befordrades han tio år senare till ord. medicine professor vid Karolinska institutet samt till förste öfverläkare vid Serafimerlasarettet efter Huss, som blifvit förflyttad till ordförande i Sundhetskollegium. Han erhöll 1876 efter uppnådd pensionsålder afsked från professuren och öfverläkarebefattningen. Död å Vexiö hospital, där han vistades i två år, d. 28 mars 1883. Under nu nämnda tid och äfven sedermera företog M. flere utländska resor för vidgande af sin erfarenhet och för att taga kännedom om läkarvetenskapens framsteg i andra länder. Likaså deltog han flitigt i de skandinaviska ländernas läkare- och naturforskaremöten. Jämte den lärorika kliniska undervisning han lämnade de unge blifvande läkarne utöfvade han den mest vidsträckta medicinska praktik. M. var ovanligt framstående i att ställa diagnosen. 1872--80 Oscar II:s läkare. Svenska Läkarsällskapets handlingar, Hygiea, Medicinskt arkiv samt Läkarsällskapets förhandlingar innehålla af hans hand en stor mängd uppsatser i medicinskt praktisk riktning. Han utgaf äfven några minnesteckningar och Om låtsade sjukdomar, 1878. Led. af Vet.-akad., hedersled. af Svenska läkaresällskapet, fil. hedersdoktor i Köpenhamn o. s. v. Gift 1844 med Emilia Kristina Maria Hård. 2. Malmsten, Carl Johan, matematiker, statsråd. Född på Uddetorp i Skara landsförsamling d. 9 april 1814; den föregåendes broder. Student i Uppsala 1833 innehade han främsta rummet vid promotionen 1839 och förordnades till math. inferior. docent 1840. Den 29 dec 1842 befullmäktigad mathes. professor i Uppsala, fungerade han vid 1854 års lagerfest såsom, promotor i filos. fakulteten och var akademiens rektor 1855--56. Den 29 jan. 1859 utnämndes han till konsultativt statsråd, hvilket ämbete af honom innehades till d. 4 sept. 1866, då han förflyttades till landshöfding i Skaraborgs län. Pensionerad 1879, återflyttade han till Uppsala, där han afled d. 11 febr. 1886. För vetenskapliga forskningar företog han åtskilliga gånger resor till utlandet, såsom till Danmark, Tyskland, Belgien ock Frankrike 1842, till Tyskland och Schweiz 1847, till Tyskland och Österrike 1854 och 1856 samt till Tyskland, Frankrike och England 1858. Han deltog i flera af de skandinaviska naturforskaremötena och ledde såsom förste ordförande förhandlingarna vid mötet i Stockholm 1863. År 1858 förordnades han till ledamot i den af k. m:t nedsatta kommittén för uppgörande af förslag till ett ändamålsenligt ordnande af pensionsväsendet i allmänhet, var en bland stiftarne af svenska lif- och brandförsäkringsbolaget Skandia samt ledamot af dess styrelse ända från nämnda inrättnings början 1855 till 1867; valdes 1866 af Skaraborgs läns landsting till ledamot af riksdagens Första kammare, hvilket förtroendeuppdrag, han afsade sig 1870 och förordnades 1869 till ordförande i kommittén för utredande af frågan rörande ett förändradt myntsystem. Led. af Sv. Vetensk.-akad., af hvilken han flera gånger erhöll det Ferrnerska och 1858 det Wallmarkska priset; en af de 40 utländska ledamöterna af Academia dei nuovi Lincei i Rom; ledamot af Société philomathique i Paris jämte åtskilliga andra lärda samfund och sällskaper. Såsom vetenskapsman utgaf M. en mängd afhandlingar af rent matematiskt innehåll, dels i form af Akademiska dessertationer, dels i Vet.-Akad:s Handlingar och Öfversigten af dess förhandlingar, dels ock i Nova Acta Reg. Societ. Scient. Upsal., i Dillners m. fl. Tidskrift för mathem. och fysik, i Crelles journal für die reine und angewandte Mathem., i Grunerts Archiv für Math. und Physik, i W. Thomsons Cambridge and Dublin Mathem. Journal; i Lionvilles Journal des Mathém. pures et appliquées; i Schlömilchs Zeitschrift für Mathem. und Physik. M. bildar som lärare epok vid Uppsala universitet. Han var den förste, som der införde kännedomen om bl. a. den nya af Cauchy införda funktionsteorien. Han ägde äfven en utmärkt framställningsförmåga och sökte alltid följa med sin tid. Har dessutom författat åtskilliga uppsatser rörande lifförsäkrings och lifränteanstalter, tullfrågor, bankväsendet, m. m. Gift 1843 med Fredrika Sofia Rosalie Anckarsvärd. Malmström. Svensk släkt från Lilla Malma i Södermanland, hvarifrån namnet antogs af komministern i Wintrosa och Tysslinge, Per Malmström, f. 1710 d. 1771. 1. Malmström, Bernhard Elis, universitetslärare, skald, estetiker. Född på egendomen Södra Holmstorp i Tysslinge socken af Närke d. 14 mars 1816. Föräldrar: ekonomidirektören Carl Adolf Malmström och Hedvig Ulrika Styffe. Liksom många af de män, hvilkas namn sedan blifvit en prydnad för vår lärdoms- och vitterhetshistoria, måste M. under sin ungdoms- och studietid kämpa sig fram genom nöd och försakelser. Efter att ha genomgått Strängnäs gymnasium, inskrefs han vårterminen 1835 som student i Uppsala, aflade två år senare inför teologiska fakulteten dimissionsexamen samt blef filosofie kandidat med goda vitsord i flera vetenskapsgrenar i dec. 1840. Redan under de närmast föregående åren hade han offentliggjort några dikter, bland hvilka isynnerhet en, Fiskarflickan på Tynnelsö 1839, vid honom fäst allmänhetens uppmärksamhet och förhoppningar. På hösten 1840 utgaf han tillsammans med skalden C. J. Bergman den poetiska kalendern Linnæa borealis i hvilken flera yngre författare då för första gången uppträdde offentligt. Bland dikter af M., som kalendern innehåller, förtjäna särskildt nämnas de tvenne större skaldestyckena Fosterlandet och Julianus samt det vackra i folkvisans tonart diktade poemet Hvi suckar det så tungt uti skogen? Några veckor senare d. 20 dec. 1840 mottog han Svenska Akademiens stora pris för sitt skaldestycke Angelika. Lagerkrönt vid promotionen 1842, kallades han året därefter till docent i estetik och litteraturhistoria och erhöll inom kort förordnande att sköta de