Karlberg visade L. sådana anlag för teckning, att han af Oscar I 1852 erhöll ett enskildt understöd för att utveckla sin talang vid konstakademien i Stockholm. Utom den offentliga undervisning, han här åtnjöt, begagnade han under samma tid Staaffs enskilda handledning i målning, företog 1856, på d. v. kronprinsens och några konstvänners i Göteborg bekostnad en studieresa till Düsseldorf, där han uppehöll sig till våren 1859 och hufvudsakligen hade professor Camphausen till lärare. 1862 erhöll han af akademien för de fria konsterna ett resestipendium, hvarmed han gjorde en ny resa utomlands. Han tillbragte denna studietid förnämligast i Berlin och Dresden. Af hans taflor märkas: Ridknekt förande hästar samt Fågeljakt, båda tillhörande Carl XV:s samling; Hästar skrämda af vargar; Efter jakten; Hästar återvändande från bete; Hästar i stall. På den militära banan avancerade L. till kapten i Älfsborgs regemente 1864 samt blef 1879 vid sitt afskedstagande major i armén. Död å Söderkulla vid Borås d. 13 mars 1880. Gift 1865 med Kristina Elisabet Adelsköld. (Löwe) Löwen. Gerhard Löwe gick i fejden mot Sigismund i hertig Carls tjänst, och hans söner Friedrich och Gerhard naturaliserades som svenska adelsmän. I Sverige introducerades flere ättemedlemmar 1723. En af dessa, Axel (se nedan) blef 1731 friherre och 1751 grefve. Hans broder, Fabian (se nedan) blef 1766 friherre. Innehafvaren af fideikommisset Trollesund skall äfven bära namnet Trolle och kallar sig därför Trolle-Löwen. 1. Löwen, Axel, krigare, riksråd. Född d. 1 nov. 1686. Föräldrar: öfversten och landshöfdingen Otto Wilhelm Löwen och Helena Tott. Efter flera års krigstjänst utomlands, utnämndes L. 1710 till svensk generalkvartermästarlöjtnant samt erhöll sitt verksamhetsfält i Bremen. Då han här sökte försvara landet mot danskarne, blef han af dessa 1712 tillfångatagen, just då han med sitt manskap arbetade på att upprifva dammen och öppna slussen vid Schwinge-strömmen. Efter flere månaders fångenskap lyckades han undkomma och begaf sig till Stralsund, där han en mulen sommarnatt smög sig genom sachsarnas posteringar in i staden. Här befästade han 1715 den strax utom stadsvallarna belägna Rudön och försvarade sig från dess batterier med tapperhet och framgång mot danskarna. För detta sitt välförhållande befordrades han af Carl XII till öfverste samt deltog 1716 i fälttåget mot Norge, där han, vid Ringeriges prästgård, andra gången blef af danskarna gjord till krigsfånge. Efter konungens död befordrad till generalmajor 1719 samt 1720 till generalkvartermästare och direktör öfver fortifikationen, upphöjdes han 1731 till friherre, blef 1737 general af infanteriet samt öfverbefälhafvare i Finland. 1739 riksråd, 1748--66 generalguvernör i Pommern och Greifswalds akademikansler; ledamot af Vet.-akad.; 1748 serafimerriddare och 1751 grefve. Vid uppnådda åttio lefnadsår nedlade han 1766 sina ämbeten och afled i Stralsund d. 25 juli 1772. I fortifikationsväsendet ägde han både skicklighet och förtjänster. Såsom politiker bekände han sig till Hattpartiet, men uppträdde i rådet vanligen på den förmedlande sidan. Gift 1: 1723 med grefvinnan Sofia Carolina Piper och 2: 1735 med grefvinnan Eva Horn, dotter af kanslipresidenten Arvid Bernhard Horn. 2. Löwen, Fabian, krigare, politiker. Född i Stockholm d. 30 sept. 1699; den föregåendes bror. Fabian L. ingick liksom brodern i krigstjänst och blef kapten vid konung Fredriks dragonregemente i Hessen-Kassel 1723. Förflyttad därifrån till korpral vid Lifdrabantkåren 1731, befordrades han 1736 till ryttmästare vid Norra Skånska kavalleriregementet, hvarpå han 1737 ingick såsom öfverste i holländsk tjänst. Härunder deltog han med utmärkelse i tvenne års fälttåg med kejserliga armén vid Rhen och erhöll sin nästa befordran inom svenska krigsmakten genom sin fullmakt såsom generalmajor 1762. Slutligen förordnad till direktör vid det nya Ostindiska kompaniet, upphöjdes han 1766 till friherre och afled i Stockholm d. 19 dec. 1773. L. var äfven en intresserad deltagare i sin tids politiska lif å Mössornas sida och tjänstgjorde bl. a. redan 1746 som deras betrodde penningutdelare. Vid riksdagen 1760--62 uppträdde han kraftigt för afslutandet af en snar fred med Preussen och blef med anledning af sin beifran af Hattpartiets finanspolitik vald till bankofullmäktig. Som sådan fick han dock vid 1765--66 års riksdags stora finansiella räfst dela den allmänna oviljan mot fullmäktige och blef heller icke omvald till denna post. Vid 1769--70 års riksdag var han nästan den ende icke rättrogne Hatt, åt hvilken bereddes plats i sekreta utskottet. Dels genom sitt gifte, dels genom klok hushållning, hade han förvärfvat en ansenlig förmögenhet och gjorde tvenne sina egendomar Sjösa och Häringe i Södermanland till fideikommiss för sina söner. Gift 1743 med Sofia Elisabet Augusta Trolle, en dotter till den bekante stiftaren af de stora Trollefideikommissen, öfverstelöjtnanten Fredrik Trolle. Löwenhielm. Släkten härstammar från en vallon, som på 1500-talet inkom till Sverige från Lüttich och blef tornbyggare. Hans efterkommande kallade sig Norenius, Noreen och Nordberg. Sonsonssonen, assessorn i Göta hofrätt, sedermera hofrättsrådet därstädes, Gudmund Nordberg, blef 1725 adlad med namnet Löwenhielm. 1. Löwenhielm, Carl Gustaf, embetsman, politiker, skriftställare. Född på Ström i Värmland d. 5 jan. 1701. Föräldrar: d. v. häradshöfdingen i Värmland Gudmund Nordberg, adlad Löwenhielm, och friherrinnan Maria Cederhielm. L. blef, efter juridiska studier i Uppsala, 1719 auskultant i Göta hofrätt och 1729 häradshöfding öfver Dalsland, hvarifrån han 1739 förflyttades till Västersysslet i Värmland. Han hade då nyss börjat uppträda å den politiska vädjobanan som ifrig Hatt och rönte redan vid 1740--41 års riksdag stora bevis