större framstod hon i kyrkomusiken, där hennes oändligt sköna, mjuka och välklingande sopran endast torde varit öfverträffad af Jenny Linds. Den rena, sköna klangfärgen i rösten var något underbart, om också stämman icke var öfvermåttan stor. Fru M. var särskildt framstående i tolkningen af det sublima, lugna och ädla. Bland de betydande sångroller, hon tolkat, må nämnas: Grefvinnan i »Figaros bröllop», Anna i »Don Juan», Pamina och Nattens drottning i »Trollflöjten», Isabella i »Robert», Bertha i »Profeten» och i »Nürnbergerdockan», Agatha i »Friskytten», Linda, Leonora i »Kung Carls jakt», Elvira i »Ernani», Mathilda i »Vilhelm Tell», Rezia i »Oberon», Leonora i »Trubaduren», Marie i »Regementets dotter», Margareta i »Hugenotterna», Norma, Selika i »Afrikanskan» m. fl. Fru M. innehade medaljen Litteris et artibus, kallades till led. af Mus. akademien och utnämndes till hofsångerska 1854. Gift 1860 med Charles J. Michaëli. Michaelson, Knut Gottlieb, dramatisk författare. Född i Stockholm d. 1 april 1841. Föräldrar: grosshandlaren och brukspatronen August Michaelson och Hilda Kristina Strokirk. Student i Uppsala 1859, studerade M. där till 1863, hvarefter han som disponent bosatte sig å Schebo bruk i Stockholms län. Sedan denna bruksegendom, hvari M. var störste delägare, 1903 försålts, flyttade han till Stockholm. M. har gjort sig känd som en spirituel dramatisk författare, hvilken bildat sig efter franska mönster, ledigt behärskar scenens teknik och skrifver en fyndig dialog. Utom mindre pjäser, tillfällighetsstycken m. m., har han skrifvit Marguerite 1881, Markis de la Ferrière 1884, Ett val 1886, Återgång 1887, Moln 1890, Skandalen i natt 1891, Ett ungkarlshem 1892, Förr i världen 1893, Unge grefven 1895, En skugga 1900. Alla dessa stycken ha uppförts på Dramatiska teatern eller Svenska teatern i Stockholm, i svenska landsorten, Finland, Danmark o. s. v. Gift 1867 med Katarina Helena (Kate) Arfwedson. Millén, Johan Anton, biskop. Född d. 10 jan. 1811 i Åsele socken i Lappmarken, där fadern, Erik Millén, var skolmästare och sedan kyrkoherde. Student i Uppsala 1830, promoverades M. 1836 till fil. magister och blef teologie kandidat 1840. Omedelbart därefter kallad till docent i teologiska fakulteten, antog han prästerlig ordination 1842 och aflade s. å. pastoralexamen. 1842--43 gjorde han en utländsk vetenskaplig resa, besökte därunder Göttingen, Berlin, Tübingen, Bonn m. fl. tyska universitet och vikarierade efter sin hemkomst, dels som lektor vid Stockholms gymnasium, dels som Kalseniansk professor i Uppsala, tills han i dec. 1845 utnämndes till teol. lektor i Karlstad. Rektor därstädes från och med höstterminen 1847 och intill gymnasii förening med skolan samt därefter det förenade läroverkets rektor till i maj 1858. 1850 befordrades han till kyrkoherde i Hammarö prebendepastorat och bevistade såsom riksdagsfullmäktig riksmötet 1856--58, blef 1856 utnämnd till kyrkoherde i Ör, hvilket ämbete han skulle tillträda 1859, samt utnämndes, sedan Agardh aflidit, till biskop i Karlstads stift 1859. M. erhöll 1859 teologie doktorsvärdigheten. Med god hälsa bevistade han riksdagen 1862--63 och stod just i begrepp att därunder göra ett kort besök i sitt hem, då han plötsligt öfverraskades af döden i Stockholm d. 11 sept. 1863. Såsom författare är han hufvudsakligen bekant för ett grekiskt lexikon till Nya Testamentet. Gift 1846 med Kristina Margareta Charlotta Johanna Boije. Milles, Vilhelm Carl Emil Anderson, bildhuggare. Född i Lagga, Stockholms län d. 23 juni 1875. Föräldrar: majoren Emil Anderson och Valborg Tisell. M. var i fyra år elev i Paris vid Ecole des beaux-arts och hade där till lärare Injolbert, Rollard, Fremiet m. fl. Bland hans arbeten märkas: ung flicka, utställd 1900; under strejken, grupp, halffigurer, samt fontänerna grodungar och sjökonungens döttrar i brons å Ludvigsbergs galleri, 1900; première frisson samt statyetterna dansös, brons, och Salome, förgylld brons, båda utställda 1901. En berömd man blef den unge bildhuggaren genom skissen till sitt Sten Sture-monument, visande den store befriaren till häst, tätt omgifven af den beväpnade bondehären, ett konstverk som måhända kommer att, en gång utfördt, uppställas i närheten af Uppsala. Genom den kraft och den idé af fast samling mellan anföraren och de djupa leden, som genomgår monumentet, är detta ovanligt framstående. M. har vidare utfört en monumental byst i brons, af professor Julius Kronberg, i Göteborgs museum, lekande elefanter, grupp utförd i en fransk stenart, Nationalmuseum, m. m. Ogift. Systern, Ruth Milles, f. 1873, har äfven gjort sig känd som talangfull skulptris. Minton, Tomas, läkare. Född d. 29 nov. 1804 på Nordsjön under föräldrarnas flyttningsresa från England till Danmark. Föräldrar: fabriksidkaren Charles Minton och Karolina Finck. Efter faderns död öfverflyttade modern med sin sjuårige son till Helsingborg, där han begagnade skolan, hvarefter han blef student i Lund 1821. Med. kand. 1828, med. licent. 1829, erhöll M., efter att ha utgifvit och offentligen försvarat en akademisk afhandling: Observationes circa prophylaxin in morbis contagiosis acutis, medicine doktorsdiplom 1831. Anställd s. å. såsom bataljonsläkare vid Helsinge regemente, förordnades han att tillika vara extra provinsialläkare i Ljusdals distrikt och utnämndes 1832 till provinsialläkare i Söderhamn. 1837 företog han en vetenskaplig