blef han konfirmerad och vigd till ärkebiskop i Uppsala. 1537 vistades han i Venedig, sysselsatt med historieskrifning, och bosatte sig 1541 i Rom, där han afled d. 22 mars 1544. M:s skrifter Historia de omnibus Gothorum Sueonumque regibus och Historia metropolitanæ ecclesiæ Upsaliensis innehålla åtskilligt af vikt för svenska historien, men också en mängd från andra författare okritiskt tagna uppgifter och afsiktlig dikt. 2. Magnus, Olaus, prelat. Född i Skeninge 1490; den föregåendes bror. M., med tillnamnet Gothus (östgöte), studerade sju år utrikes och blef magister, reste 1518--19 i norra Sverige i en aflatskrämares ärenden och lär ha blifvit kanonikus i både Uppsala och Linköping samt domprost i Strängnäs. 1524 sändes han till Rom för broderns skull, såsom läses här ofvan, samt användes under de följande åren af Gustaf I i diplomatiska värf. M. kvarblef i utlandet på grund af ovilja mot den begynnande reformationen i Sverige och slöt sig i Polen till sin broder ärkebiskopen. 1530 miste han sina kyrkliga befattningar i Sverige och hans enskilda egendom konfiskerades. 1537 for han till kyrkomötet i Mantua och vistades därefter i Italien. Han förordnades efter sin broders död af påfven Paulus III till ärkebiskop i Uppsala, hvilken utnämning dock icke hade någon verklig betydelse till följd af den nya ordningen i Sverige. 1545--49 deltog M. i tridentinska mötets sessioner och uppehöll sig sedermera i heliga Birgittas kloster i Rom, där han afled d. 1 aug. 1557. M., Som utgaf broderns här ofvan nämnda arbeten, publicerade 1539 ett arbete på italienska och tyska, förklarande »en karta öfver Nordens kalla, bortom det germanska hafvet belägna land». 1886 påträffades i Münchens statsbibliotek ett exemplar af denna karta, och det visade sig, att denna M:s Carta marina et descriptio septent. terrarum etc. är utmärkt i sitt slag och den första tillnärmelsevis riktiga kartbilden af Skandinavien. Han utgaf äfven en storslagen skildring af Norden, Historia de gentibus septent. etc. i 22 böcker, hvilket illustrerade arbete är af kultur- och naturalhistoriskt intresse och i förkortad form trycktes på många språk, dock icke på svenska. Magnus, Sara, se Heinze. Mallén, Elias Emanuel, »gångpostens» uppfinnare. Född 1786, hade M. tjänstgjort som skrifvare vid Svea lifgarde -- han kallades regementskommissarie -- och som brunnsfiskal vid Ugglevikens hälsokälla, där han var mycket nitisk, hållit lånbibliotek vid Fredsgatan o. s. v., innan han d. 7 maj 1838 började sin gångpost, d. v. s. gjorde ronder i Stockholm för upphämtande af bref och paket, som skulle inlämnas å postkontoret. Med detta M:s förehafvande, som naturligtvis skedde mot ersättning från dem, hvilka begagnade sig af hans kommissionärsskap, tog postväsendet i hufvudstaden ett betydligt steg framåt. Men kryddbodarna, dit försändelserna fingo inlämnas för att därstädes hämtas af M. och hvilka försetts med hans skyltar, togo efter en tid af honom hans uppfinning och upprättade skillingsposten. Då uppfann M. 1842 sin lokalpost, som han fortsatte ända till 1855, då postverket inrättade sin lådbrefsexpedition. M. erhöll sedan ett litet understöd af postverket. Död i Stockholm 1863. Mallet, Fredrik, astronom. Född i Stockholm d. 10 mars 1728. Föräldrar: tobaksfabrikören Frans Mallet och Katarina Hök. Under sina studentår i Uppsala var M. en af Klingenstiernas och Strömers flitigaste lärjungar samt erhöll därjämte enskild undervisning af Elvius, hvilken 1745 föreslog honom till vetenskapsakademiens ämnesven. Sedan han 1752 blifvit promoverad till fil. magister, biträdde han, i afvaktan på en passande docentur, Klingenstierna och Wargentin vid deras matematiska och astronomiska arbeten och företog 1754, kort efter att han blifvit förordnad till docent, en vetenskaplig resa till England och Frankrike. Hemkommen efter tre års vistelse utomlands utnämndes han till astronomie observator i Uppsala och erhöll 1761 professors fullmakt. 1769 uppdrogs åt honom att följa de franska vetenskapsmän, hvilka på sin regerings bekostnad begåfvo sig till Lappland för att göra observationer öfver planeten Venus' gång förbi solen. Af ansträngningar och nattvak hade emellertid hans hälsa blifvit försvagad, hvarför han 1773 sökte och erhöll den matematiska professuren, som han bibehöll till 1794, då han afgick som emeritus. Död d. 27 juni 1797. Hans tryckta arbeten bestå af matematiska och astronomiska uppsatser i Vetenskapsakademiens och Uppsala Vetenskapssocietets handlingar, samt af Kort beskrifning om globers nytta och bruk 1762, och Allmän eller mathematisk beskrifning om jordklotet 1772, i hvilket arbete han, enligt Melanderhjelm, »afgifvit egna upplösningar på flera märkvärdiga problemer, äfvensom flera intressanta undersökningar om månens rörelser.» Gift 1773 med Katarina Maria Justus. Malling, Ingrid Mathilda, född Kruse, författarinna. Född d. 20 jan. 1864 på Oskarsfarm i Skåne. Föräldrar: godsägaren Frans Oscar Kruse och Anna Maria Matilda Borgström. M., som blef student i Lund 1884 och att börja med använde pseudonymen Stella Kleve samt 1890 ingick äktenskap med grosshandlaren Peter Malling i Köpenhamn, har skrifvit: Berta Funcke 1885; Alice Brandt. En kvinnoprofil 1888; En roman om förste konsuln 1894; Fru guvernören af Paris 1895; Eremitage-idyllen 1896; Skyttes på Munkeboda 1897; skådespelet Fru Leonora 1897; Doña Ysabel 1898; Malin Skytte 1900; Damerna på Markby 1901; Daggryning 1902; Nina 1903; Lilla Marica och hennes man 1904. I besittning af en liflig och pikant berättaretalang återgifver fru M. med stor tidstrohet miljön i de berättelser, som ha handlingen förlagd till Bonapartes tid, och hvilka äfven blifvit öfversatta till flera språk. Malm, August Vilhelm, zoolog. Född i Lund