militär, skriftställare. Född d. 7 april 1851 på Marieberg vid Stockholm. Sonsons son af ofvannämnda Johan Alopæus samt son af generalmajoren Otto Nordensvan och Lovisa Hildegard Roos från Finland. N., som 1868 blef underlöjtnant vid Andra (numera Göta) lifgardet, utnämndes 1877 till löjtnant vid generalstaben, där han 1879 befordrades till kapten. Följande år lärare vid Krigshögskolan i krigskonst och krigshistoria, blef han 1888 kapten vid Andra lifgardet, 1889 major vid generalstaben, 1892 chef för Krigshögskolan och öfverstelöjtnant, 1896 öfverste i arméen samt 1900 t. f. och 1901 ordin. chef för Värmlands regemente. Redan 1886 invaldes han till ledamot af Krigsvetensk.-akademien. N. har utvecklat en omfattande verksamhet såsom skriftställare i krigsvetenskapliga ämnen. Bland hans många arbeten, som alla röja stor beläsenhet och grundlig sakkännedom, äro att nämna: Öfversigt af Rysslands härorganisation 1879, Taktiska uppgifter för hemarbete 1884, En vandring öfver slagfälten i Sachsen 1886, Värnpligten och inskrifningsväsendet 1887, det med rätta högt värderade arbetet Handbok för svenska arméns befäl, hvari redogöres för svenska arméens organisation, förvaltning och tjänst i fred och i fält, och lämnas handledning vid de förnämsta slag af arbeten, som förekomma under öfningar och i krig. 1:a delen häraf, utarbetad tillsammans med W. E. v. Krusenstjerna, utkom 1879, 2:a delen 1880. Ytterligare äro af honom utgifna: Vapenslagens stridssätt 1891, Kriget och krigsinrättningarna 1893, Studier öfver Mainfälttåget 1866 1894, samt de illustrerade verken Fransk-tyska kriget 1870--71 1895, Krigarlif 1896, Finska kriget 1808--09 1898, Värmlands regementes historia 1903. Äfven äro af honom författade en mängd artiklar i »Nordisk Familjebok» samt uppsatser och litteraturanmälningar i tidskrifter, i synnerhet i Krigsvetenskapsakademiens tidskrift. Gift 1: 1880 med Ebba Maria Wallenius och 2: 1904 med Anna Carlsund. 2. Nordensvan, Georg Gustaf, skönlitterär skriftställare, litteratur- och konstkritiker. Född i Stockholm d. 3 dec. 1855; den föreg. broder. Efter att ha blifvit student i Uppsala 1874, ingick N. följande år såsom elev vid krigsskolan. Sedan han emellertid på grund af bröstsjukdom måst öfvergifva tanken på fullföljandet af den militära banan, ägnade han sig åt konsten och var 1877--82 elev vid Akademien för de fria konsterna. Samtidigt uppträdde han såsom en lika produktiv som lyckad författare på det skönlitterära området. Skriftställeri blef också hans hufvudsakliga sysselsättning, sedan han lämnat Konstakademien. Redaktionssekreterare vid »Ny illustr. tidning» 1883--86, var han 1885--1902 redaktör af kalendern Nornan. Talrika äro för öfrigt de arbeten, som flutit ur hans penna, bland hvilka här må nämnas å det skönlitterära området: Framtidsmän 1877, I kasern, Sven Svenssons minnen från krigarlifvet 1878; Skattsökarne 1880, Guido. Ur Bobs efterlämnade papper s. å.; I harnesk 1882; Penseldrag. Skizzer och studier 1883; Skuggspel. Tidsbilder 1884; konstnärsnovellen Figge, 1885; Lek. Novelletter, 1887; Lifsuppgifter 1887; Silkeskaninen en roman i utkast 1894, dramerna Barnet 1885; Efter långa år 1898; Den rätte, 1898 och lustspelet Fästmanssoffan 1902. Å det konsthistoriska området har han riktat vår litteratur med flera gedigna arbeten såsom Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet 1891--92; De bildande konsternas historia under nittonde århundradet 1899--1900; Carl Larsson, en studie 1901; praktverket Gripsholm och dess konstskatter 1902; Bildkonsten 1903 och Svensk konst från 1700-talets slut till 1900 talets början 1904. En förträfflig topografisk skildring har N. lämnat öfver Stockholm i det stora illustr. arbetet Mälardrottningen, 1896--97. N:s skriftställarskap hör ingalunda till det mera samtagna slaget. Man skönjer däri i allmänhet den språket otvunget behärskande stilistens fint skurna penna, den skarpsynte iakttagarens lifliga skildringskonst, den sakkunnige och intresserade konstkännarens träffsäkra kritik. På ett särdeles förtjänstfullt sätt, utmärkt genom lefvande intresse för sin uppgift, opartiskhet och sund smak utöfvade han denna å litteratur-, konst- och teaterafdelningen i Aftonbladet 1888--1900, från hvilken tid han som litteraturkritiker verkar i Dagens Nyheter. I bokform utgaf han å detta fält 1900 I Rampljus. Svenska teaterstudier. Gift 1884 med Anna Fransiska Ekenstierna. Nordensvärd, Niklas, krigare. Född d. 29 jan. 1684 i Örebro, där fadern, Johan Norin, bruksägare och bergsfogde i Leke bergslag, var boende. Sonen bestämdes af fadern för bergsstaten och erhöll en därefter lämpad uppfostran, men jublet vid Carl XII:s första segrar öfver ryssarna utöfvade på honom en kraftigare verkan än föräldrarnas önskningar, hvarför han 1701 begaf sig till svenska högkvarteret i Lais, några mil från Dorpat, och erhöll plats såsom sergeant vid Västmanlands regemente. Med karolinsk manhaftighet deltog han sedan i Carl XII:s alla fälttåg och därunder förefallande slaktningar, belägringar, marscher och skärmytslingar, samt blef mer än en gång svårt sårad. Före slaget vid Pultava hade N. uppsikt öfver arbetet i approcherna därstädes och fick, när fienden närmade sig svenska lägret, befallning att kasta honom tillbaka. N. verkställde den gifna ordern skyndsamt och med eftertryck men erhöll ej mindre än sju svåra blessyrer och blef liggande såsom död på valplatsen. Af ryssarna plundrad in på bara kroppen, återvaknade han på tredje dagen till medvetande och släpade sig fram till ryska öfverbefälhafvaren Scheremetjeffs tält, samt gaf sig fången. Han fördes genast till Ryssland, där han sedan fick dela sina olyckskamraters lott att gifva glans åt tsarens triumftåg, samt flyttades från det ena stället till det andra, tills han slutligen, efter att två gånger ha vistats i Moskwa, för tredje gången ditflyttades och