bör Sverige under nuvarande crisis iakttaga? hvilken senare ansågs förnärmande för utrikes makter och indrogs, utan någon rättegång. L. gjorde äfven inlägg i polemiken mot Grewesmöhlen och åtalades af denne. Härigenom känd som modig och talangfull skriftställare, erhöll L. 1816 anställning i den af k. bibliotekarien Wallmark utgifna »Allmänna journalen». En af L. skrifven broschyr, Några tankar om en svensk tronföljares uppfostran, som af boktryckaren i manuskript visades för hofkansleren och af denne för kronprinsen, hade till följd, att Carl Johan erbjöd L. skälig ersättning för både denna och den förut indragna broschyren, om L. ville afstå från utgifvandet af den senare. L., hvilken beundrade kronprinsen för dennes krigardater, mottog ersättningen och fick dessutom 400 rdr banko om året. Han kom sålunda att tillhöra kronprinsens »litterära stab», som Grewesmöhlen fordom tillhört. -- 1821 inköpte L. Stockholms-Posten, som han sedan utgaf till 1833, då tidningen upphörde. Kort därefter ingick han såsom medarbetare i Aftonbladet och fortfor härmed till hösten 1842. -- Under åren närmast efter 1830 hade han flera gånger ingått till konungen med begäran att få i Stockholm upprätta en enskild teater. De afslag, som alltjämt mötte hans ansökningar, bidrogo endast till att ännu mera stegra hans ifver. I tidningsuppsatser och ströskrifter sökte han ådagalägga, att det monopol å de offentliga skådespelen i Stockholm, som k. teatern tillvällat sig, vore grundlagsvidrigt. Han kritiserade nu också regeringssättet i allmänhet och införde i sin tidning en öfverblick af Sveriges utveckling från 1809 samt tryckte den långa artikeln jämväl i bokform, Sverige år 1809 och 1832, 1832--33, och fortsatte den med en blick på framtiden, Sverige i framtiden, 1833. L. miste emellertid på grund af detta uppträdande sin pension. 1834 ingaf han till rikets ständers justitieombudsman en skrift: Några upplysningar rörande k. teatern, hvilken skrift ansågs förgriplig och ådrog honom anklagelse för högmålsbrott. Hofrätten dömde honom till döden, hvilket utslag stadfästes af högsta domstolen, men konungen förändrade dödsstraffet till tre års fängelse å Vaxholms fästning, med förständigande för kommendanten, att efter första årets förlopp inkomma till k. m:t med berättelse om L:s uppförande under tiden. Då L. vägrade mottaga benådningen, meddelades d. 20 okt. s. å., med anledning af konungens ankomst till Sverige tjugufyra år förut, en allmän amnesti åt alla, hvilka sedan 1810 blifvit sakfällda för politiska förbrytelser, i följd hvaraf L. försattes i frihet. L. afstod emellertid hvarken från sina teaterplaner eller sitt oppositionella skriftställeri. Efter nya afslag å ansökningar om tillstånd att få öppna teater i Stockholm, följde L. 1842 det af O. U. Torsslow gifna exemplet att utan tillstånd öppna en teater. På en vid Lilla Trädgårdsgatan inköpt tomt lade han grunden till en teaterbyggnad d. 21 mars 1842 och bedref arbetet med den skyndsamhet, att »Nya teatern» kunde öppnas redan d. 1 nov. s. å. Anläggningen, beräknad för en ganska storartad verksamhet, motsvarade dock icke förhoppningarna, och redan inom två år måste L. afstå sin egendom åt borgenärerna. Efter detta afbrott återgick han till sin publicistiska verksamhet, deltog 1845--46 i utgifningen af tidningen Dagen, men återgick 1847 till Aftonbladet. Han redigerade under någon tid 1848 tidningen Minerva samt var därefter medarbetare i Bore till sin död i Stockholm d. 12 dec. 1849. -- Utom allt hvad han författat i publicitetens tjänst har L. skrifvit: Svensk Biografi 1818; Ephemerider 1820; Blanka, tragedi i fem akter, tryckt och uppförd på k. teatern 1822; Toni, dram i tre akter 1832; Prestgården, gifven på Nya teatern 1843; Grannarna, en bearbetning efter Fr. Bremers roman af samma namn, gifven på Nya teatern 1844; Midsommaraftonen och Demosthenes, icke uppförda; Bidrag till Sveriges historia efter den 5 November 1810, 1839; Betraktelser under en resa i Danmark, Tyskland och Ungern 1844; Junker Carl, historisk roman från Birger Jarls tidehvarf 1847; Halfbrodern, en tidsbild från början af nittonde seklet 1848; Den oskärade helgedomen 1849, m. m. L. erhöll 1819 Svenska akademiens stora medalj för dikten Mina drömmar och 1817, 1820 och 1827 andra priset för en tragedi, en estetisk afhandling och ett poem. -- Gift 1: 1810 med Edla Kristiana Ramstedt och 2: 1826 med skådespelerskan Vilhelmina Kristina Enbom. Lindeblad, Assar, präst, skald. Född d. 19 dec. 1800 i Lackalänga socken i Skåne. Föräldrar: klockaren därstädes Jöns Lindeblad och Margareta Lindeblad. Vid Lunds universitet, där L. blef student 1818, beredde han sig först för kyrkans tjänst och prästvigdes 1823, hvarefter han tog den filosofiska graden och 1829 promoverades till magister. Två år senare förordnad till docent i estetik, förestod han professuren i samma läroämne 1834--38, då han som utnämnd pastor tillträdde Öfveds pastorat i Skåne. Häradsprost 1847. Död d. 3 mars 1848. Lackalänga var, vid den tid, L. växte upp, Tegnérs prebende, hvarför den fattige klockarsonen under sin skoltid ofta hade sitt tillhåll i skaldens hem. Af personlig beundran för sin välgörare, troligen äfven af likstämmighet i poetisk åskådning, sökte L. tillägna sig det Tegnérska bildspråket, en imitationslust som på sin tid hårdt klandrades, ehuru L. röjde en verklig skaldebegåfning. Hans poem äro klara och fulltoniga, men icke sällan väl svulstiga. Han blef åtskilliga gånger prisbelönt af Sv. akademien. 1824 utkom hans första diktverk Cylinda, ett romantiskt poem, som året därpå efterföljdes af Månskensqvällarne 1825; vidare af Blekingsblommor 1828; Sång i anledning af jubelfesten i Lund 1830, två häften Dikter 1832--33; Religiösa sånger 1843; Fosterländska sånger 1843; Missionssånger 1846. Såsom prosaist har han utgifvit ett litteraturhistoriskt utkast Svenska sången 1832, samt anonymt flera noveller. Han har utgifvit Högmesso-predikningar 1849; Tillfällighets-predikningar och andliga tal 1850,