utnämndes L. till general 1826, generalinspektör för kavalleriet 1833 och excellens 1837. Vanligen infann han sig alltid med permission vid riksdagarna. L. var äfven 1812--18 chef för de kungliga teatrarna, hvilka under hans styrelse sammansmältes. Han bildade också deras elevskolor och pensionsinrättningar. L:s stora samling af bref och skrifter af historiskt innehåll finnes i riksarkivet, men får icke offentliggöras förr än efter d. 1 okt. 1905. Gift 1826 med Cléonice Iphigenie de Baguet. 3. Löwnhielm, Carl Axel, militär. Född i Stockholm d. 3 nov. 1772; den föreg. bror. Sex år gammal inskrefs L. som fänrik vid Lifgardet, utnämndes sedermera till löjtnant och skickades 1781 med sin äldre bror Gustaf till Strassburg, där han blef student 1785. Återkommen till Sverige, undergick han 1787 kansliexamen och inträdde följande året i tjänstgöring vid gardet samt blef kapten 1791. Under kriget gjorde han med gardet garnisonstjänst i Göteborg 1788, hvarefter han kommenderades till Finland och utmärkte sig vid flera tillfällen. Men L. blef vid reträtten ur Viborgska viken rysk krigsfånge, ehuru snart på Gustaf III:s befallning utväxlad. 1791--95 var han legationskavaljer vid svenska beskickningen i Konstantinopel. Då Gustaf IV Adolf 1797 förmälde sig med prinsessan Fredrika Dorotea Vilhelmina af Baden, blef L. major vid gardet och kammarherre hos den unga drottningen. Han deltog i krigsoperationerna i Pommern 1807, vid norska gränsen och på Åland 1809 samt blef 1808 öfverstlöjtnant vid Kronobergs regemente. 1810 utnämndes L. till kabinettskammarherre hos kronprinsen Carl Johan, 1811 till chef för Vestgöta-Dals regemente och 1812 till envoyé i Petersburg, hvilken under d. v. tidsförhållanden särdeles viktiga post han innehade till 1818. Han afslöt 1812 med Ryssland det fördrag, som åt Sverige garanterade Norge, samt följde därpå kejsar Alexander under hela kriget mot Napoleon i Ryssland, Tyskland och Frankrike. Utsedd till Sveriges plenipotentiär vid den världshistoriska kongressen i Wien, hade han där bland annat att bekämpa Gustaf IV Adolfs anspråk för sin son, att vid den pågående restaurationen af förjagade furstehus komma i besittning af svenska tronen. Under sin sändebudstid i Petersburg hade L. avancerat till generalmajor 1814, fick 1815 generallöjtnants rang, heder och värdighet och 1816 befälet öfver 8:e infanteribrigaden samt blef s. å. öfverstekammarjunkare. 1819 förordnades han att vara president i krigskollegium, utnämndes 1832 till statsråd, blef 1824 serafimerriddare, samt 1826 en af rikets herrar. 1839 tog han afsked ur statsrådet, men bibehöll ståthållarskapet öfver Drottningholm och Svartsjö, hvartill han blifvit utnämnd 1826 samt ordförandeplatsen i Tabellkommissionen, på hvilken han sattes 1838. Han afled i Stockholm d. 9 juni 1861. L. hyste strängt konservativa tankesätt och var därför ej sällan föremål för den frisinnade meningsfraktionens omilda omdömen. Men på samma gång kunde ingen vara mer ömtålig om regeringsmaktens anseende och helgd än han och ingen kunde heller vara mer nogräknad, att maktens innehafvare genom plikttrohet och ädelhet i handlingssätt gjorde sig förtjänta af det allmännas bifall och högaktning. L. var för öfrigt mycket religiös med stor böjelse för det mystiska. Han utgaf åtskilliga ströskrifter i medborgerliga ämnen, såsom Om hypoteksföreningar 1832, Om kommunalstyrelsen och penitentiärsystemet 1839 m. fl. Gift 1: 1816 med friherrinnan Ebba Augusta Sofia De Geer och 2: 1826 med Lovisa Henrietta Renata Augusta, riksgrefvinna af Schönburg-Wechselburg. 4. Löwenhielm, Carl Gustaf, militär. Född på Long i Värmland d. 31 jan. 1790; den föregåendes kusins son. Föräldrar: kaptenen, grefve Carl Gustaf Löwenhielm, och Agneta Sofia Wrangel. L. började 1808 sin krigarbana såsom kornett vid Lifregementets husarer, bevistade s. å. fälttåget mot Norge och befordrades till löjtnant vid nyssnämnda kår 1812. Han var 1812--14 attaché vid svenska beskickningen i Petersburg och deltog i många strider, såsom frivillig adjutant hos ryska generalerna v. Korff och v. Bennigsen, i kampen mot Napoleon och var vid olika tillfällen adjutant hos kejsar Alexander. 1815 tjänstgjorde han vid hofvet i Stockholm och åtföljde arfprinsen Oscar på hans resa till Norge samt utnämndes följande året till ryttmästare vid Lifregementets husarkår, 1818 till chef för kronprins Oscars stab och 1821 till öfverste i armén och generalstaben. Han afgick 1824 som ministerresident till Konstantinopel, blef 1827 minister i Wien och användes äfven sedermera i mångahanda ärenden vid de utländska hofven. 1843 utnämndes han till landshöfding i Göteborg, hvilken befattning han lämnade 1847, då han förordnades till generalbefälhafvare i tredje militärdistriktet, samt var från maj till sept. 1848 befälhafvare för svenska interventionstrupperna på Fyen. Han hade 1835 blifvit generalmajor och 1844 generallöjtnant. Serafimerriddare, innehafvare af svenska och ryska tapperhetsmedaljen, m. m. Erhöll på begäran afsked ur krigstjänsten 1856. Död på sin egendom Long i Värmland d. 18 maj 1858. I sitt enskilda umgänge okonstlad, mot underlydande, som vunnit hans förtroende, välvillig och skämtsam, visste L. ej af någon dagtingan, när det gälde tjänsten och ville gärna äfven i sina civila befattningar tillämpa och använda ett slags militärdisciplin. Detta stötte honom med många, som vid närmare eftersinnande likväl insågo och erkände hans redbara syften och framför allt, att ingen kunde vara mer mån om fäderneslandets nytta och anseende än han. Gift 1: 1817 med grefvinnan Gustafva Charlotta Jacquette Aurora Gyldenstolpe och 2: 1840 med ryska riksgrefvinnan Natalia Alexandra von Buxhöwden.