om man kallar L. den svenska konstnärskretsens mest själfulle man.» Ogift. Lundgrén, Johan Fredrik, pseud. »Uller», lustspelsförfattare. Född d. 18 mars 1821 i Visby, där fadern var sjöman. I ungdomen ägnade han sig åt krigareyrket och tjänade under loppet af åtskilliga år dels vid Gotlands nationalbeväring och det i Visby förlagda depotkompaniet af Svea artilleri, dels vid lifgardet till häst. Men 1846 utbytte L. militärståndet mot skådebanan, uppträdde 1846--58 på åtskilliga landsortsteatrar samt till sist på Ladugårdslandsteatern och Södra teatern i Stockholm. Han hade dock 1849 deltagit i dansk-tyska kriget som underofficer i danska armén. På våren 1859 uppfördes på sistnämnda skådeplats hans första lustspel En svartsjuk tok, som snart efterföljdes af en mängd andra originalpjäser: Studenterna, Kärlek och upptåg, Bättre aldrig än sent, Ett råd, som bär frukt, Hemkomsten, Två dagar i Stockholm, Skuggor och dagrar, Bilder ur Stockholms folklif, Det borttappade fåret, Tronskiftet, o. s. v. Han har vidare verkställt för teatern åtskilliga öfversättningar och bearbetningar efter utländska mönster. Hans lustspel ha äfven på landsortsteatrarna i Sverige och Norge blifvit mottagna med bifall. Död i Hernösand d. 20 okt. 1885. Efter hans utkast å dödsbädden utgafs af J. Neander Från en lång teaterbana. Gift 1: 1855 med Ottilia Hamnqvist och 2: 1868 med Ida Långberg. 1. Lundgren, Ludvig Persson, medaljgravör. Född d. 3 mars 1789 på Ljungby sätesgård i Skåne, där fadern var trädgårdsmästare. Från barndomen hade L. visat stor fallenhet för målning, och då han tillika under studietiden förvärfvat sig stor skicklighet i fäktkonsten, uppmanades han af Ling att komma till Stockholm, där tillfälle stod honom öppet att utbilda sina målaranlag vid Konstakademien, under det hans färdighet som fäktmästare borde tillförsäkra honom nödtorftig utkomst under hans Stockholmsvistelse. Sedan han en längre tid biträdt Ling i hans fäktskola och samtidigt öfvat sig i olje- och miniatyrmålning, erhöll han plats såsom fäktmästare vid krigsakademien på Karlberg. Kort därpå gjorde han bekantskap med gravören Joh. Salmson och då han snart kom till öfvertygelsen om, att gravyrkonsten vore ett fält, på hvilket han både skulle kunna gagna med sin talang och vinna sin framtida bärgning, ingick han som elev hos Salmsons fader, hofgravören S. Salmson. Han uppnådde ock inom få år sådan skicklighet, att han efter Grandels afsked utnämndes till gravör vid k. myntet, hvilken befattning han innehade till sin död d. 15 sept. 1853. Af hans arbeten berömmas i synnerhet Carl XIV Johans kröningsmedalj och krigsbefälets jubelmedalj öfver samme konung. Gift med Kristina Johanna Salmson och fader till Lea Ahlborn (se I: 15) samt till 2. Lundgren, Per Henrik, medaljgravör. Född d. 22 juli 1824; den föreg. son. L. hade under sin faders ledning öfvat sig i miniatyrmålning, poussering och gravyr. 1842--44 var han lärjunge hos Byström och biträdde denne med inredningen af hans villa å Djurgården. Han studerade äfven vid konstakademien och fick för sin medalj öfver prins Gustaf, 1853, akademiens stora pris och i juli s. å. erhöll han Blommérska stipendiet. L. begaf sig nu till Paris, där han vistades ett år. Men det dröjde ej länge, förrän tecken visade sig hos honom till sinnesrubbning, så att han måste föras hem. Han afled på Danviken d. 12 juni 1855. Såsom gravör intog L. ett utmärkt rum, det första inom landet på sin tid. Bland hans arbeten nämnas företrädesvis: Oskar I:s och drottning Josefinas kröningsmedalj, tvenne medaljer öfver Berzelius, tvenne öfver riksmarskalken grefve Magnus Brahe, den subskriberade stora medaljen öfver Jenny Lind, medaljen öfver E. G. Geijer, järnkontorets hundraårshögtid, 1847, kronprinsparets förmälning 1850, m. fl. Lundgren, Magnus Fredrik, språkforskare. Född i Göteborg d. 21 jan. 1852. Föräldrar: kyrkoherden Johan Fredrik Lundgren och Maria Magdalena Leffler. Student i Uppsala 1870, filosofie doktor 1875, docent i nordiska språk och germansk jämförande språkforskning s. å., vikarierade L. för professuren i nordiska språk 1876 och större delen af 1879. Han utnämndes 1881 till lektor vid Nya elementarskolan i Stockholm. Lärarebanan passade dock icke riktigt en person af L:s tillbakadragna och blyga skaplynne, men han kom på sin rätta plats som medlem af redaktionen för Svenska akademiens ordboksarbete, i hvilken egenskap han sedan 1893 åtnjöt tjänstledighet från sitt lektorat. Död i Lund d. 8 maj 1903. En utmärkt kännare af det fornsvenska namnskicket, har L. behandlat detta i flera arbeten, såsom Språkliga intyg om hednisk gudatro i Sverige 1878, Spår af hednisk tro och kult i fornsvenska personnamn 1880, Om fornsvenska personnamn på -ing och -ung 1886, och det i ordboksform affattade Personnamn från medeltiden 1892--96, Bidrag till svensk namnforskning 1892, Bidrag till nordisk namnforskning 1893. Gift 1884 med Sigrid Sofia Elisabet Malmqvist. Lundh, Henrik Teodor, historiemålare. Född Stockholm d. 3 okt. 1812. Föräldrar: bryggaren Adolf Fredrik Lundh och Elisabet Westin. Hans naturliga anlag för konsten uppmuntrades af morbrodern, professor F. Westin, i hvars ateljer den fjortonårige gossen fick börja måla och kopiera. 1829 antagen till elev vid konstakademien, idkade han studier därstädes ända till 1840, på samma gång han åtnjöt enskild handledning af sin nyssnämnde morbroder, anställdes 1837 såsom konduktör vid konungens