honom förfördelade, vädjade med framgång till offentlig examen, bl. a. sedermera statsministern O. R. Themptander (se nedan). Gift 1838 med Charlotta Vilhelmina Heinrich. 1. Lindblad, Otto Jonas, tonsättare. Född i Karlstorp i Småland d. 31 mars 1809. Föräldrar: komministern Carl Lindblad och Helena Maria Chrysander. Föräldrahemmet var torftigt, så att fadern mer än en gång måste med sin violin invagga barnen till sömn, då den mer än tarfliga kvällsvarden icke räckte till att mätta de små. Utan tvifvel hade denna omständighet sin andel i den kärlek till musik, som röjdes hos alla barnen, men i synnerhet nådde sin utveckling hos den äldste Otto L. I Lund, där han 1829 inskrefs som student, beredde han sig för den filosofiska graden och hade redan aflagt den förberedande s. k. filologiska examen, då han angreps af smittkopporna så svårt, att han af dem bar märken för hela lifstiden. Under det långa tillfrisknandet sysselsatte han sig nästan ensamt med musik, och under dessa öfningar vaknade så småningom hos honom själfmedvetandet om hans kallelse för tonkonstens skapelser. Återställd till hälsan, absolverade han filosofie kandidatexamen 1837 och promoverades till filosofie doktor 1844, hvarefter han för alltid ägnade sig åt musiken. I och med grundläggandet af Lunds akademiska sångförening 1838 gjorde sig L. allmännare bemärkt som kompositör. Han hade aldrig något arvode för sin verksamhet för studentsången. Men han skaffade sig inkomster genom att med sina sångare gifva musikaliska soaréer, och med en sångkvartett gjorde han konsertresor i åtskilliga landsortsstäder. På de skandinaviska studentmötena visade Lunds studenter, att de hade den yppersta kören i norden. Han mästerliga kvartetter och körer för mansröster, såsom: Sätt maskinen i gång; Ur svenska hjärtans djup; Jag vet ett land; Orpheus sjöng; Vintern rasat ut; Hör jag forsens vilda fall hafva sjungits i hela Skandinavien. Likaså hafva flera af hans solosånger, såsom Trollhättan, Kung Erik och lifdrabanten, Till skogs en liten fågel flög, m. fl., vunnit stort och välförtjänt bifall. Inom samhället kom han ej längre än 1847 till klockare i Melby församling i Skåne, och de utmärkelser, som träffade denne utmärkte skapare af så många hänförande melodier, inskränkte sig till hans inkallande i Musikaliska akademien 1857 och till ledamotskapet af några sångföreningar i riket. Död i Lund d. 26 jan. 1864. »L. är såsom tonsättare den mest typiske representanten för den svenska kvartettsången öfver hufvud och särskildt studentsången, med dess sinne för nordisk natur och folkton, dess svärmeri för frihet och fosterland, dess raska lefnadsglädje och dess erotiska serenadromantik.» Så godt som uteslutande autodidakt, har L. af endast kvartetter komponerat omkring sjuttio stycken. Gift med Emma Andersson, som af 1874 års riksdag erhöll pension. 2. Lindblad, Johan Michael, teol. författare. Född i Karlstorps prästgård af Växiö stift d. 15 maj 1817; den föregåendes bror. Vid afgången från Växiö läroverk till Lunds universitet 1836 erhöll L. af Tegnérs hand ett dubbelpris för ett episkt skaldestycke »Balders död», hvilket pris af Tegnér beledsagades med en vänlig recension. Efter fullbordade prästerliga studier, hvilka endast kunde fortsättas därigenom, att L. ägnade en god del af sin tid åt andras undervisning, tvungo honom hans bristande tillgångar jämte den åldrige faderns längtan att få honom till sin medhjälpare i ämbetet att försaka den erbjudna kallelsen att ingå såsom docent i teologiska fakulteten. Prästvigd 1840, tjänstgjorde han i Växiö stift till 1847 och uppträdde därunder flera gånger i förening med Wieselgren såsom talare vid södra Sveriges nykterhetsmöten. Sistnämnda år förflyttad till tjänstgöring inom Adolf Fredriks församling i hufvudstaden, deltog han såsom stiftare i grundläggningen af diakonissanstalten. L. kallades 1848 till kyrkoherde i Öfveds patronella pastorat af Lunds stift. Kontraktsprost i Färs härad 1872. Död i Hörby d. 14 dec. 1893. De flesta af hans utgifna skrifter äro författade i samma herdatjäll (Öfved), där Assar Lindeblad skref sin »Missionär». De äro bl. a.: Predikningar öfver kyrkoårets samteliga evangelier 1849--50; Passionsbetraktelser 1851; Evangelisk kalender, fjorton årgångar, 1854--67; Söndagen, tidning för det christliga hemmet, fyra årgångar, 1855--56 och 1866--67; Hemmets altare 1856; Kärlekens Lif 1860; Minnen från Schweiz 1861; På vägen 1861; Vårblommor från Rhen och Paris 1867; flera läroböcker. Dessutom strödda tal, verser, uppsatser i tidskrifter och en mängd öfversättningar. Gift 1850 med Gustafva Petronella Nyberg. Lindblom, Jakob Axelson, ärkebiskop. Född i Skeda socken i Östergötland d. 27 juli 1746. Föräldrar: då varande regementspastorn, sedermera prosten och kyrkoherden i Odensvi, Axel Johan Lindblom och Regina Margareta Pallavicini, af italiensk härkomst. Efter enskild undervisning i hemmet, fortsatt vid Linköpings läroverk, afgick L. 1763 till Uppsala, där han erhöll magistergraden 1770. Sedan han ett år varit anställd som e. o. amanuens vid akademiska biblioteket, förordnades han 1773 till ordinarie amanuens och docent i romerska litteraturen samt blef e. o. vice bibliotekarie 1776. E. o. professor 1779 och 1781 utnämnd till skytteansk professor, ådrog han sig, genom sitt angenäma väsen och dessutom känd som lycklig prosaförfattare, Gustaf III:s uppmärksamhet, så att han 1786 utnämndes till biskop i Linköping. Ytterligare hugnad med teologie doktorsvärdigheten 1793, kallades han 1805 till ärkebiskop och prokansler för Uppsala universitet, blef fyra år senare en af Svenska akademiens