till estetiska professuren hörande föreläsningar och examina. Efter Franzén, med, hvars sångmö hans egen ägde en viss likhet äfven däri att, redan innan han inträdt i den egentliga mannaåldern, hans diktkonst uppnått sin höjdpunkt, kallades han 1849 till medlem af och intog 1850 en plats i Svenska Akademien samt befordrades, efter att nästan oafbrutet, allt ifrån sin utnämning till docent, ha förestått den estetiska lärostolen, 1856 till e. o. professor i estetik och modern litteratur, blef 1859 ord. professor i estetik samt litteratur- och konsthistoria och afled i Uppsala d. 21 juni 1865. Hans dikter datera sig från 1840-talet. Första samlingen af Dikter utgaf M. 1845 och andra samlingen med en hel del italienska »resebilder» 1847, sedan han föregående år besökt Italien. M. har vidare lämnat åtskilliga estetiska och litteraturhistoriska afhandlingar om Shakspeare, Swift, Cervantes, tal öfver Geijer, Franzén m. fl., som han 1860--61 utgaf i samlad form såsom Litteraturhistoriska studier. Hans förnämsta kritiska arbete är Grunddragen af Svenska Vitterhetens historia, en teckning af vitterhetens häfder i Sverige från Stiernhielm till början af 1820-talet, utgörande band I--V af hans 1866--69 utgifna Samlade skrifter. M:s dikter äro genomträngda af en »klassisk anda», de äro af en genomskinlig klarhet och formfulländade, men göra ett måhända en smula kyligt intryck. 2. Malmström, Carl Gustaf, historiker. Född på Södra Holmstorp i Tysslinge socken i Närke d. 2 nov. 1822; den föregåendes bror. Student vid universitetet i Uppsala 1840, aflade M. fil. kand.-examen därstädes 1846 och erhöll vid promotionen 1848 fil. doktorsgraden. Följande året kallad till docent i fäderneslandets historia och efter ytterligare tvenne år 1851 antagen till e. o. biblioteksamanuens, blef han 1858 adjunkt i historia och statistik, förestod en stor del af tiden 1858--62 skytteanska professuren, utnämndes 1863 till e o. professor och upprätthöll 1863--67 den ord. hist. professuren. 1869--76 hade han tjänstledighet för att fullborda sitt stora verk Sveriges politiska historia från k. Carl XII:s död till statshvälfningen 1772, hvaraf han redan 1855 efter forskningar i bl. a. flere utländska arkiv utgaf första delen, som Svenska akademien belönade med kungliga priset. 1863 utkom andra delen, och 1868 års riksdag beviljade M. för följande år ett extra anslag à 2,500 kr., hvilket anslag förnyades under de sju följande åren, på det att M. skulle bli i tillfälle att utan att störas af akademiska plikter fullborda och utgifva arbetet. 1871 utkom tredje delen, för hvilken M. af Vet.-akad. erhöll Letterstedtska priset, och 1877 afslutades detta arbete, som genom sin gedigna forskning och objektiva framställning måste betraktas som ett af vårt lands främsta och sedermera i delvis omarbetadt skick utkommit 1893--1901. 1877 blef han, efter F. F. Carlson hist. professor i Uppsala och efterträdde denne d. 1 nov. 1878 som statsråd och chef för ecklesiastikdepartementet. Hans klena hälsa tvang honom att lämna taburetten d. 27 aug. 1880. Följande år återupptog M. sin lärareverksamhet i Uppsala, men utnämndes 1882 till riksarkivarie, från hvilken post han 1887 tog afsked. Led. af Samfundet för utg. af handskrifter rörande Skandinaviens historia, Vitt.- Hist.- och Antikvitets-Akademien och Vet.-societ., Vet.-akad., Svenska akad. o. s. v. Af hans öfriga historiska arbeten må nämnas: Bidrag till svenska kyrkoförfattningens historia under sjuttonde seklet 1850, Om centralisation, ämbetsmän och län i Sverige under medeltiden 1851, Om konventikelplakatets uppkomst 1852, Om österrikiska successionskrigets uppkomst och första skede 1858, Om ämbetsmännens ställning till riksdagen under frihetstiden 1869, m. fl. uppsatser rörande 1700-talets historia; åtta sådana utkommo i omarbetadt skick under 1889 under titeln Smärre skrifter rörande sjuttonhundratalets historia, o. s. v. M. var på sin 75-årsdag föremål för en storartad hyllning, i det att två festskrifter tillägnades honom. Gift 1: 1851 med Eva Mathilda Carolina Tigersköld och 2: 1868 med Charlotta Magdalena Philippina Kyber. Malmström, Johan August, genre- och historiemålare. Född d. 14 okt. 1829 i Västra Ny församling af Östergötland, där fadern var bonde, snickare, ornamentsbildhuggare och förgyllare för trakten. Medan M. i unga år blef förtrogen med faderns yrke, yttrade sig hans konstnärliga kallelse i förfärdigandet af åtskilliga träsniderier och i målning af s. k. namnsdagslappar, hvilka senare hade en strykande afgång hos bygdens allmoge. Fadern, hvars förståndiga öga riktigt uppfattade gossens anlag, skickade med anlitande af sina yttersta tillgångar sin son till Stockholm, där denne 1850 intogs som elev vid konstakademien. Efter sex års studier, under hvilka han flere gånger erhöll akademiens loford och belöningar, anträdde han 1856 en studieresa till Düsseldorf. Därifrån hemskickade M. Kung Heimer och Aslög 1857, som skaffade honom k. medaljen. Sedan han där vistats ett år, for han till Paris, där han vann inträde i Coutures ateljé och märkbart påverkades af denne mästare. Efter att ifrån 1857 ha varit svenska konstakademiens resestipendiat, begaf sig M. 1859 till Italien; studerade någon tid i Rom, men återvände därifrån till Paris och kom 1863 till fäderneslandet. 1861 kallad till agré vid Fria konsternas akademi i Stockholm, invaldes han 1864 till hennes ledamot, anställdes 1866 såsom vice professor och utnämndes s. å. till ordinarie professor i målning vid sistnämda konstanstalt. 1887--93 var M. direktör vid konstakademiens läroverk och lämnade 1894 professuren. Död i Stockholm d. 18 okt. 1901. Såsom historiemålare valde han nästan uteslutande den nordiska myten och sagotiden till föremål för sina framställningar. Af hans arbeten på detta område må nämnas: Ragnar Lodbroks söner, Vikingar, som begrafva sina döda -- tillsammans med Gude -- Ingeborg