Slafven, hedrades han af samma samfund med Carl Johans priset för utmärkta litterära förtjänster. Som lyriker uppträdde M. äfven med flere diktsamlingar. Hans historiska noveller äro synnerligen underhållande och väl skrifna, och flera af hans populärt-vetenskapliga arbeten ganska framstående. Gift 1844 med Henrietta Sofia Gyllenram. Mengel, Paul Fritz, riksdagsman, skriftställare. Född i Malmö d. 29 nov. 1813. Föräldrar: kamreraren Carl Mengel och Laura Maria Klinteberg. Student i Lund 1828, ingick han två år senare såsom elev vid den af k. sekreteraren J. Th. Nathorst på Näs, egendom inrättade landtbruksskolan och besökte 1832 åtskilliga landtbruksinstitut i Tyskland. Återkommen till fäderneslandet, inköpte han 1833 Klakeborgs säteri i Östergötland men sålde det åter 1836 och tillbragte sin tid dels på Näs, dels i Stockholm till 1845, då han tillhandlade sig Wallby sätesgård i Uppland. Såsom fastighetsägare vald till riksdagsman i bondeståndet för Håbo, Åsunda och Trögds härad vid riksdagen 1856--58 samt för Håbo härad vid riksdagarne 1859--60 och 1862--63, var han vid den förstnämnda förste suppleant och vid de följande ord. ledamot af konstitutionsutskottet, samt vid den sistnämnda äfven ledamot af det särskilda utskott, som handlade förslaget till ny sjölag. Han framstod härvid som en af den liberala fraktionens kunnigaste och slagfärdigaste kämpar. 1862 utsedd till statsrevisor, afsade han sig detta uppdrag, hvartill bondeståndet dock ej ville lämna sitt bifall, men M. ingick det oaktadt ej i revisionen. 1859--84 medarbetare i Aftonbladet, sände M. från 1864 under signaturen »Göran» pikanta »Riksdags-kaleidoskop» till Göteborgs-Posten. Animositeten mot landtmannapartiet dref honom härvid att hvässa sin penna äfven mot många af dem, med hvilka han i äldre tider samarbetat. Hans ofta hänsynslöst anfallande stil blef dock aldrig oridderlig eller rå. Död i Stockholm d. 21 febr. 1889. Gift 1845 med Oliva Duwell. Menlös, Daniel, matematiker. Född i Arboga d. 27 nov. 1699. Föräldrar: harneskmakaren Johan Menlös och Susanna Snack. Efter att i ungdomen ha lagt hand vid det yrke, hvarmed fadern förvärfvade sin utkomst, begynte han först 1717 sina studier vid Västerås gymnasium och inskrefs som student i Uppsala 1720. Af naturen utrustad med stor fallenhet för mekaniska arbeten, utbildade han sin skicklighet på detta område 1723 genom en resa till Finland och Ryssland och erhöll sedermera en liten pension. 1728--30 var M. biträde åt den bekante mekanikern Mårten Triewald vid dennes föreläsningar på riddarhuset i Stockholm och utnämndes 1731 till stipendiat i Bergskollegium efter flere lyckliga försök i Stockholm med en dykeriklocka. Mot sin förbindelse att af egna medel inköpa och förära Lunds universitet Triewalds samling af matematiska instrument, erhöll han 1732 fullmakt att vara mathes. professor vid nämnda lärosäte och bibehöll detta ämbete till sin död i Lund d. 13 juni 1743. M:s verksamhetsfält synes hafva varit de mekaniska uppfinningarnas och det praktiska handlagets mera än vetenskapens. Detta framgår äfven af hans skrifter, af hvilka vi för dess egendomliga innehåll nämna ett program, som afhandlar »om et nytt sätt att segla, utan vind, segel och åhror». M. var äfven en flitig almanackutgifvare. I Lunds konsistoriiprotokoll har han efterlämnat talrika spår af sitt trätgiriga sinnelag, som gick därhän, att konsistorium slutligen måste anhålla om hans aflägsnande från lärosätet. Han afled dock, innan frågan var afgjord. Gift 1733 med Brita Schenström. Mennander, Carl Fredrik, ärkebiskop. Född i Stockholm d. 19 juli 1712. Föräldrar: kyrkoherden i Fichels församling i Estland Anders Mennander och Margareta Elisabet Ruuth, hvilka makar undan ryssarna flytt öfver till Sverige. M. studerade från 1728 i Åbo och 1731--34 i Uppsala samt blef fil. magister på det förra stället 1735. Befordrad till filosofie adjunkt i Åbo 1738, blef han, efter en tids vistelse i Stockholm under kriget, 1746 professor i fysik och prästvigdes s. å. 1749 utnämndes han till kyrkoherde i Mariæ prebendepastorat, blef 1752 teologie doktor samt fjärde professor i teologiska fakulteten, hvilken lärostol han 1755 utbytte mot tredje teologiska professuren samt kallades och utnämndes till biskop i Åbo 1757, Efter aderton års ämbetsutöfning på detta ställe, hvarunder han 1773 blifvit inkallad som ledamot i bibelkommissionen, utnämndes han 1775 till ärkebiskop och prokanslär i Uppsala och innehade detta höga ämbete till sin död därstädes d. 22 maj 1786. M., som anslöt sig till Hattpartiet, bevistade alla riksdagar 1756--78, den sista som själfskrifven talman i prästeståndet och var den förste ledamoten i andliga ståndet af nordstjärneorden. På vetenskapernas fält ägde han i synnerhet ett aktadt namn såsom teolog, natur- och historieforskare. Under hans tillsyn och ledning fullbordades den förbättrade upplagan af finska bibeln, och genom hans omsorg inrättades vid Åbo universitet en ny kemisk lärostol, en anatomisal, ett kemiskt laboratorium, en akademisk trädgård med drifhus o. s. v. Öfver hans graf i Uppsala domkyrka lät sonen, öfverintendenten och konstvännen Carl Fredrik Fredenheim (se I: 355) uppsätta ett praktfullt epitafium af hvit marmor, förfärdigadt af Gius. Angelini i Rom. Led. af Vet.-akad. M. presiderade för 73 akademiska disputationer och utgaf ett rätt stort antal tal och afhandlingar. Hans stora brefväxling å k. biblioteket i Stockholm är af särskild vikt för Åbo högskolas historia under 1700-talet. M. var också en af sin tids förnämsta bibliofiler. M. var gift tvenne gånger, 1: 1741 med Ulrika Palén och 2: 1747 med Johanna Magdalena Hassel. M:s brefväxling med sonen C. F. Fredenheim utgafs 1901 af H. Schück.