då han af södra Kalmar läns landsting kallades till dess representant i Första kammaren, som han tillhörde till och med 1883 års riksdag. Hans humana och välvilliga sinnelag förde honom äfven här till det moderata lägret, som utan svårare slitningar sökte främja ett ständigt fortgående, om ock varsamt, framåtskridande. Alltifrån sin första riksdag till och med 1870 (utom 1862--63) hade M. plats i bankoutskottet, 1873--78 i konstitutionsutskottet samt 1875 och 1878 i de då tillsatta försvarsutskotten, inom hvilka han ifrigt verkade för försvarets ordnande å den allmänna värnpliktens grundval. Dessa sina åsikter framlade han ock 1877 i tryck i broschyren Ett ord för dagen om försvaret af en gammal värnpliktsvän. Af regeringen anlitades han för 1858 års kommitté för utredande af Sveriges ekonomiska och finansiella ställning samt för 1867 års fästningskommitté. I hemortens kommunala värf deltog M. städse med nit och intresse, var 1863--83 landstingsman och 1865--78 Kalmar södra landstings ordförande (med undantag af 1871) samt under en lång följd af år ordförande i samma länsområdes hushållningssällskap. 1856 ledamot af Landtbruksakademien, afled M. å Värnanäs d. 5 jan. 1888. Mannersköld, Nils Assersson, krigare. Född 1586 i Västergötland. Föräldrar: kronobefallningsmannen Asser Pedersson, som var gift 1: med Karin Jönsdotter och 2: med Ingrid Germundsdotter. Kornett vid Upplands regemente, blef M. hertig Johans af Östergötland kammarråd och ryttmästare samt adlades 1612. Han förde redan 1618 östgötafanan och blef 1625 öfverste för alla dess tre kompanier. Samma år öfvergick han till Livland och deltog i fälttåget. 1626 utnämndes M. till generalståthållare öfver Narva, Ivanogorod, Jama, Koporie och dess län samt guvernator, landshöfding, öfver Ingermanland, men han underordnades 1629 Johan Skytte, som blef generalguvernör öfver Livland och Ingermanland. Vid Skyttes afgång 1633 fick M. utom sitt guvernörsämbete äfven förestå krigssakerna i Livland och Ingermanland, men återgick 1634 till sin förra plats. Han lämnade 1643 sin post i Ingermanland och blef 1644 landshöfding öfver Älfsborgs län och kommendant i Göteborg, där han hedrade sig vid Kristian IV:s tåg i april mot staden. Efter konungens affärd fördref M. danskarne från Hisingen och utmärkte sig sedermera i striderna vid Göta älf. Han fick 1648 afsked och dog d. 30 mars 1655 på sitt gods Näs i Östergötland. Gift 1: med Kristina Böckler och 2: med Anna Wrangel. Mannheimer, Theodor, finansman. Född i Köpenhamn d. 3 nov. 1833. Föräldrar: klädeshandlaren Herman Mannheimer och Adelheid Bing. Efter läroår i Smidt och Le Maires stora affär i Köpenhamn, öfverflyttade M. 1855 till Göteborg, där han under några år dref en omfattande spannmålsexport. Denna hade dock i början af 1860 talet kommit i ett kritiskt skede, och M. stod i begrepp att återflytta till Danmark, då en institution kom till stånd, genom hvilken hans betydande arbetskraft kom till sin fulla rätt. På nationalekonomiska mötet 1863 hade af Tietgen och A. O. Wallenberg bragts på tal inrättande i Göteborg af en skandinavisk bankinrättning för att drifva creditmobilieraffärer och då en sådan under namn af Skandinaviska Kreditaktiebolaget 1864 kom till stånd, blef M. verkställande direktör. Med sin stora naturliga begåfning, sin energi, sin med djärfhet parade klokhet och sin outtröttliga arbetsifver visade sig M. som rätta mannen å rätta platsen och banken utvecklade sig snart till en af de största i Norden, om ock den ursprungliga planen för dess bedrifvande snart öfvergafs. Som bankman kom han äfven att intaga en mycket framskjuten ställning i de stora kommunikationsföretag, som med bankens hjälp kommo till stånd, och tog en väsentlig andel såväl i tillkomsten af Stora Bergslagsbanan, Västkustbanan, Göteborg-Boråsbanan och Västergötland-Göteborgsbanan, som i styrelsen af dessa kommunikationsleders angelägenheter. I Göteborgs kommunala lif tog äfven M. verksam del som stadsfullmäktig 1870--76 och 1881--94. Af k. m:t kallades han till ledamot af 1881 års bankkommitté. Död i Göteborg d. 6 mars 1900. Gift 1858 med Hanne Meyer. Marci, Georg, präst. Född omkring 1540 i Annerstads socken i Småland, där fadern Marcus var bonde. Gossens goda fattningsgåfvor föranledde hans intagande i Växiö skola, hvarifrån han omkring 1560 begaf sig till Uppsala universitet. För sin synnerligt vackra handstil erhöll han en plats i Erik XIV:s kansli och anställdes under danska kriget som skeppsskrifvare vid flottan. Men då brist på dugligt sjöbefäl yppade sig, utnämndes M. till kapten och fick kommandot på ett fartyg. På Johan III:s önskan lät han 1568 viga sig till präst och befordrades till superintendent öfver hela fältklereciet. Sedan han några år följt hären och därunder bevistat flere fältslag, utnämndes han 1571 till konung Johans hofpredikant och blef 1575 kyrkoherde i sin födelsesocken Annerstad, hvilket pastorat på grund af ett konungens bref skulle ha förklarats ärftligt inom hans släkt. Detta bref är dock bevisadt vara understucket. Ehuru M. var gift ej mindre än fem gånger, efterlämnade han ingen son, hvarför pastoratet vid hans död 1613 öfvergick till hans måg Andreas Petri Osengius. M. tillhör äfven vår psalmhistoria och har författat psalmen 403 i gamla svenska psalmboken. Marci, Jesper, superintendent. Hans födelseår och födelseort äro liksom hans härkomst obekanta. M. hade vid något utländskt lärosäte erhållit magistergraden och utnämndes af Erik XIV till kyrkoherde i Vadstena samt underskref såsom fullmäktig för Linköpings stift mötet i Uppsala 1572. Ehuru han vid riksdagen i Stockholm fem år därefter äfven undertecknade beslutet om liturgiens antagande, ogillade han densamma och tog sin tillflykt till hertig Carl, som satte honom till kyrkoherde i Ullervad och till prost öfver Vadsbo 1577. Då hertigen kort därefter upprättade en egen superintendentia af Värmland med Vadsbo och Valle härad i Västergötland,