framsägningar af Stormen, Faust och Peer Gynt. 1903 blef han engagerad som sceninstruktör vid k. operan. Bland L:s roller märkas: Hamlet, Gringoire, Daniel Hjort, Borkman, Oswald i »Gengångare», Guldstad i »Kärlekens komedi», Hjalmar i »Vildanden», Peer Gynt, Ministern i »Förtalet», Krasinski i »Profpilen» Olaus Petri i »Gustaf Vasa» m. fl. L. är en synnerligen intressant skådespelare, hvars stora talang likväl länge, till följd af något visst bizarrt, som L. stundom låter komma sig till last, varit från flera håll omtvistad. L. utarbetar ständigt noga sina roller -- sin Hamlet har L. gång på gång genomarbetat och delvis ändrat -- och är otvifvelaktigt, i trots af sitt egendomliga sätt att tala, en mästare i l'art de dire. Besjälad af ett brinnande intresse för sin konst, har han varit mycket verksam för den sammas höjande på olika sätt. Det är tack vare L., som flera af Ibsens dramer upptagits på svensk scen. Som regissör och instruktör vet L. att ingifva sin omgifning lif och lust för arbetet. Gift 1884 med Augusta Blomstedt, född 1866, elev vid k. teatern 1880, engagerad hos Lindberg 1882--84 och 1888--90, vid Stora teatern i Göteborg 1890--93, vid Svenska teatern i Helsingfors 1893--94, hos Lindberg 1894--96. Från 1897 engagerad vid Dramatiska teatern. Bland fru L:s roller märkas Sigrid den fagra, Rose i »Pater noster», Emily i »Kära släkten», Agnes i »Brand», Svanhild i »Kärlekens komedi», Henriette i »Brott och brott». Begåfvad med en välljudande röst och