som attaché vid svenska beskickningen i Rom. I april månad 1872 deltog han med några landsmän i en utflykt till Sorrento, hvarifrån man d. 25 beslöt att göra ett besök på ön Capri. De lustfärdande kommo öfverens om att göra en vandring upp till spetsen af Tiberii klippa. M. skyndade förut och satte sig brådskande på en vid klippbranten stående förfallen mur samt föll utför den flera hundra fot höga bergspetsen och slog ihjäl sig. Året före sin död framlade han ett häfte Dikter, hvilka inneburo vackra löften för en blifvande skaldeverksamhet. Ogift. Montgomery. En annan ätt med samma namn, som 1774 naturaliserades och adopterades på den förut nämnda ättens nummer på svenska riddarhuset, hade med denna intet annat kändt samband än namnet. Den ansågs emellertid vara af samma stam. Den förste med säkerhet kände stamfadern är en Jakob David M., som uppgifves varit generalmajor i hannoveransk tjänst och sedermera öfverstlöjtnant i svenska armén. Dennes son och sonson voro båda officerare i svenska armén, och den senares fem söner introducerades som en yngre gren på den förut naturaliserade Montgomery'ska ättens nummer. Montgomery, Gustaf Adolf, krigare, författare. Född i Kemi socken i Finland d. 24 maj 1791. Föräldrar: majoren Gustaf Adolf Montgomery och Hedvig Helena Löthman. M., hvilken redan i barndomen utmärkte sig för ovanlig liflighet och lätthet att fatta, började vid elfva års ålder sin militära bana såsom trumslagare vid Österbottens regemente, blef 1804 korpral, hvarefter 1808 års krig beredde honom tillfälle att, under det han förvärfvade silfvermedaljen för tapperhet i fält, skyndsamt genomlöpa alla underofficersgraderna, så att han vid krigets slut 1809 för visad rådighet och mod avancerat till löjtnant i arméen. Placerad vid Värmlands fältjägärkår, deltog han under kriget 1814 i de mest betydande striderna och befordrades 1816 till kapten i Västerbottens regemente. Hans senare befordringar fortgingo i vanlig ordning och företedde ingenting ovanligt. Förordnad till inspektionsadjutant vid arméns norra inspektion sistnämnda år, utnämndes han till kapten i generalstaben 1817, blef major vid Jämtlands fältjägarregemente och chef för arméns norra inspektionsstab 1818. M. tog 1821 afsked ur regementet med tillstånd att kvarstå i arméen, där han utnämndes till öfverstlöjtnant 1826 och vid sitt afskedstagande 1835 erhöll öfverstefullmakt. En bland delägarna, förvaltade han 1834--41 Gustafs- och Carlbergs kopparverk vid foten af Åreskutan, där han åstadkom en mängd vackra och solida byggnader, anlade vägar, uppförde kyrka och skolhus för brukspersonalen och ifrade för ortens framåtskridande i såväl ekonomiskt som sedligt hänseende. Efter att en tid varit tillförordnad, utnämndes han 1842 till ord. landshöfding i Jämtlands län, men flyttades s. å. till enahanda befattning i Västerbotten och tog 1856 afsked härifrån. Led. af Krigsvet.-akademien. Under riksdagen 1823 uppträdde M. på riddarhuset såsom flitig talare och ifrig reformator. Men det anseende han då och sedermera där förvärfvade sig, öfverglänses vida af hans rykte såsom skriftställare. I detta hänseende är han mest bekant genom sina biografier öfver några krigskamrater från finska kriget, såsom Vegesack, Eek och Edelstam samt sin Historia öfver kriget emellan Sverige och Ryssland åren 1808 och 1809, 1842. M. publicerade äfven 1831--32 anmärkningar till G. Adlersparres »Handlingar rörande Sveriges historia», utgaf 1824 »Framledne riksrådet m. m. grefve Carl Gustaf Tessins dagbok 1757» och var juli 1827--april 1828 redaktör af »Medborgerlig Militaire Tidning». Död i Stockholm d. 26 maj 1861. Gift 1826 med Hedvig Elisabet Wallmark, dotter af den bekante skriftställaren, kanslirådet P. A. Wallmark. Moqvist, Carl Johan, elementarlärare, dramatisk författare. Född i Kalmar d. 29 sept. 1825. Föräldrar: mältaren Jonas Moqvist och Helena Erlandsson. M. blef student i Uppsala 1843, aflade fil. kand.-examen 1847 och promoverades året därpå till fil. doktor. Hösten s. å. konstituerades han till lärare vid Kalmar apologistskola och utnämndes till lektor i främmande lefvande språk vid Kalmar högre elementarläroverk 1858. Redan i Uppsala utgaf M. Skisser af Onkel Thure, 1848. Såsom dramatisk författare uppträdde han först egentligen med lustspelet En kärleksintrig eller Polkander i Stockholm, hvilket i början af 1850 gjorde mycken lycka på Mindre teatern, den tiden under Stjernström, som af titelrollen skapade en ganska lyckad Stockholmstyp. Vidare författade han: Ett sommaräfventur på Djurgården, Polkander och hans fru, Mamsell Bager eller den emanciperades seger, Spindlarne, Bloomerismen eller den nya damtoiletten, Lefve Fåfängan!, Spanska konsuln, Två lustiga turar. Hans sista dramatiska arbete var Munken, romantiskt skådespel, som första gången uppfördes i hans födelsestad någon tid före hans död. 1865 uppsatte han och redigerade, så länge hans krafter medgåfvo det, tidningen Kalmar. Efter att under de sista åren af sin lefnad ha lidit af en nästan ständig aftyning, afled han i Kalmar d. 3 juni 1869. Gift 1856 med Augusta Natalia Klingberg. Moræus, Johannes, läkare. Född i Falun d. 9 mars 1672. Föräldrar: kronobefallningsmannen Johannes Moræus och Barbro Svedberg. När fadern 1678 dog och lämnade änka och sju barn i små omständigheter, erhöll M. en vårdare i den sedermera så ryktbare biskop Jesper Svedberg, som då var pastor vid Lifregementet till häst. Af honom sattes han först i skola i Stockholm och sedermera 1688 till elev på apoteket Svan, där M. kvarstannade till 1696, då han fick flytta till morbrodern, som under tiden blifvit teologie professor, och enligt sin böjelse ägna sig åt läkarvetenskapen. Med understöd af Svedberg, företog han hösten 1703 en resa till Holland, studerade ett år under den berömde Boerhave i