mindre skrifter torde särskildt förtjäna omnämnas satiren Om judarnas företräde, välde och lycka, 1815. Gift 1: 1795 med Hedvig Koersner och 2: 1804 med Katarina Vilhelmina Weström. 2. Nordforss, Erik Ulrik, militär, skriftställare. Född i Malingsbo den 31 juli 1771; den föreg. bror. Liksom brodern undervisades N. af fadern i hemmet och ämnade gå prästvägen men ändrade beslut samt anställdes 1789 såsom kornett vid Lifkosackerna, en då nyss upprättad paradkår på hundra man. Tillika kommenderad som adjutant hos general Armfelt, deltog han i ryska kriget och placerades, sedan den dyrbara kosackkåren efter krigets slut blifvit upplöst, 1790 såsom löjtnant på Göta garde. Här befordrades han vidare 1795 till kapten men började vid samma tid skrifva i politik och ådrog sig därigenom den d. v. regeringens ovilja. Så hade han åtskilliga, för vederbörande obehagliga, saker att anföra i ströskrifterna Ett klart begrepp om lag och rätt, 1792, Är begäret till välde naturligt hos människan? 1794 samt Omdöme öfver k. förordningen om yppighet, s. å. 1797 började han utgifva en tidning, Telegrafen, som mottogs med mycket bifall och lästes med nöje, men denna indrogs 1798. Såsom ersättning åt prenumeranterna utkommo 1798--99 de blandade samlingarna Arnion, Bukoleon och Giganteon. Hans 1800 utgifna Samlade skrifter rönte ogillande kritik i G. A. Silfverstolpes »Journal för svensk litteratur». Hans ställning hade emellertid genom hans skriftställeri så försvårats, att han ansåg sig ej böra längre tjäna kvar som militär. Han begärde därför och erhöll utan svårighet sitt afsked 1800 och ägnade sig därefter uteslutande åt författarskap. Sistnämnda år offentliggjorde han skriften Finnes här en nationalcharakter i Sverige? och 1802 A-B-C-D i omvänd ordning eller Lexikon för dagen, som genast annammades af censuren och högtidligen brändes. Han öfversatte sedan en del stycken för teatern och utgaf 1805 Nytt svenskt och fransyskt handlexikon, vid hvars utarbetande dock äfven andra pennor varit verksamma. N. afled i Stockholm d. 8 maj 1806, trettiofem år gammal. Gift med Carolina Wallström. 1. Nordgren, Carl Vilhelm, porträttmålare. Född i Stockholm 1804. Föräldrar: urmakaren Gustaf Daniel Nordgren och Anna Maria Engström. N:s fattigdom mer än egentlig musikalisk begåfning föranledde honom att i ungdomen söka sin utkomst som musiker, därvid han likväl stannade på den anspråkslösa platsen af trumpetare vid Lifgardet till häst. Däremot lågo hans anlag obestridligen åt teckningskonsten, hvari han erhöll undervisning vid Målareakademien, under det Westin åtog sig att blifva hans lärare i porträttering och oljefärgsmålning. Under denne beskyddares hägn vann han för en tid ett icke alldeles oförtjänt rykte som lycklig porträttör men undanträngdes snart af större förmågor och sysselsatte sig på senare åren med att kopiera andra mästares arbeten. Död i Stockholm d. 9 jan. 1857. Gift med Johanna Amalia Ranthell. 2. Nordgren, Axel, landskapsmålare. Född i Stockholm d. 5 dec. 1828; den föreg. son. N. genomgick Konstakademien i Stockholm och begaf sig 1851 med understöd af dåvarande kronprinsen till Düsseldorf, där norrmannen Gude vid denna tid samlade omkring sig en skara unga konstnärsämnen från de skandinaviska länderna. Under denne mästares ledning fortsatte han här flitigt sina studier, mellan det han flera gånger i Gudes sällskap företog studieresor till Norden. Han förblef emellertid bosatt i Düsseldorf och fann för sin pensels alster tacksamma afnämare, icke blott i Sverige och Norge, utan äfven i andra länder, England, Belgien och Tyskland. I Sverige kallades N. 1868 till ledamot af Konstakademien. Motiv för sina taflor hämtade han ofta ur Nordens fjällnatur, men framförallt ägde han en afgjord kärlek för skärgården med dess disiga luft, nakna klippor samt fattiga, röda och grå stugor. Af hans arbeten befinna sig fyra i Nationalmuseum, nämligen Landskap i Westfalen, Norskt kustlandskap, Höstlandskap och kustlandskap med stugor. Vidare må nämnas Parti från Jöringefjord, Vinterlandskap i aftonstämning, Vattenfall i Romsdalen, En sommardag vid kusten, Månuppgång vid svenska kusten. Död i Düsseldorf d. 12 febr. 1888. Gift 1857 med Mariane Natalie Löchen (från Norge). Nordin och af Nordin. Adliga ätter, härstammande från Carl Nordin, född 1712 död 1773 som kyrkoherde i Bygdeå i Västerbotten. Af hans båda söner adlades den äldre, Johan Magnus -- se N. 1. -- 1788 under namnet af Nordin och erhöll 1800 friherrlig värdighet. Den yngres, biskopen -- Carl Gustafs -- se N. 2 -- barn blefvo 1807 adlade och adopterade å sin farbroders adliga nummer. Båda ätterna äro nu utslocknade, den friherrliga redan 1850 och den adliga 1874 å svärdssidan. 1. Nordin, Johan Magnus af, ämbetsman, Född i Stockholm d. 16 juni 1746. Föräldrar: sedermera kyrkoherden Carl Magnus Nordin och Margareta Stechsenia. N. inskrefs 1763 som student i Uppsala och antogs, efter tre års akademiska studier och sedan han utgifvit och försvarat en disputation, till auskultant i Svea hofrätt 1766. Trenne år därefter befordrad till vice fiskal och vice häradshöfding, förordnades han 1769 att på advokatfiskalsämbetets vägnar öfvervaka några ransakningar i Dalarne med åtskilliga personer, tilltalade för upprorsförsök, och utnämndes till landssekreterare i Gäfleborgs län 1770. Efter ytterligare fyra år erhöll han fullmakt som häradshöfding i Gästriklands domsaga, blef 1777 lagman i Västmanland och adlades 1788 under namnet af Nordin. 1790 utnämndes han till landshöfding i Stora Kopparbergs län. På konungens befallning