och 1871, 1875--76 samt 1878--87 i bankoutskottet (sistnämnda period som dess vice ordf.). Hans yttre uppträdande, som präglades af manlig kraft och beslutsamhet samt fyndighet och skärpa i repliken, var ägnadt att föra honom i den parlamentariska stridens hetaste eld och, när protektionisterna 1888 blefvo herrar öfver utskottens sammansättning, sattes L. utom utskottsarbetet. När hans meningsfränder åter 1891 nått majoritet, insattes L. 1891--92 i statsutskottet och var 1891--93 ledamot af talmanskonferensen. 1873 fungerade han som statsrevisor och blef 1879 ledamot af Landtbruksakademien. Gift 1843 med Ulrika Vahlström. 2. Lyttkens, Ivar Adolf, skolman, språkforskare. Född i Gustaf Adolfs socken i Skåne d. 19 jan. 1844; den föregåendes son. Student i Lund 1862, blef L. filosofie doktor därstädes 1868, läroverksadjunkt i Lund 1869 och docent i zoologi därstädes 1870. 1876 kallades han till folkskoleinspektör i Norrköping, å hvilken plats han verkade till 1901, då han utnämndes till kansliråd och byråchef i ecklesiastikdepartementet (för ärenden rörande folkundervisningen). L., som gjort sig rykte som framstående skolman och varit ledamot af åtskilliga kommittéer för uppgörande af planer för folkundervisningen, har äfven framträdt som läroboksförfattare med åtskilliga arbeten, bl. a. Naturlära for elementarläroverken 1875 och Läslära 1883, hvari han framställer en ny metod för den första undervisningen i innanläsning. Tillika med professor F. A. Wulff i Lund har L. äfven ägnat mycket arbete åt utredningen af frågor rörande modersmålets ljudlära och rättskrifning. Frukterna föreligga i: Svenska språkets ljudlära 1885, särskildt beaktansvärd genom sina exempelsamlingar; Förslag till ändringar i svenska språkets rättskrifning 1885, ett kraftigt inlägg från reformvännernas sida i den då pågående stafningsstriden; Om samhörighet och dess förhållande till ljudenlighet 1886; Svensk uttalsordbok 1889--91, enastående i sitt slag, och Metodiska ljudöfningar 1889. L., hvilken verksamt deltagit i Norrköpings kommunala lif, var lekmannaombud för Linköpings stift vid 1893 och 1898 års kyrkomöten, tillhörande den mera reformvänliga fraktionen. Gift 1870 med Karolina Jung. Låstbom, August Theodor, historisk samlare. Född 1815 i Västerås. Föräldrar: handlanden Sven Låstbom och Helena Engel Schenström. Efter att hafva genomgått Västerås skola och gymnasium blef L. student i Uppsala 1836, där han beredde sig för den filosofiska graden. 1841 antagen till e. o. amanuens vid akademiska biblioteket, hade han redan 1839 öppnat boktryckeri och bokhandel i samma stad, men afled icke långt därefter i Uppsala d. 30 aug. 1845. L. var en synnerligt flitig och samvetsgrann forskare och ägde i synnerhet utmärkta samlingar på biografiens område. Af trycket utgaf han Upsala Akademies matrikel 1841; fortsatte utgifningen af Svea och Göta Höfdinga-minne, 3 delen 1842; utgaf (tills. med Fant) Upsala ärkestifts Herdaminne, 3 del. 1845, samt var en af de verksammaste medarbetarne i Palmblads Sv. Biografiska Lexikon, m. m. En del af hans historiska samlingar inköptes till Uppsala universitets bibliotek efter hans död. Gift 1842 med Anna Sofia Elisabet Lagerholm. Läffler, se Leffler, L. F. A. Löfling, Per, botaniker. Född d. 20 jan. 1729 på Tollfors bruk i Gästrikland, där fadern Erik Löfling var bruksförvaltare. Efter enskild undervisning i hemmet, blef L. 1743 student i Uppsala och, då han bestämt sig för läkarvägen, en af Linnés flitigaste åhörare. Den store mästaren fäste emellertid föga uppmärksamhet vid den anspråkslöse lärjungen, ända tills denne genom sina djupsinniga och ofta återkommande »spörsmål» röjde sig som en kunskapsrik och vetenskapen varmt tillgifven forskare. Linné tog då närmare reda på honom, fann »en själ, ren som guld, utan all skrymtan i tal och åtbörder» och gjorde honom till informator för sin son. Vid denna tid hade Linné sina utskickade kring halfva världen, Kalm i Kanada, Osbeck i Kina, Hasselqvist i Egypten, Torén i Surat och Montin i Lappland. Endast i södra Europa hade han ingen »skicklig rapportör», som kunde meddela honom denna världstrakts växtskatter. Just då ingick från Spanien begäran, att »Nordens Dioskorides» ville ditskicka en af sina lärjungar för att undersöka och beskrifva detta lands flora. L. blef härtill utsedd och begaf sig 1751 öfver Portugal till Spanien, väl försedd af Vetenskapsakademien och enskilda gynnare med fysiska instrument och hvad för öfrigt behöfdes för hans forskningar. Härifrån hemsände han till sin lärare en mängd växtfrön och beskrifningar, de senare så väl affattade att Linné tviflade »om världen någonsin sett dem fullkomligare i sitt slag». Efter att ha tillbragt tvenne år i Spaniens hufvudstad och där blifvit på det mest uppmärksamma och välvilliga sätt bemött af landets grander och utmärktaste vetenskapsmän, anmodades L. att som botanist åtfölja den vetenskapliga expedition, som skulle afgå till spanska Amerika. I febr. 1754 lämnade expeditionen Cadiz och i april s. å. landsteg L. i Cumana. Länge fick han dock ej glädja sig åt den nya växtvärld, som här mötte hans blickar. Under en resa till Guyana angreps han af en feber, som lade honom i grafven d. 22 febr. 1756. Den unge forskarens död gick Linné djupt till sinnes. För att bevara hans minne ordnade han L:s efterlämnade anteckningar och utgaf 1758 Petri Löfling: Iter hispanicum eller resa till spanska länderna uti Europa och Amerika, från år 1751 till år 1756, med beskrifning och rön öfver de märkvärdigaste växter. Löfvenskiöld. Ättens stamfader var borgmästaren i Västerås Anders Simonson, som afled 1588. Hans ättlingar antogo namnet Löfgren, som utbyttes mot Löfvenskiöld vid ättens inträde på riddarhuset 1743 med Henrik Anders