uppror. Den nye lagmannen uppträdde där också icke blott som medlare, utan äfven som härförare och var en af de få, som vågade personligen möta Dacke för att dagtinga. 1552 förordnades han att vara ståthållare på Vadstena slott och blef tre år senare slottslofven på Viborg. Död därstädes i slutet af år 1555. Gift 1: med Märta Åkesdotter och 2: med Barbro Eriksdotter (Bielke). 2. Natt och Dag, Åke Axelsson, riksmarskalk. Född på Göksholm 1594; son af häradshöfdingen Axel Johansson till Göksholm, Traneberg och Kaflås, samt Ingel Bonde. N. skickades vid unga år till Uppsala att studera under uppsikt af den lärde Johan Messenius och kom 1612 till hofvet, såsom kammarjunkare hos Gustaf II Adolf. Kort därefter anträdde han en studieresa till Tyskland, hvarunder han 1614 disputerade i Tübingen, och utnämndes efter sin hemkomst s. å. till hofråd hos hertig Carl Filip. Befordrad till kammarråd 1621, bevistade han riksdagen 1629 och utnämndes året därefter till vice president i Svea hofrätt. Landtmarskalk vid riksdagen 1631 och vid riksdagarna i febr. och nov. 1632 riksråd 1633 och tillika assessor i Svea hofrätt. År 1634 erhöll han i uppdrag, att jämte Axel Oxenstierna, Herman Wrangel, Sten Bielke och Johan Oxenstierna afhandla om fred eller stillestånd med Polen. Genom hans och Gabriel Oxenstiernas bemödanden stillades de oroligheter, hvilka i flera landsorter uppstått i följd af småtullarnas inrättande. Utnämnd 1643 till riksmarskalk, förordnades han 1644 till lagman i Nerike och 1647 att tillika vara häradshöfding på Gotland. Erhöll 1651 på begäran afsked från riksmarskalksämbetet »för sin ålders och svaghets skull», samt upphöjdes följande året till friherre med åtskilliga gårdar och hemman i Ijo socken i Österbotten till friherrskap. Död på Rinkesta i Södermanland d. 1 febr. 1655. Gift 1: 1626 med friherrinnan Elsa Oxenstierna, syster till rikskanslären Axel Oxenstierna och 2: 1653 med Anna Cruus. 3. Natt och Dag, Jakob Otto, militär, skriftställare. Född d. 14 febr. 1794. Föräldrar: löjtnanten Johan Georg Natt och Dag och Margareta Maria Didron. Efter slutade studier vid Karlberg, utnämndes N. 1812 till fänrik vid Svea lifgarde, deltog i 1814 års norska fälttåg och antogs efter freden till adjutant i generalstaben. Då han 1815 erhöll afslag på sin anhållan att gå i utländsk krigstjänst, utgaf han en skrift, kallad Project till en ny organisation af svenska arméen af N***, hvilken väckte mycket missnöje hos regeringen och det högre befälet, hvarför författaren tillsades att utbyta sin underlöjtnantsplats vid gardet mot en dylik vid Jämtlands regemente. Förbittrad häröfver begärde han sitt afsked och begaf sig till Tyskland, där han 1816 i Baden uppsökte den landsförvista konungafamiljen och lät utgifva sitt arbete på tyska under titeln: Entwurff zu einer neuen Organisation des Schwedischen Heers. Då skriften i Sverige ansågs innehålla ämnen, »hvarigenom åsyftats en kränkning af nationens ära och lagarnas helgd», blef författaren af Svea hofrätt dömd att mista lif, ära, gods samt adligt namn och stånd, men undandrog sig domens verkställande genom att resa öfver till Amerika, hvarest han under namnet Otto lefde såsom jordbrukare ännu omkring 1870. Nauckhoff, Henrik Johan, sjömilitär. Född d. 13 okt. 1744. Föräldrar: majoren Johan Henrik Nauckhoff och Margareta Kristina Hederhjelm. Sexton år gammal begynte N. sin militära bana såsom volontär vid Upplands regemente men öfvergick snart till sjövapnet, inom hvilket han efter aflagda examina och ett par års utländska sjöresor på handelsfartyg utnämndes till löjtnant vid örlogsflottan 1769. Åtta år senare blef han jämte sina bröder naturaliserad svensk adelsman och befordrades 1778 till kapten i amiralitetet, hvarefter han under amerikanska frihetskriget ingick i fransk sjötjänst och utmärkte sig så fördelaktigt, att han vid sitt afskedstagande efter fredsslutet 1783 hugnades med en lifstidspension och pryddes med orden »Pour les mérites militaires». Utnämnd vid sin hemkomst till major s. å., deltog han i sjökriget 1788--90 och bevistade sjöslagen vid Hogland och Öland samt blef kort efter förstnämnda slag 1788 befordrad till öfverstelöjtnant vid örlogsflottan. Likaså deltog han i anfallet på Reval samt reträtten ur Viborgska viken, vid hvilket sistnämnda tillfälle N:s fartyg, som fått grundskott, kantrade och han själf blef tillfångatagen af ryssarna. Utväxlad efter freden, förordnades han 1791 till ledamot af direktionen öfver amiralitetets krigsmans- och inkvarteringskassa samt till ledamot af krigshofrätten och befordrades 1793 till öfverste, 1797 till konteramiral och vice ordförande i kommittéen för örlogsflottans ärenden samt 1802 till chef för andra volontärregementet i Karlskrona. Vid utbrottet af 1808 års krig utnämndes han till befälhafvare öfver örlogsflottan, som var stationerad vid Hangö, blef efter statshvälfningen 1809 vice amiral, tjänstgörande generaladjutant vid flottan 1812, friherre 1813, chef för första volontärregementet i Karlskrona 1816, amiral och befälhafvare för örlogsflottan samt befälhafvande amiral och öfverkommendant i Karlskrona 1817. Död i Stockholm d. 18 febr. 1818. Gift 1: 1787 med grefvinnan Magdalena Sofia Wrangel, 2: 1790 med Elsa Johanna von Schönfelt och 3: 1800 med Fredrika Kristina Ehrenbill. Naumann, Johann Gottlieb, musiker, tonsättare. Född d. 17 april 1741 i byn Blasewitz nära Dresden, där fadern var landtbrukare. Sonen, som tidigt röjde ovanliga anlag för musiken, erhöll sin första undervisning af byns skolmästare, hvarefter han skickades till Kreuz-skolan i Dresden, för att där