Nordenberg, Bengt, genremålare. Född i gården Komperskulla af Jämshögs församling i Bleking d. 22 april 1822. Föräldrar: torparen Per Jönsson Nord och hans hustru Sissa Bengtsdotter. Bengt var en gosse med godt hufvud, något som också tidigt röjde sig, hvarför han af fadern skickades till skolan i Karlshamn. På grund af sin fattigdom nödgades dock fadern snart åter taga honom hem, där han, som var för klen för grofarbete, sattes att syssla vid spinnrocken. Äfven fick han göra tjänst som vallpojke, detta tillsammans med en annan begåfvad ungdom, den sedermera såsom »folkskald» bekante Per Thomasson. Fåren fingo emellertid sköta sig själfva, bäst de kunde, ty medan Per glömde bort dem, fördjupad i läsningen af någon vitter författare eller upptagen af försök att själf dikta små visor, tänkte Bengt blott på fåren för att teckna af dem liksom hela omgifningen med både folk och fän, skog och äng, hus och kyrkor. Detta med begagnande af de enklaste materiel, han i sin fattigdom kunde komma öfver. Ty från hans spädaste ungdom bestod N:s käraste nöje i att rita och teckna, och denna afgjorda håg föranledde föräldrarna att, när han uppnått sitt tolfte år, sätta honom i lära hos en målare Brodin i Sölvesborg. Här tillbragte han sju års lärotid och förklarades efter dennas förlopp 1841 för välbeställd gesäll. Men Nordenberg -- detta namn hade han antagit vid sin konfirmation -- kände inom sig anlag att blifva något förmer än en vanlig plankstrykare. Under de sista åren hade hans håg oupphörligt stått till Stockholm, men bristande tillgångar tvungo honom att tills vidare slå resan ur hågen och genom målning på landet anskaffa det oundgängligaste för sitt uppehälle. Ändtligen såg han sig genom stränga besparingar i tillfälle att anträda den efterlängtade Stockholmsfärden och anlände full af förhoppningar till hufvudstaden i juni 1843. Här fann han emellertid, att hans sparpenning icke länge skulle räcka, hvarför han antog kondition hos en målaremästare Hallgren och var så lycklig att i denne finna både en vän och en välgörare. Sådana påträffade han äfven, sedan han efter tre års förlopp börjat på fullt allvar studera vid Målarakademien, bland sina lärare, af hvilka professor A. Retzius och öfverintendenten Anckarsvärd hos dåvarande drottning Josefina utverkade åt honom ett årligt understöd. Efter att med loford och flera belöningar ha genomgått Konstakademiens särskilda skolor, anträdde han den vanliga studieresan och anlände till Düsseldorf d. 7 okt. 1851. Här dröjde det ej länge, förrän hans offentliga konstnärsbana började, och denna vidgade sig ännu mera, sedan han 1856 erhållit ett af svenska statens resestipendier, hvarmed han 1857--59 fortsatte sina studier i Paris, Rom och Neapel. Från sistnämnda tid var han stadigt bosatt i Düsseldorf, därifrån han likväl gjorde åtskilliga sommarbesök i Sverige. Redan 1853 hade han för öfrigt med den norske mästaren Tidemand, för hvars konstnärskap han ägde en beundrande förståelse, företagit en studieresa genom Värmland och Dalarna. Hvad Tidemand, Nordenbergs förnämste lärare och konstnärliga föresyn inom Düsseldorfskolan, såsom konstnär är för Norge, är N. i visst fall för Sverige, nämligen den mästerlige framställaren af de rika skatter, som gömma sig i vårt ännu i många hänseenden egendomliga folklif. Hans taflor äro öfverallt spridda i Tyskland, England, Frankrike, Österrike och de skandinaviska länderna, samt hafva ofta blifvit reproducerade i träsnitt och stentryck. Allmännast bekanta torde följande vara: Organist i en svensk landskyrka, Nattvardsgång i en svensk landskyrka. Tiondemöte i Skåne (i Nationalmuseum), i hvilken tafla han torde kunna sägas hafva nått höjden af sitt konstnärskap, utmärkt som den är ej blott af teknisk fulländning, utan framför allt af en genomgående naturlighet i skildringen, Första och sista färden, Dalkarlar återkommande från jakt, Brunssällskap i Småland, Bröllop i Värend (i Nationalmuseum) o. s. v. N. var ledamot af Konstakademien och hedersledamot af Kulturhistoriska föreningen i Lund. Denna förening, som redan under N:s lifstid kommit i besittning af åtskilliga hans studier, befanns vid hans bortgång ur tiden, som inträffade i Düsseldorf d. 18 dec. 1902, hafva blifvit insatt till arftagare af hans konstnärliga kvarlåtenskap. Gift 1: 1850 med Karolina Schultz och 2: 1855 med Nanny Sutthoff. Nordenbjelke, Lars, skeppsbyggmästare. Född i Göteborg d. 5 mars 1745. Föräldrar: amiralitetskaptenen Lars Bogman och Mariana Chapman en syster till den namnkunnige skeppsbyggmästaren af samma namn. Sedan sonen 1760--61 öfvat sig i skeppsbyggeriet på varfvet i Göteborg, antogs han till elev af sin morbror F. H. af Chapman och fick 1763 följa honom till Sveaborg. Här biträdde han sin lärare vid byggandet af flera skärgårdsfartyg och utförde 1765--68 gravyrerna till hans stora verk »Architectura navalis mercatoria». Befordrad 1776 till skeppsbyggmästare, hade han intill 1788 års krig närmast under Chapman tillsynen vid byggandet af dessa från hafven längesedan försvunna drakar, hvilkas namn så ofta möta oss i historien, såsom Fäderneslandet, Äran, Dygden, Försiktigheten, Tapperheten, Manligheten, Dristigheten, Bellona, Thetis, Galathée, Esplendian, Amadis o. s. v. Sedan kriget utbrutit, undfick han förordnande såsom öfverskeppsbyggmästare och ombesörjde i denna egenskap flottans utrustning. Förflyttades 1790 som ordinarie öfverskeppsbyggmästare till arméens flottas station i Stockholm, befordrades 1793 till öfverstlöjtnant vid den då nyinrättade Flottornas konstruktionskår och blef 1805 öfverste för samma kår och tillika chef för konstruktionskontoret. Vid Carl XIII:s kröning 1809 upphöjdes han i adligt stånd med namnet Nordenbjelke och afled i Stockholm d. 19 maj 1814. Ledamot af Vetenskapsakademien, Krigsvetenskapsakademien, och Fria konsternas akademi m. m. Hans stora skicklighet i sitt yrke öfverträffades blott af hans blygsamhet, hvarigenom hände, att många uppfinningar af honom aldrig