sedermera i flere år primadonna och äfven direktris vid Van der Ostens resande sällskap. Bland hennes roller märkas: Ofelia, Sigrid den fagra, Suzanne D'Ange i »Falska juveler», Iza i »Bildhuggaren Clémenceau», fru Elfsted i »Hedda Gabler», Kerstin i »Lilla professorskan» Jeanette i »Röda kåpan», Jieky i »Hofgunst», Emma i »Stulen lycka», Ellen i »Löndörren», Inga Ros i »Farbror Pål», Odette, Cyprienne i »Vi skiljas», Zaza, Hanna i »Formannen Henschel». Fru L. är i besittning af kraftigt temperament och gifver stark färgläggning åt sina roller. Lundberg, Nils Victor, skådespelare. Född i Stockholm d. 20 mars 1859. Elev vid k. teatern 1879--82, var L. först engagerad vid olika resande sällskap, vid Svenska teatern i Stockholm 1886--87, hos Lindmark 1887--88, vid Stora teatern i Göteborg 1888--93, hos Selander 1893--95 och hos Ranft i Stockholm från 1895. Bland L:s roller märkas: Daniel Hejre i »De ungas förbund», Fregattkaptenen, Den inbillningssjuke, Jemmerling i »Advokaten Knifving», Konjander i »Hittebarnet», Pipping i »Sodom och Gomorrha», Dödgräfvaren i »Hamlet», Fattig-Johan i »Per Olsson och hans käring», Bouzin i »Fernands giftermål», Mathieu i »Spökhotellet», mr Dunn i »Niobe», m. fl. L. är en framstående komisk skådespelare, som med användande af små medel uppnår stor verkan. Han är i besittning af en oemotståndlig torr humor och spelar med samma orubbliga komiska kraft yngre roller och gubbroller. Lundblad, Sven, biskop. Född vid Bernstorp i Skara landsförsamling den 30 september 1776. Föräldrar: torparen Anders Svensson o. Greta Andersdotter. Under kamp mot den yttersta fattigdom genomgick L. Skara skola och gymnasium, hvarefter han genom lärares och kamraters välvilja sattes i tillfälle att afgå till Uppsala universitet 1799. Här förvärfvade han efter fyra års ihärdiga studier magistergraden 1803 och kallades, sedan han aflagt teologie kandidatexamen 1804, till docent i exegetik 1806. E. o. teologie adjunkt 1808, absolverade han 1810 teol. licentiatexamen och utnämndes till ord. teologie adjunkt och kyrkoherde i Börje 1813. Följande året befordrad till Kalseniansk professor och kyrkoherde i Hagby och Ramsta, erhöll han vid kröningen 1818 teologie doktorsvärdigheten och utnämndes till prost öfver Hagunda kontrakt 1821. Prim. teologie professor 1827 förordnades han till kontraktsprost öfver domprosteriet och Vaksala kontrakt, samt utnämndes till biskop i Skara 1829. Död på Brunnsbo vid Skara d. 29 april 1837 och begrafven på Värnhems kyrkogård, där stiftets prästerskap lät uppresa en minnesvård på hans graf. Få hafva varit så älskade och högaktade som L. Han deltog i 1823 och 1828--30 års riksdagar och ansågs vid riksdagen 1834--35 vara den jämförelsevis mest frisinnade biskopen. Gift 1815 med Katarina Helena Afzelius. 1. Lundblad, Jonas, latinsk filolog. Född d. 1 mars 1753 i Tönnersjö socken i Halland. Fadern, Knut Larsson, en fattig torpare under Alslöfs sätesgård, omkom genom en olyckshändelse och lämnade änkan och fem värnlösa barn, af hvilka Jonas vid olyckstillfället var halftannat år, i yttersta fattigdom. Vid sex års ålder var gossen ännu så svag, att han hvarken kunde gå eller tala, och efter ytterligare några år, då han skulle besöka sockenskolan, måste han bäras dit och hem af styffadern. Med allt detta väckte han uppmärksamhet genom sina ovanliga anlag, så att en adjunkt Lund -- hvars namn han sedan af erkänsla inflätade i sitt eget -- åtog sig att lämna honom undervisning. Denna bedrefs med sådan framgång, att L. efter tvenne år vid nitton års ålder kunde upptagas i öfre klassen af Göteborgs gymnasium. Här utvecklade han den snabba uppfattning och rastlösa flit samt särskildt den håg för den klassiska forntiden, att han med berömliga vitsord och ett större stipendium 1774 fick resa till Leipzig, där han s. å. blef student. Vid detta universitet kvarstannade han i två år och mottog 1776 lagerkransen. Med understöd af hertig Fredrik Adolf och grefve Magnus Brahe förlängde han sin vistelse i Tyskland i ännu två år, hvarunder han bland annat uppehöll sig i Halle och Greifswald, och återkom till Sverige 1778. Tre år senare fästes han vid Lunds högskola såsom docent i romerska litteraturen, hvarefter han befordrades till e. o. professor 1787 och till ord. innehafvare af lärostolen i romersk vältalighet och poesi 1789. Efter ytterligare fyra år utnämnd till kyrkoherde vid S:t Peders klosters och Nöbbelöfs församlingars prebendepastorat, fick han 1800 teologie doktorsvärdigheten. Död i Lund d. 18 juni 1820. Under sin vistelse i Leipzig hade L. varit lärjunge till J. A. Ernesti och blef, såsom målsman för den romerska litteraturen vid Lunds lärosäte, en representant för den nya riktning, de klassiska studierna tagit i Tyskland, efter deras återupplifvande under senare hälften af adertonde seklet. Genom brinnande kärlek för sin vetenskap, klarhet i framställningen och lefvande ande i uppfattningen af den romerska fornåldern, utöfvade L. ett högst betydligt inflytande på den klassiska bildningen vid universitetet. Den tid, som representerades af honom och den af honom bildade skolan, har ock med rätta blifvit ansedd såsom den latinska klassicitetens blomstringsperiod vid Lunds högskola. Hans efterlämnade skrifter utgöras af sextiofyra disputationer i romersk filologi och historia samt en mängd sånger och åminnelsetal på latinsk vers, hvilka i tankens djup och formens fulländning anvisa författaren ett rum af de allra främsta bland våra nylatinska skalder. L. vann 1792 Vitt.-akademiens högsta pris för en latinsk sång öfver slaget vid Helsingborg och följande år ett pris för en annan latinsk sång. Led. af Vitt.-akad. 1819. I Lund inrättade L. en bokhandel och anlade boktryckeri, och som tacksamhetsbevis för erhållet privilegium härtill utfäste L. ett årligt pris, som skulle utdelas af