Italien. Här vistades han i fjorton år, till 1783, och uppbar under denna tid ett årligt understöd af slottsbyggnadsfonden. Att han i Italien gjort stora framsteg, kan med skäl antagas, enär han 1771 vann de bägge högsta prisen vid målarakademien i Bologna och hedrades med ledamotskap af akademien s. å. Efter sin hemkomst 1783 ledamot af Målare- och Bildhuggarakademien, utnämndes han till professor vid den samma 1784, förordnades till rektor för teckning och modellering 1802, blef hofintendent 1803 och akademiens direktör 1805. Han afled i Stockholm d. 19 mars 1810. M. »åtnjöt under den gamla tiden ett ofantligt anseende som tecknare och kompositör, ehuru han som målare, ej ens af sina varmaste vänner sattes synnerligt högt, på grund af sin grumliga och tunga färg. Själsfrände och vän med Sergel, hade han under sin vistelse i Italien företrädesvis studerat antiken. Däremot synas de stora målarna gjort föga intryck på honom, ty i allt, hvad han efterlämnat, märker man snarare plastikern än färgbehandlaren. Också älskade han företrädesvis att utkasta kompositioner för friser o. dyl. och lärer en gång ha yttrat, att det varit bäst om man aldrig lärt sig att måla annat än grått i grått, i efterbildning af skulpturen». Egentliga staflitaflor af M. äro därför mycket sällsynta. Bland sådana må nämnas: Priamus begär af Achilles sin son Hectors lik, i Nationalmuseum, samt altartaflan i Maria kyrka i Stockholm De vise männens tillbedjan, hvilket sistnämnda arbete dock är måladt före hans utresa till Italien. I Gustaf III:s paviljong vid Haga har han åter lämnat prof på sin förmåga i dekorering och behandling af antika ämnen. Mest och bäst verkade M. som dekoratör. Han uppgjorde äfven ritningar till många möbler, som utfördes af hans bror (se nedan) och andra af den tidens mest ansedda konsthandtverkare. Såsom lärare vid konstakademien var han nitisk och samvetsgrann och ansågs som grundlig konstkännare, hvars yttranden både begärdes och gällde mycket på sin tid. Ogift. 2. Masreliez, Jean-Baptiste, ornamentsbildhuggare. Född i Stockholm 1754; den föreg. bror. Han erhöll sin första undervisning af fadern samt var elev af Målare-akademien, hvars stora medalj han erhöll 1774. Han blef hofbildhuggare och 1783 led. af akademien. För att utbilda sig gjorde han två särskilda gånger längre resor till utlandet och är egentligen minnesvärd såsom den förste, hvilken i Sverige införde och använde pastellage, d. v. s. ornering i gips, i stället för träskulptur, som förut begagnats. Död i Stockholm d. 25 maj 1801. Gift med Sofia Magdalena Malm. Mathesius, Gammal österbottnisk finsk prästsläkt, känd sedan 1500-talet. En gren öfverflyttade å 1700-talet till Sverige. 1. Mathesius, Johan, politiker. Född d. 6 juli 1709. Föräldrar: prosten och kyrkoherden i Pyhäjoki Nils Mathesius och Anna Portina. Student i Uppsala 1724, öfverflyttade M. till Åbo 1727 men återvände efter någon tid till Sverige, där han vann anställning vid k. biblioteket äfvensom 1735 vid kanslikollegiet som finsk translator. Han gjorde sig snart känd för sina lifliga politiska intressen och, då dessa gingo i Mössornas riktning, blef han bittert hatad af motpartiet, allrahelst han under 1738 och 1741 års riksdagar på intet sätt lagt band på sin tunga i tadlet af dess åtgärder. 1741 fingo ändtligen Hattarne anledning att söka sak med honom, då han beträdts med förbindelser med ryske ministern, Bestuscheff. Han ställdes nu inför rätta och blef, då han nekade för de mot honom framkastade tillvitelserna om förräderi, underkastad två dagars tortyr i »Hvita hästen», utan att afgifva någon sorts bekännelse. För inblandning i riksdagsvalen och riksdagsförhandlingarna blef han likväl dömd till en månads vatten och bröd-straff äfvensom att tills vidare hållas fängslad. Han frigafs 1743, sedan Hattarnes makt för en tid fått en stöt, och utnämndes två år senare till landssekreterare i Österbotten. 1752 erhöll han ständernas uttryckliga försäkran, att hans befordran ej skulle lida men af hans föregående öden, och erhöll 1760 assessors namn och värdighet samt 1762 lagmans fullmakt. Kort därefter tog han afsked från sin landssekreteraresyssla, men tjänstgjorde under en del af 1763 som vice landshöfding i Österbotten. Död under en resa till London d. 13 sept 1765. Gift med Rebecka Berg. 2. Mathesius, Per Niklas, präst, politiker. Född i Pyhäjoki d. 22 mars 1711; den föreg. broder. Student i Uppsala 1724, öfverflyttade M. 1727 till Åbo, men återvände sedan till Uppsala, där han 1734 promoverades till fil. magister, efter att ha försvarat en afhandling om Österbotten. Följande år prästvigd, utnämndes han 1743 till faderns efterträdare som kyrkoherde i Pyhäjoki och blef 1763 kontraktsprost. Som ombud för sitt stifts prästerskap bevistade han riksdagarne 1756, 1760 och 1765 och utmärkte sig som en af Mössornas stridbaraste kämpar. Vid den sistnämnda var han ledamot af den mäktiga bankodeputationen och yrkade i räfsten mot växelkontoren på de strängaste åtgärderna. Det länder honom särskildt till heder, att han vid förföljelsen mot ståndsbrodern A. Chydenius (Se I: 186) sökte skydda yttrandefrihetens helgd. Död d. 23 nov. 1772. Gift 1735 med Brita Kiemmer. M:s yngsta halfbroder Aron, f. 1736, öfverflyttade till Sverige och afled 1808 som prost och kyrkoherde i Fogelås. Dennes sonson, Nils Aron, son af läroverksadjunkten Johan Mathesius och Elsa Johanna Modin, f. i Skara d. 27 aug. 1837, student i Uppsala 1854, adjunkt i Skara 1869 och lektor därstädes 1891, har gjort sig känd som en framstående skolman och författare af läroböcker i tyska och engelska språken, af hvilka flera utgått i många upplagor. Han var medlem af 1882--84 års läroverkskommitté. Matthiæ, Johannes, biskop. Född 1592 eller 1593 i Västra Husby prästgård i Östergötland. Son af kyrkoherden Matthias Petri och Anna Gubbe.