d. 23 juli 1821. Föräldrar: skräddaremästaren Johannes Malm och Anna Brita Gyberg. Student i Lund 1838, reste M. 1841--42 med anslag af Vht.-akad. högt upp i lapp- och finnmarkerna, bedref 1843--44 zoologiska studier i Köpenhamn samt studerade 1844--48 norra Skånes samt södra Blekings lefvande och utdöda djurvärld. 1848 blef M. intendent vid Göteborgs naturhistoriska museum och var 1856--57 äfven tillsyningsman öfver Göteborgs och Bohus läns fiskerier. 1881 erhöll den outtröttlige samlaren och preparatorn professors titel. Död i Göteborg d. 5 mars 1882. M. har bl. a. utgifvit: En vinter och tvenne somrar bland fjellen 1851; Monographie illustrée du baleinoptère trouvé le 29 octobre 1865 sur la eôte occidentale de Suède 1867 -- denna hval, i dagligt tal kallad Malmska hvalen, som utgör ett femtio fot långt exemplar af jättehvalen och dödades hösten 1865 söder om Göteborg i Askimsfjärden, preparerades af M. och finnes i Göteborgs museum -- Hvaldjur i Sveriges museer 1871; Göteborgs och Bohus läns fauna. Ryggradsdjuren 1877; en mängd uppsatser af ichtyologiskt och ornitologiskt innehåll, o. s. v. Gift med Caroline Mathilde Christensen. Malm, Carl Vilhelm, krigare. Född d. 14 aug. 1772 på Julkula i Kuopio landsförsamling. Föräldrar: befallningsmannen Johan Malm och Hedvig Sofia Brusin. M. blef 1782 volontär vid Savolaks jägarregemente, 1783 rustmästare och 1786 förare, samt deltog i fälttåget 1788, då han vann befordran till sergeant, och därefter 1789 till fänrik. Han blef 1796 löjtnant och 1804 kapten och kompanichef. I denna grad deltog han i kriget 1808 och förvärfvade därunder namn af en af finska härens tappraste officerare. Bland de tillfällen, vid hvilka han isynnerhet inlade ära, må nämnas intagandet af Kuopio d. 12 maj, hvarefter han blef major i armén, träffningen vid Pelkjärvi kyrka, där han genom sitt djärfva väl beräknade anfall krossade ryska styrkan, som var dubbelt starkare än hans egen samt det nattliga anfallet vid Virta bro i Idensalmi d. 27 okt., då han anförde förtrupperna och framstörtade med sådan häftighet, att en rysk bataljon genast sträckte gevär och gaf sig fången. Men nästa månad blef M., som nu var öfverstlöjtnant, sårad och tillfångatagen. Efter Fredrikshamnsfreden tillkännagaf han sin önskan att kvarblifva i Finland och begärde sitt afsked, som beviljades honom med tillägg af adelsdiplom och -- en hofjägmästarefullmakt. Död d. 18 aug. 1826 å sitt ställe Tuomala. Gift 1806 med Sofia Charlotta Salomon. Malmberg, Petrus, fältpredikant, utnämnd biskop. Född d. 7 febr. 1653 i Stora Malms socken i Södermanland, där hans far var gårdsfogde. M. studerade i Uppsala 1672--79, hvilket år han promoverades till filosofie magister, samt befordrades till predikant vid k. gardet 1681, sedan han prästvigts. Sex år därefter förordnad till hofpredikant hos änkedrottning Hedvig Eleonora, erhöll han 1696 fullmakt att vara kyrkoherde i Katarina församling i Stockholm. 1704 erhöll han Carl XII:s befallning att inställa sig vid armén i Sachsen, där konungen utnämnde honom till sin öfverhofpredikant och fältsuperintendent, i hvilken egenskap han sedan i nära sex år följde Carl genom Polen, Schlesien och Ukraine till Pultava och därifrån till Bender. Under denna tid hade han af teologiska fakulteten i Wittenberg 1706 blifvit förklarad för teologie doktor och af konungen 1708 utnämnd till biskop i Västerås. Men aflägsenheten från hemlandet och svårigheten att återkomma dit utan militärbetäckning nödgade honom att tills vidare kvarstanna i Bender, där han afled d. 13 febr. 1710 och fick sin hvilostad på en grekisk församlings kyrkogård vid sidan af kosackhöfdingen Mazeppa. Gift 1684, med Beata de la Vallée. Malmsten. Ursprungligen tysk släkt vid namn Stahmer, som omkring 1720 inflyttade till Malmö, efter hvilken stad släktnamnet ändrades till Malmsten af kommissionslandtmätaren i Älfsborgs län Henrik Georg Malmsten, f. 1723, d.1799. 1. Malmsten, Per Henrik, läkare. Född d. 12 sept. 1811 i Tuns församling af Skaraborgs län. Föräldrar: sedermera prosten och kyrkoherden i Flo Hans Georg Malmsten och Sara Kristina Ekelund. Efter faderns frånfälle måste han konditionera hos andra för att kunna fortsätta sina studier och blef, sedan han genomgått Skara skola och gymnasium, student i Uppsala 1831, med. kand. 1838, med. lic. 1839 samt erhöll medicine doktorsdiplomet 1841, med andra hedersrummet vid promotionen. Han aflade sedan kirurg. magister-examen i dec. 1841. Under studietiden hade han varit stipendiat och pensionär i fältläkarekåren, tjänstgjort såsom amanuens dels vid akademiska sjukhuset i Uppsala, dels vid medicinska kliniken å Serafimerlasarettet, samt varit underläkare på medicinska afdelningen vid sistnämnda sjukhus. Sedan han utgifvit och i juni 1842 offentligt försvarat en akademisk afhandling Om Brightska njursjukdomen, kallades han s. å. till docent i praktisk medicin vid Uppsala universitet och företog omedelbart därefter en vetenskaplig resa till England, Frankrike och Tyskland, hufvudsakligen i ändamål att vinna kännedom om de större sjukvårdsanstalterna i dessa länder, samt återkom till Sverige hösten 1843. I sept. sistnämnda år förordnad att under prof. Huss' tjänstledighet vikariera såsom medicine adjunkt vid Karolinska institutet, fortfor han med detta åliggande till i maj 1847, då han utnämndes till ord. medicine adjunkt. Redan tre år förut, d. 1 april 1844, hade M. blifvit biträdande öfverläkare vid Serafimerlasarettet och förordnades 1849 till andre öfverläkare därstädes. Utnämnd till e. o. professor 1850,