Meldercreutz, Jonas, matematiker. Född i Uppsala d. 22 april 1715, son af domprosten Lars Molin (se nedan) hvars barn i senare giftet adlades med namnet Meldercreutz och Jakobina Kristiana Hyltén. -- Ännu blott student åtföljde M. den bekante astronomen And. Celsius på en utrikes resa och ingick efter sin återkomst till Sverige 1734 såsom volontär vid fortifikationen. Inom denna kår framryckte han sedan till konduktör 1737, löjtnant 1742 och informationskapten 1746, då han äfven erhöll kaptens grad vid konungens lifgarde. Under tiden hade han 1736 åtföljt den franska vetenskapliga expeditionen till Torneå och under samma resa funnit, huru Lappland och Västerbotten ägde en mängd näringskällor, som kunde bli af oberäkneligt gagn, ifall de rätt användes. Ungefär samtidigt hade en kapten Thingvall upptäckt Gellivara malmfält och erhållit privilegium på anläggningen därstädes af ett järnbruk. Dessa rättigheter öfvergingo 1738 genom köp till brukspatron A. Steinholtz, hvilken 1740 tog M. till bolagsman, och de anlade gemensamt Meldersteins bruk i Råneå, af hvilket M. blef ensam ägare 1744. Genom nya anläggningar och intäkter utvidgade han efter hand denna possession, så att de Meldercreutzska egendomarna i Norrbotten åtminstone till arealen vida öfvergingo månget tyskt furstendöme. Om också afkastningen ej alltid återgäldade de kapital och omsorger, han därå nedlade, blir hans namn minnesvärdt för den odling, han genom sina anläggningar utbredde öfver vida sträckor i den aflägsna norden. 1751 befordrades kaptenen och brukspatronen M. till mathes. professor i Uppsala, hvilken befattning han innehade till 1772. Hans enskilda affärsverksamhet var likväl af för omfattande art för att han kunde ha lämnat några synnerligt märkbara spår af sin verksamhet såsom universitetslärare. Från 1745 var M. ledamot af Vetensk.-Akad. Död i Frebbenby på Åland den 21 maj 1785. -- Gift 1: 1738 med friherrinnan Fredrika Yxkull, 2: 1775 med friherrinnan Magdalena Sofia Margareta Falkenberg. Melin, Hans Magnus, teolog. Född i Wemmerlöfs socken i Skåne d. 14 sept. 1805. Föräldrar: kvartermästaren Johan Ulrik Melin och Brita Katarina Seeberg. -- Sedan M. genomgått Ystads skola, blef han 1822 student i Lund och var efter sju års oafbrutna akademiska studier bland de lagerkransade vid promotionen 1829. I afvaktan på en eftersökt docentur fortsatte han sina studier, särskildt i grekisk filologi och teologi, och kallades, efter att 1831 ha blifvit förordnad till vikarierande rektor vid Lunds skola, tre år senare till docent i exegetik. M. lät prästviga sig 1838 och höll 1841--42 sina bekanta Föreläsningar öfver Jesu lefverne (tr. i Lund 4 del. 1842--51), riktade emot Strauss' arbete öfver samma ämne. 1844 befordrad till teologie adjunkt och kyrkoherde i Kärrstorps och Glostorps prebendepastorat, erhöll han s. å. teologie doktorsvärdigheten och förestod 1844--45 professuren i dogmatik och moralteologi. 1847 förflyttades han från sin adjunktsplats till lärostolen i pastoralteologi, hvilken han samma år utbytte mot professuren i exegetisk teologi, och blef 1865 förste teol. professor samt domprost, allt vid förenämnda lärosäte. 1853 belönad af svenska akademien med dess stora guldmedalj och 1865 med Carl Johans pris, inkallades han i samma vittra samfund 1866 efter Börjesson och blef s. å. ledamot af Vetensk.-akad., liksom han år 1861 blifvit ledamot af svenska bibelkommissionen. Medlem af åtskilliga andra lärda samfund i Sverige och utlandet. Af M:s utgifna skrifter tillåter utrymmet endast nämna: Theologisk quartalsskrift (tills. med E. G. Bring) 1841--42, Hand-Lexikon öfver grekiska språket, bearbetning efter Jacobitz och Seiler 1845--53 samt Den Heliga skrift. I beriktigad öfversättning och med förklarande anmärkningar 1858--65; uppsatser i »Studier, Kritiker och Notiser», i »Svensk kyrkotidning» med flere andra tidningar och tidskrifter; predikningar, tal, akademiska program m. m. M. har äfven på svenska öfversatt 2:a delen af Göthes »Faust» 1872. I sitt stora bibelverk, hvari han bibehåller den gamla bibelöfversättningens ton och anda, sökte han draga nytta af naturkunnighetens, arkeologiens och språkforskningens nyare rön för att rätta alla oriktigt tolkade ställen. M. såg nämligen i hvarje vetenskapens seger ett framsteg för religionen. Han var för öfrigt en poetisk natur och i besittning af mycken vältalighet. Död i Lund d. 17 nov. 1877. -- Gift: 1: 1845 med Helena Jakobina Hellstenius, 2: 1859 med Anna Helena Bååth, 3: 1861 med Carolina Bååth. Melin, Henrik Georg af, militär. Född i Stockholm d. 24 mars 1769. Föräldrar: majoren Lars Melin och Ulrika Herbst. -- Enligt den under hans tid vedertagna seden inskrefs M. som barn i krigsrullorna och erhöll sin första fullmakt såsom fänrik vid Södermanlands regemente. Han bevistade därefter kriget i Finland 1788--90 och deltog i flera under detsamma förefallande träffningar, men befordrades ej till löjtnant vid regementet förrän fyra år efter krigets slut. 1802 utnämnd till kapten, åtföljde han 1805, såsom tjänstgörande öfveradjutant, Gustaf IV Adolf till Pommern och bevistade fälttåget i Lauenburg och Hannover, blef 1806 öfverstlöjtnant i armén, brigadchef vid fortifikationskåren, erhöll generalkvartermästarlöjtnants titel och adlades med namnet af Melin. Året därefter förordnades han till konungens öfveradjutant och chef för krigsexpeditionen samt utnämndes till öfverste i armén och ledamot af krigshofrätten. 1808 befordrad till generaladjutant och ledamot i krigsberedningen, befann han sig den skickelsedigra 13 mars följande året såsom tjänstgörande hos konungen, när Adlercreutz och hans följeslagare försäkrade sig om Gustaf Adolfs person, vid hvilket tillfälle äfven