sedan i Stockholm den litterära veckotidningen Vilden. 1897--98 företog L. med understöd af Svenska akademien en studieresa till Italien. 1900--1901 vistades L. i Ungern. L. är en författare, hvars litterära bana gått fram i olika riktningar. Det ligger därför något obestämdt öfver L:s författareskap, hvilket likväl icke hindrar, att åtskilliga af hans arbeten, t. ex. »Struensee», äro gifna med karaktär och i en glansfull framställning. L:s styrka ligger i den ytterst väl utarbetade och lätt löpande stilen. »Elsa Finne», hvilket arbete skildrar fru Benedictssons -- Ernst Ahlgren -- lif, väckte ett mer än vanligt uppseende, hufvudsakligen på grund af att bokens senare del tyckes ha tillkommit direkt efter dagboksanteckningar, som den olyckliga kvinnan lämnat efter sig, och hvilka lämna en djup inblick i hennes sorgliga öde. Dessa anteckningar har L. icke låtit undergått någon större omarbetning, utan helt enkelt ordnat i följd, ett handlingssätt, hvars finkänslighet blef föremål för mycken debatt. Gift 1894 med Jeanie Caroline Huglina Mac Dowal. Lundell, Jakob, universitetslärare, förf. i statsekonomi. Född d. 5 okt. 1813 i Jönköping, där fadern var slaktare. L. inskrefs vid sjutton års ålder vid universitetet i Uppsala och erhöll efter idkade humanistiska studier lagerkransen vid promotionen 1836. Under de år, han sedan kvarstannade i Uppsala, ägnade han sig åt studiet af rättsvetenskaperna och aflade 1840 juris utriusque kand.-examen. Sedan han s. å. ingått i Svea hofrätt, erhöll han där åtskilliga juridiska förordnanden, men fästes redan 1841 vid Lunds universitet såsom docent i ekonomisk och kamerallagfarenhet samt befordrades i aug. 1842 till adjunkt i nämnda läroämnen. Efter det L. alltifrån sin docentutnämning föreläst i administrativ rätt och nationalekonomi, befordrades han vid omändringen och tillökningen af de juridiska lärostolarna 1844 till professor i sistnämnda vetenskaper och innehade ämbetet till sin död d. 25 dec. 1852. Omsorgsfull och nitisk som undervisare och examinator, utvecklade han mindre verksamhet såsom vetenskaplig författare. L. har bl. a. skrifvit: Om åkerlagar 1841, Om svenska allmogens dagsverksskyldighet 1842, samt Om handtverksskrån och näringsfrihet 1844. Gift 1848 med Emelie Vilhelmine Katarine Krieger. Lundell, Johan August, språkforskare. Född i Kläckeberga socken af Kalmar län d. 25 juli 1851. Föräldrar: hemmansägaren Anders Andersson och Carolina Olsdotter. Student i Uppsala 1871 och filosofie kandidat 1876, började L. snart med intresse ägna sig åt studiet af de svenska landsmålen och uppgjorde med Sundevalls »Phonetiska bokstäfver» som utgångspunkt det s. k. landsmålsalfabetet, som 1879 publicerades i Det svenska landsmålsalfabetet och vann välförtjänt anseende i den vetenskapliga världen. 1878 grundade L. den ännu af honom redigerade tidskriften: »Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif» och utgaf under de följande åren: Öfversikt af de senaste årtiondenas verksamhet för kännedom om folkmål och folklif i Sverige och andra länder 1880; Om de svenska folkmålens frändskaper och etnologiska betydelse 1880; Om dialektstudier 1881, m. m. Dessa skrifter banade ock L., ehuru ograduerad, 1882 väg till docentur i fonetik vid Uppsala universitetet. Sedan 1884 års riksdag beviljat ett årligt anslag af 2,500 kr. till upprätthållande af undervisning i slaviska språk vid Uppsala universitet, förordnades L. att tre timmar i veckan föreläsa i samma ämne. Hösten 1885 gaf L. genom föreläsningar i Uppsala och Stockholm upphof till den långvariga striden om ett mera ljudenligt stafningssätt, den s. k. nystavningen, och var under de följande åren på mångfaldigt sätt verksam i »nystavarnes» leder, bl. a. genom den 1893 utgifna Svensk ordlista med reformstavning och uttalsbeteckning. 1891 utnämndes han till förste innehafvare af e. o. professuren i slaviska språk vid Uppsala universitet och blef 1893 filosofie hedersdoktor. Lifligt intresserad af tidens reformsträfvanden, grundade han 1892 jämte A. Noreen reformläroverket Uppsala enskilda läroverk, som hvars rektor han i flera år fungerade, organiserade 1893 jämte H. Hjärne och A. Noreen de sedermera periodiskt återkommande sommarkurserna och utgaf 1892--94, jämte andra, skriftserien Svenska spörsmål. 1900--01 sökte han genom Svensk vitterhet 1850--1900 sprida kännedom om sådan i vida kretsar, men företaget måste nedläggas. Gift 1882 med Marie-Louise Jönsson. Lundequist, Gerda Carola Cecilia, skådespelerska. Född i Stockholm d. 4 febr. 1871. Elev vid konservatoriet i Stockholm 1886--89 och vid Dramatiska teatern 1889--91, var L. därefter engagerad vid Stora teatern i Göteborg och hos Selander 1891--96 samt sedan 1896 hos Ranft. Bland hennes roller märkas: Regina von Emmeritz, hufvudpartiet i »Tanquerays andra hustru», Magda i »Hemmet», fru Birkner i »Kärlek», Rose i »Pater noster», Kristina i »Mäster Olof», Renata i »Förrådd», Tora Parsberg, Monna Vanna, Irene i »När vi döda vakna», Gertrud i »En lyckoriddare», Hjördis i »Härmännen på Helgoland», Svanhild i »Kärlekens komedi», m. fl. L:s så väl yttre som inre hänvisar henne till det tragiska facket, hvilket dock icke hindrar, att hon på ett sant och innerligt sätt utfört roller i det borgerliga skådespelet. Det ligger öfver hennes framträdande något kyskt och ädelt, öfver hennes spel något djupt och kändt. Hon söker i allmänhet att verka med enkla medel, försmående all vanlig teatereffekt, men uppnår icke desto mindre stor verkan. Bland Sveriges nu lefvande dramatiska artister intager fröken L. genom det storstilade i sin anläggning och djupet i karaktärstolkningen ett synnerligen framstående rum. Lundequist, Nils Vilhelm, skriftställare. Född d. 17 jan. 1804. Sina akademiska studier hade L. idkat vid