vänkretsen och i det offentliga ett kännbart tomrum efter sig, då han bortgick. De af N. utgifna underrättelserna och berättelserna om landtbruksinstitutet på Degeberg äro af ett lärorikt och upplysande innehåll. Af hans öfriga skrifter kunna nämnas Berättelser öfver foderodlingens vikt, med beskrifning om odlingen af rotfrukter och af rofvor i synnerhet 1856, Om cirkulations- eller vexelbruk i Sverige 1857. Gift 1846 med Margaret Thorburn. N:s syster, Emily N., född i London 1812, har gjort sig känd som författarinna af berättelser för ungdom. Norbeck, Anders Erik, teolog, läroboksförfattare. Född i Orlunda församling af Linköpings stift d. 29 maj 1805. Föräldrar: kyrkoherden därstädes Nicolaus Laurentius Norbeck och Anna Juringius. Efter vid Uppsala universitet idkade studier blef N. fil. magister 1833, aflade 1834 teol. kand.-- och 1838 teol. licent.-examen samt promoverades 1844 till teol. doktor. Under tiden hade han blifvit anställd såsom docent i dogmatik och moralteologi 1837, i flera terminer förestått adjunktur inom teologiska fakulteten, blifvit prästvigd 1838 och 1841 docent i pastoralteologi. I slutet af 1844 utnämndes han till teologie lektor vid gymnasium i Växjö, där han kvarstannade till sin död d. 27 april 1870. Utmärkt genom ett barnafromt sinnelag, stor plikttrogenhet och skicklighet i sitt kall, tillvann sig N. allmän vördnad, icke minst bland de generationer af ungdom, han hade att undervisa. Såsom lärare utöfvade han för öfrigt medelbart inflytande inom en vidsträcktare krets af det uppväxande släktet, än kanske någon af då lefvande skolkarlar, genom sina af sakkunniga högt vitsordade läroböcker, af hvilka hans 1840 utgifna Lärobok i theologien för gymnasierna utkom i 12:te upplagan 1900 och ännu begagnas vid kristendomsundervisningen i läroverkens högre klasser. Hans Lärobok i kyrkohistorien för gymnasierna 1851 är äfven den ett mönstergillt arbete men har på grund af sin vidlyftighet undanträngts af andra mindre förtjänstfulla arbeten i sitt slag. Af hans öfriga skrifter märkas, jämte akademiska afhandlingar, Betraktelser öfver omtvistade dogmatiska frågor 1867 samt öfversättningar från Olshausen, Winer m. fl. Gift 1841 med Rosa Kjellberg. Norberg, Johan Erik, mekaniker. Född i Västerås d. 12 sept. 1747. Efter i Uppsala idkade studier, hvarunder han i synnerhet vinnlade sig om matematik och naturvetenskaperna, antogs N. 1773 som stipendiat i mekaniken vid bergsstaten, utnämndes till löjtnant-mekanikus 1778 och blef kapten-mekanikus 1780 vid amiralitetet. Under tiden användes han vid åtskilliga byggnadsföretag, bland annat byggnaden af den nya hamnen i Karlskrona, men lämnade, såsom det synes, af missnöje Sverige 1783. Han återkom likväl efter några år och befordrades 1793 till bergsråd, inkallades 1798 i Vetenskapsakademien och blef året därefter direktör för mekaniken vid Målarakademien. 1804 lämnade han för andra gången fäderneslandet och ingick i dansk tjänst, men vände sig kort därpå till Ryssland, där han anställdes som mariningenjör med statsråds titel. Här uppgjorde han planen till den stora och vackra hamnbyggnaden vid Reval, som påbörjades 1807 och först blef färdig efter hans död men i allt fullföljdes efter den plan, han uppgjort. Hans stora förtjänster om ryska marinen belönades på flera sätt. 1809 utnämndes han till verkligt statsråd med excellenstitel, hvarefter han med afseende på sin rang skref sig von Norberg. 1816 erhöll han en hedersskänk af 50,000 rubel jämte andra utmärkelser. I Estland arbetade han, i likhet med hvad han förut gjort i Sverige, på förbättrade brännvinsbränningsmetoder. Själf idkade han äfven antydda näring, rörande hvilken han utgaf åtskilliga, äfven till främmande språk öfverflyttade skrifter. Död, utan att ha återsett sitt fädernesland, i Petersburg d. 11 juli 1818. Norberg, Mattias, orientalist. Född i Nättra socken, Ångermanland, i juni 1747. Föräldrar : kronolänsmannen och direktören öfver norrländska linnetillverkningen Mattias Norberg och Kristina Walanger. Sin första undervisning erhöll N. jämte tvenne bröder vid läroverket i Hernösand, dit han skickades 1759, och hvarest -- ett bevis på den tidens enkla och allvarliga uppfostringssätt -- de unga skolarerna fingo på holmar i skärgården själfva upphugga och införa till staden den ved, de för vintern behöfde. Vid tjuguett års ålder student i Uppsala, promoverades han därstädes 1773 till filosofie magister och förordnades året därefter till docent i grekiska språket. 1776 utgaf han Anmärkningar öfver förra stycket af then svenska proföfversättningen af then h. skrift. Året därpå anträdde han med kungligt understöd de utländska resor, under hvilka han lade grunden till sin europeiska ryktbarhet, och besökte därunder icke blott Tyskland, Holland, England, Frankrike och Italien, utan äfven Grekland och Turkiet. I Paris påträffade han, förutom åtskilliga syriska handskrifter, Adamsboken eller mandeernas, den gamla, från Babylonien härstammande gnostiska sektens, religionsurkund, som han långt efteråt (1815--16) utgaf i tre tomer under titeln Codex Nazaræus liber Adami appellatus. I Milano tog han afskrift af »Codex syriaco-hexaplaris», af hvilken han 1787 utgaf Jeremias och Hesekiel med åtföljande latinsk öfversättning. Han mottog där underrättelse om, att han af konungen blifvit utsedd att i sällskap med den då äfven på vetenskapliga resor i Europa stadde orientalisten Björnståhl företaga en vetenskaplig expedition till Österlandet. Sedan N. vid framkomsten till Konstantinopel 1779 erhållit kunskap om, att hans tillämnade reskamrat aflidit i Saloniki, kvarstannade han i förstnämnda stad i öfver ett år och sysselsatte sig dels med det praktiska studiet af Österlandets tungomål, dels med forskningar i turkiska och arabiska handskriftsamlingar. Till fäderneslandet återkom han 1781. Under sin frånvaro utnämnd först till e. o. teologie adjunkt i Uppsala 1779 och kort därefter, 1780, till professor i österländska och grekiska språken vid Lunds universitet, intog han sin lärostol med