Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moræus, Johannes - Mornay, Charles de - Mosander, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Leyden och förvärfvade medicine doktorsgraden
i Rheims 1705, sedan han nyss förut emottagit
kallelse att vara provinsialläkare i Skara. Efter
fyra års vistelse därstädes, hvarunder han bodde hos
sin morbror, biskopen, flyttade han såsom utnämnd
bergslagsläkare och stadsfysikus till sin födelseort
Falun, där han afled på sin gård Sveden invid staden
d. 29 nov. 1742. Mer än genom egna förtjänster har
M. blifvit bekant såsom svärfader åt Linné, som
utverkade hans inkallande i Vetenskapsakademien och
efter honom uppkallade ett örtsläkte Moræa.
1715 ingick M. äktenskap med en rådmansdotter i Falun
Elisabet Hansdotter och hade med henne sju barn,
af hvilka den äldsta Sara Elisabet blef Linnés
maka.
Mornay, Charles de, friherre och arfvinge
till Varennes, herre till Helgerum och Roma, båda i
Tjusts härad, krigare. Född af en af de äldsta och
mest ansedda släkterna i det forna landskapet Berry
i Frankrike omkring 1514.
Om hans tidigare öden är
föga mera bekant än att han var kalvinist och 1547
åtföljde de franska trupper, som under
grefven af Essex’ befäl sändes till England, samt
kvarstannade där till fredsslutet 1550. Troligen
begaf han sig från Skottland till Sverige, där han
redan före 1557 gjort Gustaf I så stora tjänster,
att denne sistnämnda år skänkte honom en summa af två
hundra mark. Han användes ytterligare af konungen
i några diplomatiska uppdrag, men slöt sig allt
mer till prins Erik och innehade redan vid dennes
tronbestigning dennes oinskränkta förtroende. Känd
såsom skicklig underhandlare, skickades han af Erik
i hans friareärenden både till Elisabet i England
och Maria Stuart i Skotland, anförde med växlande
lycka en afdelning af svenska hären i kriget mot
Danmark och utnämndes af Erik till ståthållare på det
eröfrade Varberg 1565. Kort efter det han mottagit
denna viktiga befattning, anlände Dan. Rantzau men
möttes af ett så tappert motstånd från fästningen,
att han fann sig föranlåten att tåga därifrån. Med
anledning däraf sattes M. i början af år 1566 till
öfverbefälhafvare för svenska krigsmakten mot Rantzau,
som härjande infallit i Västergötland, men blef vid
Nylödöse tillfångatagen och förblef sedan dansk
krigsfånge i fem år. Återkommen till Sverige 1571,
antog han tjänst hos konung Johan och steg högt uti
hans ynnest. Han kunde dock icke glömma sin förre
herre och välgörare, utan beslöt att störta konungen
och åter sätta Erik på tronen. För detta ändamål
ingick han en sammansvärjning med Archibald Ruthwen,
Gilbert Balfour och några andra bland anförarna för
de skotska legotrupperna, som 1573 inkommit till
Sverige. Planen uppgjordes så, att skottarna skulle
på Stockholms slott uppföra en s. k. »svärdsdans»
och därunder mörda Johan samt sedan skynda till
Gripsholm och befria den fängslade Erik. Af någon
ännu ej utredd anledning blef dansen inställd, och
sammansvärjningens utbrott därmed uppskjutet. Oaktadt
konungens misstankar förstodo dock de sammansvurna så
väl bevara sin hemlighet, att en skotte Hugh Cahun,
som yppat deras stämplingar, för falsk anklagelse
måste tillsätta lifvet. Emellertid gjordes en ny
angifvelse af Pontus de la Gardie, sedan skottarna vid en
träta sins emellan röjt sin hemlighet. Några af de
sammansvurna rymde ur riket, men andra blefvo häktade
och förda till Stockholm. M. begaf sig till hertig
Carl i Nyköping och begärde hans skydd, det han
ock erhöll, ehuru Johan utfordrade honom. Slutligen
blefvo genom de andras bekännelser bevisen om hans
brottslighet så otvetydiga, att han själf ansåg för
säkrast att lämna riket. Från Nyköping begaf han sig
sjöledes på flykten men upphanns af hertigens folk
och sändes till Stockholm, där han, öfverbevisad,
dömdes till döden och halshöggs d. 4 sept. 1574. Hans
sista ord voro: »I dag skall Carl dö, genom hvars
välgärning Johan lefver». Det var nämligen, enligt
hvad d. v. franska sändebudet Dançai försäkrat, ensamt
M., som genom sina böner och föreställningar hindrade
Erik att låta döda sin broder Johan.
M. gifte sig
1564 med Anna Trolle, en dotter till Ture Trolle till
Bergkvara och Magdalena Eriksdotter Gyllenstierna. Hon
lefde ännu i januari 1610, då hon upprättade sitt
testamente och till skolorna i Växjö och Kalmar
donerade 1100 joakimsdaler.
Mosander, Carl Gustaf,
kemist. Född i Kalmar d. 10 sept. 1787. Föräldrar:
sjökaptenen Isak Mosander och Kristina Maria
Törnqvist.
Sin bana började M. såsom lärling på
apoteket Ugglan i Stockholm 1812, hvarefter han
ingick som elev vid Karolinska institutet 1820 och
blef kirurgie magister 1825. Under tiden hade han
flitigt begagnat Berzelii undervisning och ansågs
som en af dennes bästa lärjungar. Han antogs därför
af Hedenborg till biträde vid anläggandet af den
första Karlsbaderkurinrättningen i Stockholm, af
hvilken M. blef ägare, när Hedenborg lämnade Sverige
1825. Förordnad under Paschs tjänstledighet 1824 att
förestå kemie adjunktsbefattningen vid Karolinska
institutet, erhöll han 1829 kompetensrätt för
ansökning så väl till denna som professorssysslan
vid nämnda läroverk. Utnämnd s. å. till ord. kemie
och farmacie adjunkt, förordnades han att under
den tjänstledighet, som kort därefter förunnades
Berzelius, upprätthålla professuren i kemi och farmaci
och antogs 1830 till amanuens vid Vetensk.-akademiens
mineralogiska museum. Tillförordnad kemie och
pharmacie professor efter Berzelius 1832, utnämndes
han till ord. professor 1836, blef lärare vid
Farmaceutiska institutet 1845 och 1846 inspektor
därstädes samt intendent öfver Vetenskapsakademiens
mineralogiska samlingar. M. har författat en mängd
uppsatser i den af honom, Retzius och Ronander
grundade Tidskrift för läkare och farmaceuter, i
Vetenskapsakademiens handlingar m. fl. journaler. Det
märkligaste af hans vetenskapliga verksamhet består
dock i hans upptäckter af åtskilliga nya grundämnen.
Led. af Vet.-akad., Landtbruksakad., Vitt.-societ. i
Uppsala samt åtskilliga samfund i utlandet.
Död på Ängsholmen vid Drottningholm den 15 okt. 1858.
Gift 1832 med Hulda Filippina Forsström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
