Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Nordin, Carl Johan af - Nordin, Johan Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afsked med titel och rang af öfverstlöjtnant.
Han drog sig därefter tillbaka till privatlifvet
och öfvertog på arrende en större egendom i Norra
Sverige, där han förvärfvade ett välförtjänt rykte
som ovanligt skicklig och driftig landthushållare.
Samtidigt väckte han uppmärksamhet vid riksdagarna
som ledamot af statsutskottet vid 1815,
1817–1818 och 1823 års riksdagar samt var
jämväl ledamot af 1822 års statsrevision. 1825
statssekreterare för krigsärendena, inkallades N.
den 16 jan. 1828 i statsrådet och visade sig
genom sina inflytelserika förbindelser inom riksdagen
ytterst skicklig att verka för regeringens
afsikter samt vann snart i ovanlig grad Carl XIV
Johans öra. Redan 1831 afgick emellertid N.
från sin post i statsrådet och blef president i
bergskollegium. På denna post befordrade han friheten
i bergsnäringen och har förtjänsten att hafva
stiftat bruksägarnes hypoteksförening. Vid 1834–35
års riksdag, då N. var ordförande i bankoutskottet,
verkade han ifrigt för regeringsförslaget
att inrymma konungen makt i riksbankens
styrelse, men 1839 kom det till brytning
mellan Carl XIV Johan och N., hvilken då tog
afsked från sin tjänst. I stället anknöt han de förbindelser
med oppositionens män, C. H. Anckarsvärd,
J. W. Sprengtporten, W. F. Tersmeden, m. fl.
hvilka i tidens press betecknades som »koalitionen»
och uppgåfvos åsyfta att drifva Carl
Johan att afsäga sig kronan till förmån för sin
son, kronprinsen Oscar. Oppositionen behärskade
ock utskottsvalen i alla stånd vid 1840–41
års riksdag och N. insattes ånyo som ordförande
i bankoutskottet. Han väckte ock stort
uppseende genom sin motion, att hela mantalsräntan,
eller åtminstone den del häraf, om hvars
utgörande ej fattats formligt riksdagsbeslut, skulle
upphöra att debiteras. Då motionen emellertid
blef efter en häftig debatt afslagen, utan att ens
remitteras till utskott, och oppositionens kraft
hämmades genom motstånd från adeln och prästerskapet,
kallnade N:s ifver och drog han sig
mer och mer tillbaka från det aktiva riksdagsspelet.
Efter riksdagens slut lämnade han de
offentliga angelägenheterna åt sitt öde, ägnande
sig åt skötseln af sin egendom Forsbacka i
Gästrikland, där han afled d. 8 juni 1850.
Gift 1810 med Margareta Fredrika Falck.
Nordin, Johan Gabriel, boktryckare. Född i
Hedemora d. 5 febr. 1835. Föräldrar:
häradsskrifvaren Per Johan
Nordin och Anna Catharina
Norman.
N. intager ett af
de främsta rummen bland dem,
som i senare tid arbetat på boktryckerikonstens
höjande i vårt
land. I fullaste mening en
selfmade man, började han femtonårig sin bana
såsom lärling i Isaac Marcus’ tryckeri i Stockholm.
Konstförvandt 1855, blef han några år
därefter föreståndare för Typografiska föreningens
tryckeri och öfvertog 1861 detsamma för egen
räkning. Då emellertid materielen var ringa
och N:s ekonomiska resurser ganska begränsade,
sålde han redan 1865 officinen och vann samma
år anställning som faktor vid firman P. A. Norstedt
& söners ansedda boktryckeri, hvilken befattning
han innehade ända till sin död. I juni
1869 utgaf han profnumret af Nordisk boktryckeritidning,
som sedan fortgick med nio årgångar.
Redan hans anmälan i profnumret
ådagalägger hans varma intresse för sitt yrke.
»Vi hafva,» yttrar han däri, »genom utgifvandet
af en för de nordiska länderna gemensam tidskrift
velat försöka åstadkomma samverkan mellan
i saken intresserade män för att bland de till stor
del så vidt från hvarandra skilda utöfvarne af
boktryckerikonsten sprida kännedom om hvad
som af vikt inom och utom dessa länder gjorts
och göres för utvecklingen och förkofran af
denna konst och därmed sammanhängande industrigrenar.»
Tidskriften, som utkom en gång i
månaden, upptog ämnen, hörande till boktryckerikonsten,
följde med uppmärksamhet dess framsteg
i främmande länder, och behandlade frågor
om associationer, understödskassor och åtgöranden
för arbetarnas intellektuella utbildning.
Under loppet af flere år fortgick äfven i
tidskriften den värdefulla afhandlingen af öfverbibliotekarien
Klemming »Försök till historia
om boktryckerikonsten». Tillika förekommo
däri särdeles intressanta meddelanden om boktryckerisocietetens
verksamhet från början af
nittonde århundradet. Emellertid upphörde tidskriften
med decembernumret 1877. N. hade
äfven funnit tid till författande af en svensk
ordbok med angifvande af ordens härledning,
hvilket arbete han 1870 anonymt utgaf.
Länge hade behofvet af en handbok i boktryckerikonsten
gjort sig kännbart i vårt land, enär
det af boktryckaren Fahlgrén i Askersund 1853
utgifna arbetet i den vägen icke längre motsvarade
tidens ökade anspråk. Efter de bästa källor
och med ledning af sin egen stora erfarenhet
utarbetade N. sin i sitt slag utmärkta Handbok
i boktryckerikonsten, som utkom 1880. Till boktryckerikonstens
fyrahundraårsfest i Stockholm
utgaf N. 1883 i förening med öfverbibliotekarien
Klemming första delen af Svensk boktryckerihistoria
1483–1883 med inledande allmän
öfversikt, af hvilket arbete andra delen utkom
1884. Det prydligt utstyrda och omsorgsfullt
utarbetade verket utgör en vacker och varaktig
minnesvård af fyrahundraårsfesten. Den allmänna
öfversikten, som inleder arbetet, utgör
en utvidgning och omarbetning af en del utaf
N:s förenämnda »handbok» och är i hufvudsak
grundad på två senare arbeten af Faulmann och
Lorck. Den återstående delen af verket innefattar
Klemmings skrift »Boktryckerierna i Sverige»
en öfverarbetning och fortsättning af författarens
förut utgifna arbete i samma väg.
N. ådagalade stort intresse och liflig nitälskan
för den i hufvudstaden befintliga Typografiska
föreningen samt var 1859–64 dess skattmästare
och 1872–76 dess ordförande. För sina förtjänster
om den svenska boktryckerikonstens utveckling
erhöll N. strax efter förenämnda sekularfest
af konungen medaljen Litteris et artibus.
Det ansträngande arbete, den aktade mannen
ålade sig, nedlade honom emellertid på sjukbädden,
där döden träffade honom den 23 sept.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
