ha erhållits viktiga bidrag till medeltidens gods- och släkthistoria. Gift med en Klara Nilsdotter. Lund, Per af, militär, skriftställare. L:s ungdomsöden äro fullständigt obekanta, förrän han utmärkte sig i pommerska kriget som deltagare i Fribataljonen, där han 1761 blifvit löjtnant. Efter att 1770 blifvit kapten vid hertig Fredrik Adolfs lifregemente, spelade han under förberedelserna till Gustaf III:s revolution en ej obetydande roll i Finland som mellanhand åt Sprengtporten. Antagligen har man i detta förhållande att söka anledningen till hans adlande 1772 och utnämning till major 1774. På grund af en tvist med kommendanten i Lovisa, öfverste Gerner, medan han låg därstädes i garnison, blef L. invecklad i en rättegång, som 1780 slutade så, att han afsattes från sin majorssyssla utan rätt att återbekomma den ackordsumma, med hvilken han enligt tidens sed tillhandlat sig densamma. Han begaf sig då till Stockholm och började i mars 1781 utgifva Dagbladet Välsignade tryckfriheten, hvilken fortgick till juli 1783 och med bitter kvickhet angrep konungen och hans närmaste omgifning, som också med sjudande förbittring mottogo anfallen. Samma anda utmärkte ock den okt. 1783--april 1784 af L. redigerade Tryck-friheten den välsignade, som utom politiska artiklar äfven innehöll poetiska bidrag. Själf uppträdde L. vid denna tid med en tolkning af Eloisas bref till Abelard (efter Pope) och med den versifierade skämtskriften Något af Stockholmslefnaden afskildradt 1781. Hans politiska skriftställeri blef vederbörande så besvärligt, att L. genom Schröderheim betalades för att nedlägga detsamma och äfven genom kunglig nåd återfick den ackordsumma, han utgifvit för sin majorssyssla. Han nedsatte sig därpå som landtbrukare på »en vild udde vid vida hafvet», men sedan elden härjat hans egendom, uppträdde han 1791 åter på den litterära banan med Fragmenter i särskilte ämnen, hvilken publikation följande år fortsattes med Välsignade tryckfriheten och Tryckfriheten den välsignade, som synes ha gått tämligen obeaktad förbi. L. föll därpå alldeles ur glömska, och man vet blott, att han afled i Stockholm d. 30 jan. 1806. Lundberg, Daniel Vincent, läkare. Född på Sjögård i Stora Åby socken af Östergötland d. 13 april 1816. Föräldrar: jägmästaren Per Ludvig Lundberg och Anna Margareta Zetzell. Student i Uppsala 1834, aflade han vid därvarande universitet de föreskrifna examina för medicinska graden, med. kand.-ex. 1839 och med. lic.-ex. 1841 och promoverades sistnämnda år till medicine doktor. Efter att ha tjänstgjort som sjukhusläkare vid Allmänna garnisonssjukhuset 1842--45 samt företagit en vetenskaplig resa till utlandet, förordnades L. 1846 till e. o. kirurgie adjunkt vid Karolinska institutet samt biträdande öfverkirurg å Serafimerlasarettet och uppehöll i förstnämnda egenskap någon tid kirurgie professuren vid Karolinska institutet. Var från 1847--61 läkare vid Stockholms länscellfängelse och 1849--67 biträdande läkare vid styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar i riket. 1855 utnämnd till lifmedikus med tjänstgöring hos d. v. kronprinsen Carl, förordnades han efter dennes uppstigande på tronen 1859 till förste tjänstgörande lifmedikus och åtföljde i denna egenskap Carl XV på en mängd resor inom och utom landet och äfven på den sista till Aachen 1872. Dessutom besökte L. för vetenskapliga ändamål flera gånger utlandet, såsom 1850 för att studera cellfängelserna i Schweiz och Baden samt bagnerna i Toulon, 1854 för att taga närmare kännedom om allmänna sjukvårdsväsendet i de förnämsta hufvudstäderna i tyska och österrikiska staterna, 1857 för att bl. a. besöka von Græfes oftalmologiska klinik i Berlin o. s. v. L. öfversatte Hufelands »Enchiridion medicum eller handledning uti läkarkonstens utöfning» samt författade åtskilliga afhandlingar i Hygiea m. m. Stor donator till Sv. läkaresällskapet för bildande af en pensionsfond för änkor och oförsörjda barn efter legitimerade svenska läkare och till åtskilliga stiftelser. Död å Bellevue vid Stockholm d. 11 aug. 1891. Gift 1847 med Lovisa Charlotta Haak. Lundberg, Fredrik Albertinus, läkare och författare i veterinärvetenskap. Född i Lund d. 24 april 1825. Föräldrar: Kopparslagaren Abraham Lundberg och Anna Jönsson. Efter att ha genomgått katedralskolan i sin födelsestad, blef L. student i Lund 1842, med. kand. 1847, med. lic. 1849 samt promoverad till hedersdoktor vid Lunds universitets jubelfest 1868. Sedan han bestridt flere förordnanden, dels som läkare på åtskilliga ställen i landet, dels som amanuens vid hufvudstadens medicinska undervisningsanstalter, erhöll L. 1852 uppdraget att förestå en professorsplats vid veterinärinrättningen i Stockholm och företog 1854 en resa för att studera veterinärmedicinen i Danmark, Tyskland, Frankrike och Österrike. Återkommen till Sverige, erhöll han 1856 förordnande och efter veterinärinrättningens organisation 1859 fullmakt att vara professor vid samma läroanstalt. Var därjämte åren 1862--74 föreståndare för inrättningen. 1876 måste L. till följd af sjuklighet taga afsked. Död på sin egendom Broby i Stockholms län d. 27 maj 1882. Förutom betänkanden, reseberättelser samt uppsatser i Hygiea, har L. utgifvit: Tidskrift för veterinärer, hästvänner och landthushållare (tills. med J. G. H. Kinberg) 1861--63, Tidskrift för veterinärmedicin och husdjursskötsel 1864--74 och Husdjurens sjukdomar 1868. Led. af åtskilliga vetenskapliga samfund. Gift 1858 med Vilhelmina Elisabet Margareta Rundqvist. Lundberg, Gustaf, pastellmålare. Född i Stockholm d. 17 augusti 1695. Föräldrar: Gustaf Lundberg, som var köksmästare hos Carl XI, och Sabina Richter, tillhörande en rikt konstnärligt begåfvad familj.