Löfgren (se nedan) som själf slöt sin adliga gren. Dennes kusiner, Alexander och Samuel, adlades 1756 och fingo då upptaga den redan adlade släktingens namn och adopterades på hans nummer. Ätten utgick 1892. 1. Löfvenskiöld, Henrik Anders, ämbetsman, latinsk skald. Född på Eggeby i Östergötland d. 5 sept. 1699. Föräldrar: landskamreraren i Linköping Anders Löfgren och Anna Scheibe. Sedan L. i Uppsala slutat sina akademiska studier, ingick han 1719 som e. o. kanslist i krigsexpeditionen och året därefter vid utrikes expeditionen. 1721 åtföljde han såsom sekreterare envoyén, sedermera riksrådet, grefve Cedercreutz till Ryssland, förordnades 1725 till hofmästare för de kungliga pagerna, blef 1728 advokatfiskal i kammarrevisionen, 1736 assessor i samma ämbetsverk och adlades 1743 med namnet Löfvenskiöld. Fyra år senare befordrades han till amiralitetskammarråd och afled i Karlskrona d. 25 maj 1765. Han ansågs som ovanligt duglig ämbetsman och användes därför i en mängd kommittéer och kungliga kommissioner. Inom den lärda världen gjorde han sig bemärkt såsom lyckad latinsk och svensk skald. Hans svenska poem finnas införda i Salvii Lärda Tidningar, där man äfven träffar hans latinska disticha öfver Sveriges konungar från Gustaf I till och med Carl XI. Dylika verser öfver de tre följande regenterna äro intagna i hans egen biografi i Gezelii Lexikon. Gift 1728 med Ulrika Wong. 2. Löfvenskiöld, Salomon, ämbetsman; den föreg. kusins son. Född på Öströ i Dagsås socken i Halland d. 26 dec. 1764. Föräldrar: amiralitetsöfverkommissarien Samuel Löfgren, adlad och adopterad på sin kusins, amiralitetskammarrådet Henrik Anders Löfvenskiölds, namn och nummer, samt friherrinnan Johanna Beata Raab. L. valde att börja med den militära banan och utnämndes till fänrik vid Kronobergs regemente 1779. Sedermera placerad på Södra skånska kavalleriregementet, tjänstgjorde han såsom adjutant hos d. v. generalen friherre Toll 1789--95 och åtföljde honom under hans ministertid i Polen. Efter hemkomsten 1795 befordrad till ryttmästare vid förenämnda regementes vargering, utnämndes han två år senare till öfveradjutant hos konungen och major i arméen och blef hofmarskalk 1800. Året därefter förordnad till landshöfding öfver Örebro län, innehade han detta förtroendekall i femton år och tillvann sig härunder så väl regeringens som länsinvånarnas erkänsla för den omtanke, rättvisa och skicklighet, hvarmed han handhade sitt ämbete. Upphöjd i friherrligt stånd under riksdagen i Örebro 1810, utnämndes han vid sitt afskedstagande från landshöfdingbefattningen 1816 till president i bergskollegium. Under den korta tid, han innehade denna plats, »skänkte han ett nytt lif åt detta ämbetsverk», hvilket äfven kan sägas ha varit förhållandet med kommerskollegium, dit han förflyttades som president 1818. Efter att 1825 ha blifvit serafimerriddare och 1829 nämnd till en af rikets herrar, nedlade han 1830 sina befattningar och tillbragte sina återstående lefnadsår dels på sina egendomar i landsorten, dels i Stockholm, hvarest han efter en långvarig sjukdom afled d. 25 febr. 1850. Kunskapsrik, redbar, skicklig och ordningsälskande som ämbetsman, var L. »i det enskilda lifvet en verklig hedersman, en svensk af gamla stammen, modig, ståndaktig, flärdlös, sannfärdig, vänfast och hjärtlig». Af sin efterlämnade förmögenhet anslog han en betydlig summa till en stipendiefond, att under vissa villkor af någon akademiskt underbyggd adlig yngling åtnjutas för vetenskapliga och konsthistoriska studier vid utländsk läroanstalt. Gift 1802 med Juliana Margareta Coyet. 3. Löfvenskiöld, Charles Emil, landtbruksarkitekt. Född på Hassle-Säby i Skaraborgs län d. 27 jan. 1810; den föreg. brorson. Föräldrar: hofmarskalken Carl Fredrik Löfvenskiöld och friherrinnan Eva Sofia Ulrika Åkerhielm. L. blef student i Uppsala 1825 och valde den juridiska banan, men måste för sjuklighet lämna så väl den som universitetet och nedsatte sig som landtbrukare å sin egendom Bergatorp i Skaraborgs län. Här lärde han inom kort känna det bedröfliga tillstånd, i hvilket landtbyggnadskonsten befann sig. Han började då söka åstadkomma en förbättring i denna viktiga del af landtbruket, hvilken ej förut varit föremål för någon offentlig verksamhet. Under en lång följd år lämnade han icke allenast kostnadsfritt en mängd byggnadsritningar och anvisningar i byggnadsväg utan ledde på det mest oegennyttiga sätt personligen utförandet af många byggnadsföretag inom landtekonomien. Det Löfvenskiöldska systemet, som på flera orter vunnit stor användning, förenar på ett lyckligt sätt tre hvar för sig viktiga uppgifter: prydlighet, billig byggnadskostnad och bekvämlighet i byggnadernas inre anordning. För detta ändamål har han framhållit gråstenens värde som byggnadsämne för uthus och ladugårdar samt anvisat ett enkelt och smakfullt sätt att ornera sådana byggnader med tegel, fäst uppmärksamheten på vikten af byggnadernas centrala läge i förhållande till åkerfälten samt genom råd och anvisningar vid anläggningar af utgårdar praktiskt lagt i dagen, huru genom ett planmässigt förfarande i byggnadsväg betydliga kostnadsbesparingar uppstå vid landtgårdens yttre göromål. Hans verksamhet såsom författare har visat sig i åtskilliga artiklar införda i Tidskrift för Byggnadskonst och ingeniörvetenskap, i Bergelins Tidskrift för svenska landtbruket och i Landtbruksakademiens tidskrift samt i särskildt utgifna planschverk: Om Landtmannabyggnader 1854--55, och Landtmannabyggnader hufvudsakligen för mindre jordbruk 1868, hvilka arbeten blifvit belönta med Landtbruksakademiens lilla och stora guldmedalj. Död d. 18 okt. 1888. Ogift. Lönnroth, Arvid Fredrik, militär, djurmålare. Född i Göteborg d. 27 aug. 1823. Föräldrar: majoren vid Göta artilleriregemente Arvid Lönnroth och Helena Bredelius. Redan såsom kadett på