Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Melin, Henrik Georg af - Melin, Karl Alfred - Mellin, Gustaf Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
M. fick några timmars fängelse. 1821 generalmajor
och 1837 chef för ingenjörkåren, hvars sekundchef han
varit sedan 1812. Var för öfrigt riddarhusdirektör,
ledamot af flere in- och utländska lärda samfund
m. m. Ehuru hvarken utrustad med det hufvud eller
den viljekraft, som hade höfts en man i hans
ställning under så stormiga tider, som då han var
generaladjutant, både förtjänade och erhöll han
allmän aktning för sin redbara karaktär och sina
kunskaper. M. afled i Stockholm d. 13 jan. 1839. Gift
1: 1807 med Vilhelmina von Mühlenfels, 2: 1818 med
Leonilda Augusta Charlotta Dahlepil.
Melin, Karl Alfred, skald. Född d. 11 mars
1849 på Utö i Stockholms län. Föräldrar:
folkskolläraren och organisten Karl Erik Melin
och Karin Berglund.
Student i Uppsala 1868, blef M. fil. d:r
1875, utnämndes 1883 till adjunkt vid Nya
elementarskolan i Stockholm samt 1903 till
lektor därstädes.
Från trycket har M. utgifvit
Humleplockningen 1882, i hvilken diktcykel de olika
beståndsdelarna i M:s skaldenatur, d. v. s. hans sinne
för det storvulna fornnordiska och hjältedraget i
Sveriges storhetstid, hans rena och veka naturkänsla,
hans trohjärtade uppfattning af »de små» på jorden
samt hans utmärkta formsinne, som gärna tar i anspråk
medeltidsartade versslag och älskar en melodisk
folkviseton, redan få ett klart och helt uttryck;
vidare Prinsessan och svennen 1885, öfversättningar
från Thomas Moore 1885. Dikter 1888, Skärgårdsbilder
1891, enaktaren Vid Breitenfeld 1893, som många
gånger uppförts å Dramatiska teatern, sagospelet
Snöhvit 1897, en svensk läsebok (tills. med rektor
H. Hernlund), redigerat ett bibliotek för ungdom,
o. s. v. Åtskilliga af M:s dikter ha tonsatts af
L. Norman, E. Åkerberg, V. Svedbom och V. Stenhammar.
M:s »Skärgårdsbilder» innehålla präktiga
skildringar af naturen ute i hafsbandet och hafvet
själft, liksom af skärgårdsbornas sträfsamma lif,
goda ärliga hjärtan och trygga humör. Långt
från stadsdammet, från slitet och släpet i staden,
mellan skolhusets väggar, sjunger Melin mera
kraftigt än eljes, men därför icke mindre innerligt,
på det enkla och naturliga, berättande språk, som
han redan begagnade i afseende på de
sammanhållande delarna mellan de eljes fristående
dikterna i cykeln »Humleplockningen», och fjärran
från staden får han också ibland en piggt
humoristisk syn på tingen. Det eljes i hans
diktning ofta förhärskande veka draget, som
tagit sig uttryck i många förtjusande små sånger
– t. ex. i »Signes visa», i »Humleplockningen»,
i »Det klappar så sakta på himlens port», i
»Carina», o. s. v. –, men äfven bidrager till att
göra Melins längre dikter, såsom »Prinsessan
och svennen» och sagospelet »Snöhvit» något
färglösa och enformiga, framträder mindre i
de friska skärgårdsbilderna.
Led. af Sv. akademien 1898 efter C. A. Kullberg.
Gift 1879 med Serla Maria Ossbahr.
Mellin, Gustaf Henrik, präst, novellförfattare,
historieskrifvare. Född i Revolaks’
prästgård i Finland d. 23
april 1803. Föräldrar: d. v.
kapellanen, sedermera kyrkoherden i Thun i
Västergötland Abraham Mellin och Margareta Wacklin.
M. erhöll efter föräldrarnas inflyttning till Sverige sin första
undervisning i den då för tiden berömda Thuns skola
samt vann efter faderns död 1816 en faderlig vän
i sin släkting, dåv. professor Franzén. Student
i Uppsala 1821 och prästvigd i Stockholm 1829,
var han under en följd år komministers- och
pastorsadjunkt i Klara församling, utnämndes 1848
till bataljonspredikant vid Svea lifgarde och
tjänstgjorde såsom t. f. regementspastor under
expeditionen till Fyen s. å. Vid 1844, 1847 och
1850 års riksdagar förrättade han kanslitjänst i
prästeståndet, befordrades 1851 till kyrkoherde
i Norra Vrams och Bjufs församlingars pastorat af
Lunds stift och erhöll prosttitel 1853. Död i Norra
Vrams prästgård d. 2 aug. 1876.
På det litterära
området uppträdde M. tidigt och var under många
år en af Sveriges verksammaste och mest populäre
författare. Blomman på Kinnekulle, hvarmed han öppnade
raden af sina kända historiska noveller, utkom 1829,
och följdes tätt i spåren af andra arbeten i samma
genre, såsom Sivard Kruses bröllop 1830, Anna Reibnitz
eller sångarflickan från Warschau 1831, Gustaf
Brahe 1832 samt romanerna Johannes Fjällman 1832, Den
unga grefvinnan o. a. De flesta af sina historiska
romaner och noveller sammanställde han sedan efter
tidsföljd i särskilda samlingar, »Svenska historiska
noveller» och »Historiska minnen från fäderneslandets
forntid.» Fullständigt samlade och ordnade ha dessa
arbeten upplefvat flere upplagor såsom »Samlade
svenska historiska noveller». Samtidigt med sina
första noveller begynte han utgifvandet af åtskilliga
poetiska kalendrar: Hebe 1831, Toilette-kalender 1832
samt Vinterblommor, en af de utmärktaste i sitt slag,
af hvilken femton årgångar utkommo 1832–1846. M. har
äfven lämnat en mängd arbeten af rent historiskt,
biografiskt, etnografiskt och kulturhistoriskt
innehåll eller texten till planschverk såsom:
Fäderneslandets historia för fruntimmer 1836,
Sveriges store män 1840–49, Sveriges märkvärdiga
fruntimmer, Svenskt Pantheon, tillsammans med
Jakob Ekelund, 1832–36, Sverige framstäldt i teckningar
1836–40, Gamla tidens historia för ungdom,
Trettioåriga kriget (fortsatt af A. Cronholm), Den
skandinaviska nordens historia (ofullbordad), 1850–55,
Museum för naturvetenskap, konst och historia 1835–37
och i Skildringar af den skandinaviska nordens
folklif och natur 1855–76, Svenska nationaldräkter
1845–49, o. s. v. Äfven på det homiletiska
området var han verksam och utgaf Den Christlige
Predikaren 1838–41. Efter det han i sin ungdom trenne
särskilda gånger vunnit Svenska akademiens pris för
skaldestyckena Erik den fjortonde och hans son 1828,
Gyrith och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
