Maclean, Rutger, landthushållare, politiker. Född d. 27 juli 1742. Föräldrar: öfversten, frih. Rutger Maclean och friherrinnan Vilhelmina Eleonora Coijet. Med afseende på M:s offentliga lif må nämnas, att han inom militärståndet avancerade till major vid Kalmar regemente, inom hofchargen till kammarherre hos drottning Sofia Magdalena, samt att han var ledamot af Vetenskapsakademien och hedersledamot af Landbruksakademien. Vid tillträdet af Svaneholms stora sätesgård i Skåne, hvilken han ärfde efter sin morbroder, öfverste Coijet, fann han egendomen i vanhäfd och godsets underhafvande, genom okloka och obilliga kontrakter, försänkta i fattigdom, liknöjdhet, lättja och okunnighet. Med en viljekraft, som förtjänar lika mycket pris som beundran, grep han sig genast an med en omdaning, huru mycket hans underlydande stretade däremot. Hela godset enskiftades och indelades i farmer, som omhägnades och bebygdes. Arrendet, som förut utgått i arbeten och betungande körslor till herrgården, förvandlades i en billig penningafgift. Åkerbruket förändrades och sköttes efter en af ägaren själf uppgjord cirkulationsmetod. Och Svaneholmska godset, hvilket, när M. mottog det, med nöd kunde lifnära sju hundra utsvultna, tröga och usla varelser, hade vid hans död att uppvisa tolf hundra arbetsamma, välmående och förnöjda människor. I jämna steg med den ekonomiska förbättringen drogs försorg om den moraliska. Själf lät han anlägga folkskolor, aflönade lärare, författade och utdelade till sina bönder och torpare en liten skrift, kallad En husfaders göromål o. s. v. Såsom vanligt möttes hans reformer af dem, som icke kunde lägga positivt hinder för desamma, af uppenbart begabberi, särdeles i Skåne, där man hade tillfälle att på nära håll följa hans företaganden. Han var likväl lycklig att få upplefva den tid, då han såg dem både bära frukt och vinna efterföljd mångenstädes i landet. De högljudda ropen, att ägaren gjorde sig utfattig med sin »fantasi», blefvo efterhand svagare och tystnade alldeles, då man vid hans död fann hans förmögenhet fördubblad. Vid 1800 års riksdag lät adeln, till erinran om hans förtjänster, öfver honom slå en minnespenning, och vid riksdagen 1809 inbjöd prästeståndet de öfriga stånden att gemensamt med sig hembära skånska jordbrukets och folkbildningens reformator uttrycken af deras aktning och tillfredsställelse för hans fosterländska och människovänliga verksamhet. M., som afled ogift på Svaneholm den 14 jan. 1816, spelade äfven en ingalunda obemärkt roll i politiken. Vid 1786 års riksdag var han en af det mot Gustaf III oppositionella landtpartiets ledare och medlem af statsutskottet. 1789 medlem af bankoutskottet, var han en af de 19 adlige oppositionsmän, som konungen ansåg nödigt att arrestera för att betrygga förenings- och säkerhetsaktens antagande af adeln. Vid 1809 års riksdag verkade M., som nu, trots sina nästan republikanska åsikter, var en af gustavianska partiets mera framskjutna män, ifrigt för att tillförsäkra ständerna rätten att uppgöra konstitutionen, innan konung valdes. Brodern, Gustaf, f. 12 juni 1744 och död 19 febr. 1804, öfverste i armén och kammarherre hos hertig Carl, delade sin broders politiska åsikter och uppträdde vid hans sida vid riksdagarna samt blef 1789, då han tillhörde hemliga utskottet, liksom denne arresterad. Han gifte sig 1796 med grefvinnan Eva Helena Löwen, Arvid Horns dotterdotter, änka efter riksrådet Fredrik Ribbing och moder till konungamördaren Adolf Ludvig Ribbing, med hvilken hon i hans landsflykt underhöll jämn förbindelse. Magni, Jonas, biskop. Född d. 11 mars 1583 i Vexiö, hvarför han kallas Vexionensis. Fadern var d. v. sysslomannen vid hospitalet därstädes Magnus Petri, sedermera kyrkoherde i Lekaryd och Wirestad. Sedan sonen någon tid begagnat undervisningen i Vexiö och Linköpings skolor, reste han till Uppsala universitet 1602 och 1603 utomlands samt blef magister i Wittenberg 1610. Hemkommen utnämndes han till ethices professor i Uppsala 1614, blef teol. professor 1624 och 1640 teol. d:r. Genom flera lärda skrifter, bland hvilka må nämnas Synopsis Historiæ universalis; Tuba Angelica; Gustavi Adolphi Elogium m. fl., hade han väckt Kristinas uppmärksamhet. 1640 blef han biskop i Skara, hvilken post han tillträdde följande år. Nitisk befrämjare af bildning och upplysning, utverkade han hos drottningen, att ett fullständigt gymnasium upprättades i Skara, och har så väl härigenom, som genom sin berömliga verksamhet såsom stiftsstyresman i öfrigt gjort sig väl förtjänt af eftervärldens hågkomst. Från 1635 bevistade M. riksmötena och var 1647 prästeståndets talman. Död på Brunsbo biskopsgård vid Skara den 3 april 1651. Gift med Sigrid Johansdotter Bubb. Magni, Petrus, biskop, författare. Född på Redbro i Tillberga socken af Västmanland och son af höfvidsmannen på Västerås slott Måns Jönsson, som vid hög ålder aflifvades af Kristian II, 1520. Sonen studerade hemma och vid utländska högskolor samt ägnade sig tidigt åt det andliga ståndet. 1499 omtalas han såsom munk och ordensbroder af Birgittin-samfundet i Vadstena och skickades 1507 till Rom för att söka återvinna Birgittas hus därstädes, hvilket blifvit med orätt afhändt Vadstena kloster. På ditresan blef han tillfångatagen af danska kryssare och måste med oförrättadt ärende återvända till Vadstena. Men icke afskräckt häraf anträdde han 1508 i sällskap med en annan klosterbroder, Peder Ingemarsson, en ny resa och lyckades efter åtskilliga rättegångar och vidrigheter i Rom omsider komma i besittning af klostrets rättmätiga egendom 1511. Här kvarstannade han sedermera i flera år såsom föreståndare i Birgittas hus och vann efterhand allt större inflytande vid den påfliga kurian. Ryktet om hans lärdom och välvilja mot svenska pilgrimer spordes äfven till Sverige, och då Gustaf Vasa afsatte den upproriska biskop Peder Sunnanväder, föreslog han M. till efterträdare på Västerås biskopsstol. För att i Sverige fortplanta den s. k, »successio apostolica», eller