Lovisa, Carl XV:s drottning. Prinsessan Vilhelmina Fredrika Alexandra Anna Lovisa föddes i Haag d. 5 augusti 1828. Föräldrar: prins Fredrik af Nederländerna och prinsessan Louise af Preussen. Redan från sin barndom röjde hon det milda, älskliga lynne, den ömhet för andras sorger och det ljusa förstånd, som sedan utmärkte henne under lifvet. Hennes rika anlag utbildades genom en mot dessa och hennes höga börd svarande omsorgsfull uppfostran, hvarvid man dock icke glömde att låta henne sätta sig in äfven i de hvardagliga göromålen på de furstliga godsen, hvarefter hon 1849 trolofvades med kronprinsen Carl af Sverige och Norge. Följd af sina föräldrar och sin syster, prinsessan Maria, lämnade hon sitt barndomshem i Haag för att ombord på en svensk eskader begifva sig till Sverige, där hon landsteg vid Biskopsudden utanför Stockholm d. 15 juni 1850. Fyra dagar senare höll hon sitt högtidliga intåg i Sveriges hufvudstad, där bilägret mellan henne och den svenske tronföljaren firades samma dag. Sedan hennes gemål vid sin faders död uppstigit på Sveriges tron, kröntes han och drottning Lovisa d. 3 maj 1860 i Stockholm och d. 5 augusti s. å. i Norge. Efter att i allmänhet ha varit i åtnjutande af en jämn och god hälsa, insjuknade hon våren 1871 i en häftig lunginflammation och bortgick i döden d. 30 mars s. å. Rik på hjärta och guld, följde hon i vidsträcktaste mått sitt milda sinnes maning att göra godt och i vida kretsar sprida lycka och glädje. Sålunda blef hon beskyddarinna för Allmänna institutet för döfstumma och blinda, för Tysta skolan, för »Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn», »Allmänna skyddsföreningen i Stockholm», ordförande i direktionen öfver Lotten Wennbergs fond för hjälpbehöfvande, o. s. v. Men det fanns ett annat slags välgörenhet, som mer tillfredsställde hennes finkänsliga sinne: att obemärkt af världen, genom andra och tredje hand bringa sin hjälp inom den försynta fattigdomens dörrar. I hennes välvilja mot alla, i hennes flärdlösa bemötande mot en hvar röjde sig ingen skymt af stolthet öfver samhällsställningens företräden eller hjärtats och bildningens öfverlägsenhet. Vän af samtidens litteratur, sysselsatte hon sig någon gång i all tysthet med litterär verksamhet och har till svenskan öfverflyttat ett engelskt arbete Vingårdsarbetare. En berättelse för dem, som önska blifva nyttiga af mrs Winscome 1859, och från holländskan Förstår du Fader vår. Några ord för de små till begagnande i söndagsskolor och familjer 1865. Lovisa Josephina Eugenia, kronprinsessa af Danmark. Född på Stockholms slott d. 31 okt. 1851, dotter af d. v. kronprinsen, sedermera konung Carl XV och hans gemål Vilhelmina Fredrika Alexandra Anna Lovisa af Nederländerna. Under det prinsessans uppfostran närmast leddes af hennes moder, vårdades hennes undervisning af skickliga lärare: i religion af hofpredikanten V. Björnström, i litteraturhistoria af prof. Dietrichson och d:r Zachrisson, i lefvande språk af mamsellerna Elfving och Kijber, i teckning af mamsell Kijber och i musik af prof. H. Berens. Efter nyss fyllda sjutton år trolofvades prinsessan med danske tronföljaren, kronprinsen Christian Fredrik Vilhelm Carl, hvarpå deras förmälning firades i Stockholm d. 28 juli 1869. Hon har sedan dess tillhört vårt grannrike Danmark, där hennes enkla, okonstlade väsen och intagande vänlighet tillvunnit henne samma tillgifvenhet, som den hon förvärfvade och fortfarande bibehåller i sitt gamla fädernesland Sverige, där hon under årens lopp många gånger varit på besök. Kronprinsessan har i sitt äktenskap fyra söner: Christian, Carl, Harald och Gustaf, samt fyra döttrar: Louise, Ingeborg, förmäld med prins Carl af Sverige, Thyra och Dagmar. Lovisin, Erik, ämbetsman. Född i Södertelje. Son af borgmästaren därstädes, sedermera assessorn och häradshöfdingen Olof Eriksson Lovisinius. På ämbetsmannabanan, på hvilken han ingick 1666, befordrades han året därefter till vice fiskal, 1671 till notarie och 1674 till advokatfiskal i Svea hofrätt. Ett år senare erhöll han adlig värdighet men tog ej introduktion på riddarhuset. L. utnämndes 1676 till revisionssekreterare och blef 1687 landshöfding i Linköpings län. I besittning af stor duglighet som ämbetsman, användes L. mycket under Carl XI:s regering. Han insattes sålunda som sekreterare i den stora kommission, som hade att rannsaka och yttra sig öfver konungens förmyndare, blef ledamot af kammarkommissionen, deltog i ordnandet af indelningsverket, i granskningen af förslaget till ny kyrkolag och många andra värf till förbättrande af den inre styrelsen, men var framför allt »utmärkt såsom en af enväldets och reduktionens ifrigaste förkämpar». När belöningarna utdelades till dem, som trognast stått på Carls sida, upphöjdes L. till friherre 1687. Han dog 1693 och begrofs i Södertelje kyrka. Gift 1660 med Katarina Lenström. Ludvigson, Rasmus, krönikeskrifvare. Rasmus eller Rasmund Lodvicson, som han ursprungligen kallade sig, var född omkr. år 1500 och son af en bagare Lodvic i Stockholm. Efter 1527 års riksdag erhöll L. Gustaf I:s befallning att göra en resa kring riket och från kloster och kyrkor hopsamla deras donationsbref och andra gamla handlingar till vägledning för den beslutade reduktionen af kyrkogodsen. Skörden utföll ganska ymnigt och dokumenten, som genom hans försorg hopsamlades, blefvo första grundvalen till det nu varande riksarkivet. 1561 nämnes han såsom jordboksskrifvare under konung Eriks »sekrete råd och öfverste räntmästare», Dion. Beurreus och blef 1563 konungens sekreterare, hvilket ämbete han äfven innehade hos efterträdaren Johan III. Både hos denne och hertig Carl stod L. i mycken ynnest och afled i hög ålder 1594. Själf har han efterlämnat flere handskrifter. Genom L:s undersökningar