museum, med dess samlingar, kallades 1840 af Fria konsternas akademi till dess agré och lämnade 1843 Sverige för att fullfölja sina studier i Paris. Här uppehöll han sig i fem år och hade ämnat utsträcka sin vistelse där ännu längre, när februarirevolutionen 1848 manade honom liksom så mången annan att söka en säkrare vistelseort. Han återvände då till fäderneslandet, där han 1851--58 tjänstgjorde vid museet, bland annat någon tid såsom t. f. kamrerare. Hans mest bekanta taflor, de flesta målade under hans studieår, äro: Iris besöker sömnens gud, Hercules' himmelsfärd, Eva vid Abels död, Rebecka vid brunnen, Gustaf II Adolfs landstigning i Tyskland, Gustaf II Adolfs intåg i Augsburg, Gustaf Adolf före slaget vid Breitenfeld, Carl XIV Johan i Gustavianska grafkoret, m. fl. I Paris slog sig L. på genre- och djurmålning och uppvisade 1850 på konstakademiens i Stockholm utställning Dalgossen, Blomsterflicka i Paris, Liggande ko, Döda fåglar, m. m. Särskildt ägnade han sig åt framställning af fåglar, som äro naturtroget och ytterst sorgfälligt återgifna. Han försökte sig äfven som målaremästare, fotograf och fotolitograf. Död i Stockholm d. 25 mars 1896. Gift 1856 med Anna Sofia Charlotta Ekman. Lundin, Claës Johan, skriftställare. Född i Stockholm d. 12 nov. 1825. Föräldrar: skräddaremästaren Johan Olof Lundin och Katarina Mellström. I Uppsala, där L. blef student 1844, aflade han 1847 kameralexamen, hvarefter han ingick som e. o. tjänsteman i riksbanken och åtskilliga ämbetsverk. Efter några års arbete i statens tjänst begaf han sig 1854 till Hamburg för att studera handelsvetenskap och ingick 1856 i handelsfirman C. O. Wijkander & C:o i Göteborg. Allt ifrån ungdomen en vän af litterära sysselsättningar, ägnade han sig från 1858 uteslutande åt författarskap och bosatte sig till en början, såsom korrespondent för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, i Köpenhamn. 1859 flyttade han till Paris, hvarifrån han under loppet af sju år lämnade bref och bidrag till Göteborgs Handelstidning, Nya Dagligt Allehanda, Stockholms Dagblad, Ny Illustr. Tidning och Aftonbladet. Återkommen till Sverige 1866, bosatte han sig i Stockholm och ingick i Stockholms Dagblads redaktion, hvilken han sedan dess nästan oafbrutet tillhört och där han ännu skrifver krönikor under sign. Ture och annat. I Stockh. Dagbl. har L. för öfrigt skrifvit teater- och litteraturuppsatser, kåserier, krönikor, följetonger och äfven referat och ledare och har både in- och utrikes rest för tidningen. Åtskilliga år skref L. äfven en veckokrönika, »Omnibus», i Ny Ill. Tidning. Som krönikör har L. alltid varit framstående, med klar blick och pigg penna. I egenskap af speciell stockholmsskildrare är L. särskildt framstående. Hans skildringar i novellform ur stockholmslifvet, som utkommit i flera olika samlingar, äro visserligen icke i högre grad skarpt etsade, men hans arbeten, Gamla Stockholm 1880--82, i förening med Aug. Strindberg, Nya Stockholm 1887--90 och Sällskapet 1800--1900, 1900, -- det senaste skrifvet på uppdrag af den stora stockholmsklubben med namnet Sällskapet -- äro förträffliga, öfverflödande på intressanta och pålitliga uppgifter. Förvisso har Lundin med Gamla och Nya Stockholm i hög grad bidragit till att göra hufvudstaden, med dess forntidslif och dess nutidslif, älskad af sina invånare. Redan 1869 utgaf L. Paris i våra dagar, af Thora B., öfver hvilken »författarinna» det undrades mycket, och samma år Minnen från en resa i Sverige. Stockholm och stockholmarne -- hvartill idén var hämtad från K. Kullbergs »Minnen från en vistelse i Stockholm» -- vidare 1871 I Hamburg, 1875 Ströftåg här och där i Sverige, 1877 I Tyskland, 1878 Framtidsbilder, Oxygen och Aromasia, hvartill sedan kommit de förut nämnda novellsamlingarna: Gamla kort, bilder ur verkligheten 1879, Från Stockholms synkrets 1880, Stockholmstyper förr och nu 1889, Tidsbilder ur Stockholmslifvet 1895, samt Bortom Alperna 1883. Gift 1858 med Augusta Cederwall. Lundin, Hulda Sofia, slöjdinspektris. Född i Kristianstad d. 12 juni 1847. Föräldrar: skräddaremästaren Anders Lundin och Christine Andersson. Folkskollärarinna 1865 och slöjdinspektris för Stockholms folkskolor 1885, har L. under utländska studieresor studerat kvinnligt handarbete samt utarbetat en metod för skolbarns undervisning i måttagning, ritning och klippning af mönster samt klädsömnad. Denna metod användes vid Stockholms folkskolor, och fröken L. har i särskilda kurser utbildat lärarinnor i densamma. Bland fröken L:s från trycket utgifna arbeten märkas: Klädsömnad 1888 och Handledning i metodisk undervisning i kvinnlig slöjd 1892. L. har vid flera expositioner varit juryledamot. Lundius, Daniel, teolog, orientalist. Född i Fogdö prästgård i Södermanland d. 1 aug. 1666. Föräldrar: kyrkoherden Daniel Lundius och Elisabet Busmontana. Sedan L. tillbragt sex år vid Uppsala universitet och med berömlig lärdom 1691 blifvit magister, företog han enligt unge vetenskapsmäns sed en resa till Tyskland och Holland, där han vid de förnämsta lärosäten studerade teologi och filologi. Återkommen till Sverige, erhöll han filosofiska fakultetens i Uppsala förord till en ledig professur i Åbo, men antog, då denna befordran gick honom ur händerna, kallelse att blifva regementspastor vid Södermanlands infanteri och prästvigdes 1696. Två år senare utnämndes han till teologie adjunkt i Uppsala och befordrades 1703 till linguar. oriental. professor därstädes. Befullmäktigad teologie professor 1711, erhöll han 1719 teologie doktorsvärdigheten och hade efter hvartannat innehaft tredje teologiska lärostolen från 1724 och andra lärostolen i samma fakultet från 1727, då han 1731 utnämndes till biskop i Strengnäs. Ehuru redan sextiofem år, då han mottog detta kall, innehade han det likväl i sexton år och