socken af Jönköpings län d. 6 dec. 1869; sonsons son af N. 3 och son af öfversten Otto Gustaf Nordenskjöld och Anna Elisabet Sofia Nordenskiöld, syster till N 9. Student i Uppsala 1886, blef N. därstädes 1894 fil. doktor samt docent i mineralogi och geologi. Liksom sin morbroder har N. emellertid företrädesvis gjort sig känd för af honom företagna vetenskapliga forskningsfärder. Redan 1895--97 ledde han en svensk expedition till Magalhàeslanden och verkställde omfattande och betydelsefulla forskningar under denna expedition, den han skildrat i sitt arbete Från Eldslandet 1898. Sistnämnda år företog han en dylik färd till Klondyke. Synnerlig uppmärksamhet ådrog sig den sydpolarexpedition, som han med understöd af för saken intresserade mecenater fick till stånd 1901, och i hvilken såsom representanter för skilda naturvetenskapliga discipliner deltogo åtskilliga svenska vetenskapsmän samt en argentinsk löjtnant. Expeditionen, som för sitt ändamål förvärfvat det redan förut i sydpolsnejderna använda fartyget »Antarctic» och såsom dess förare norske sjökaptenen C. A. Larsen, en af samtidens erfarnaste sydpolarfarare, lämnade i oktober 1901 Göteborg. Anländ till Buenos Ayres vid jultiden, intog expeditionen där, liksom senare på Falklandsöarna, kol och proviant samt började i de första dagarna af januari 1902 intränga i det egentliga sydpolarområdet vid Syd-Shetlandsöarna. I södra delen af denna ögrupp vid Snow Hill upprättades en vinterstation, där N. tillika med några andra af expeditionens medlemmar kvarlämnades, medan fartyget mot slutet af februari gick norr-ut till Eldslandet. De å »Antarctic» medföljande expeditionsmedlemmarna företogo åtskilliga betydelsefulla undersökningar på Falklandsöarna och Sydgeorgien samt styrde i början af november åter mot söder för att hämta kamraterna. Då våren 1903 förgick, utan att något förnams om expeditionen, utrustades med statsanslag och af enskilda insamlade medel en undsättningsexpedition. Det härför hyrda hvalfångstfartyget »Frithiof», fördt af kaptenen vid flottan O. Gyldén, lämnade Stockholm i medlet af aug. 1903. Emellertid blef det icke »Frithiof» förunnadt att åvägabringa den tillämnade undsättningen. Svenskarna blefvo nämligen förekomna af argentinarna, som till sydpolsfararnas undsättning utrustat krigsfartyget »Uruguay», fördt af kapten Irizar, och denne hann redan d. 8 nov. eller omkring 14 dagar, efter det »Frithiof» anländt till Buenos Ayres, fram till de svenska polarforskarnas station eller rättare stationer, ty de voro två, ej långt skilda från hvarandra, samt räddade dem alla. Man fick då veta, att »Antarctic» krossats af isen den 12 febr. 1902, samt att af dess besättning en norsk matros aflidit. N. och hans kamrater, af hvilka de flesta anlände till Stockholm den 10 jan. 1904, hälsades därstädes ej blott af släktingar och vänner, utan äfven af befolkningen på det hjärtligaste välkomna. De blefvo ock föremål för liflig hyllning inom vetenskapliga kretsar, och hvad särskildt N. beträffar, vann han äfven varmt erkännande inom sådana kretsar i utlandet, där han hade tillfälle att genom föredrag närmare redogöra för sin märkliga expedition. N. och hans expeditionskamrater ha (1904) utgifvit en skildring öfver densamma, benämnd Antarctic, två år bland sydpolens isar. Nordenson. Äldste kände stamfadern Jonas Nord var först fältväbel, sedermera kronolänsman i Jämtland. Af hans fyra söner blefvo tre präster. Två af dem kallade sig Nordensson, den tredje -- se N. 1. -- Nordenson. 1. Nordenson, Erik Jonas, präst, författare. Född i Lockne socken i Jämtland d. 2 juli 1805. Föräldrar: fältväbeln, sedermera kronolänsmannen Jonas Nord och Anna Persdotter. Med grundlig elementarbildning, inhämtad i Frösö trivialskola och vid Hernösands gymnasium, blef N. student i Uppsala 1827. Här ägnade han sig åt teologiska studier och blef efter aflagda kunskapsprof prästvigd 1829, hvarefter han 1832 aflade fil. kand.-examen och erhöll lagerkransen med första hedersrummet vid promotionen 1833. Omedelbart därefter mottog han kallelse från direktionen för Hillska skolan å Barnängen att blifva lärare därstädes men utbytte redan följande året denna lärarebefattning mot en plats vid Nya Elementarskolan i Stockholm, där han 1839 blef hufvudlärare i kristendom och grekiska samt kvarstannade till i maj 1847. Under tiden utnämndes han, 1837, till e. o. hofpredikant, blef 1843 notarie i hofkonsistorium, hvarmed han fortfor till i maj 1845, då han befordrades till ord. k. hofpredikant och pastor i hofförsamlingen. I nov. sistnämnda år befullmäktigad innehafvare af Lofö och Drottningholms pastorat såsom prebende, utnämndes han 1849 efter Heurlin till öfverhofpredikant och præses i hofkonsistorium. 1859 erhöll han k. maj:ts fullmakt på Munktorps regala pastorat i Västerås stift och fungerade 1862--78 såsom kontraktsprost. N., som 1860 utnämnts till teol. doktor, erhöll 1863 på begäran afsked från öfverhofpredikantbefattningen. Död i Munktorp d. 2 juli 1887. Förutom en mängd strödda predikningar i den af G. H. Mellin utgifna »Christliga Predikaren» 1840--41 samt i »Postilla för den husliga andakten» 1849, har N. utgifvit En årgång högmessopredikningar 1845--48, Latinsk syntax, jemte explikations- och stilöfningar 1834, Frågor och svar i dogmatiken 1840, Missionshistoria eller framställning af kristendomens utbredande i verlden, svensk bearbetning efter V. S. Steger, uppsatser i Frey, Nordisk kyrkotidning, Läsning för Folket, tillfällighetstal m. m. Gift 1: 1838 med Carolina Vilhelmina Samuelsson och 2: 1854 med Jenny Adolfina Fridkulla Kindeblad. 2. Nordenson, Erik Vilhelm, ögonläkare. Född i Lofö församling, Stockholms län, d. 12