1886. Gift 1861 med Selma Celinda Olivia Christiansson. Nordling, Ernst Viktor, rättslärd, universitetslärare. Född i Stockholm d. 25 april 1832. Föräldrar: sedermera kontraktsprosten och kyrkoherden i Edebo Johan Nordling och Fredrika Zenius. Student i Uppsala 1849, blef N. 1856 juris utriusque kandidat. Förordnad 1859 till docent i svensk civilrätt och romersk rätt vid Uppsala universitet, utnämndes han s. å. till vice häradshöfding och förordnades under årets lopp till adjunkt i romersk rätt och svensk allmän rätt vid bemälda universitet. Utnämnd 1867 till professor i romersk rätt, juridisk encyclopedi och rättshistoria, begärde och erhöll han följande år förflyttning till professuren i svensk civilrätt, hvilken lärostol då blifvit ledig genom dess dittillsvarande innehafvares, professor Olivecronas, utnämning till justitieråd. Vid Lunds universitets tvåhundraårsfest 1868 kreerades han till juris utriusque doktor och fick äfven 1893 mottaga diplomet såsom hedersdoktor inom filosofiska fakulteten i Uppsala. N:s vetenskapliga verksamhet var betydande och har utöfvat icke ringa inflytande på svensk lagstiftning och rättspraxis. Bland hans talrika skrifter må nämnas: Om servituter enligt svensk lag 1859, Om remedia juris enligt svensk lag, införd i Upps. univers. årsskrift 1863, äfven utkommen i separattryck, Om res fungibiles och därmed sammanhängande ämnen, likaledes intagen i nämnda årsskrift och utgifven i separattryck 1867, Om preskription enligt svensk allmän förmögenhetsrätt därsammastädes 1877, De nye lagfarts- och inteckningslagarna med tillhörande författningar utlagda, jubelfestskrift 1877, samt Förhandlingar om rätt i förmögenhetsrättsliga saker och bevisbördans fördelning mellan stridiga parter 1886. »Anteckningar efter professor E. V. Nordlings föreläsningar,» hafva tid efter annan utgifvits af juridiska föreningen i Uppsala och delvis utkommit i nya upplagor. Dessa föreläsningar beröra ärfdabalken, boskillnad och behandling af död mans bo samt svenska civilrättens »allmänna del». N., som äfven var en verksam kommunalman, afled i Uppsala d. 25 jan. 1898. Gift 1860 med Engla Charlotta Josefina Östling. N:s brorson Johan, född i Uppsala d. 20 okt. 1863, son af professorn i österländska språk därstädes Johan Theodor Nordling och Sofia Charlotta Lindahl och student i Uppsala 1881, har från 1886 ägnat sig åt publicistisk verksamhet i Stockholm och är från 1887 redaktionssekreterare i veckotidningen »Idun». N. har äfven uppträdt som skönlitterär författare med berättelsesamlingarna Ralf Frese 1883, Dolce far niente 1884, Kvinnor 1888, romanerna Vera 1885 och Ett storstadsbarn 1890, diktsamlingar och öfversättningar, m. m. Han är sedan 1902 gift med Gerda Rahmberg. Nordmarck, Zakarias, fysiker och astronom. Född i Luleå d. 29 okt. 1751. Föräldrar: komministern Hans Nordmarck och Maria Plantin. Vid sexton års ålder åtföljde N. en äldre broder till Uppsala, där han i synnerhet vinnlade sig om matematiken, under det han för sitt uppehälle måste offra sin mesta tid åt andras undervisning. Följande året begaf han sig till Stockholm, aflade därstädes landtmäteriexamen och blef 1769 t. f. inspektor för mått och vikt. Studerade emellertid alltjämt flitigt, aflade i Uppsala filosofie kandidatexamen 1775 och emottog såsom primus lagerkransen vid promotionen följande året. Kort därefter förordnad till astronomie docent i Uppsala, utnämndes han 1782 till astronomie observator och året därpå till professor i fysik vid universitetet i Greifswald. Ehuru han trifdes tämligen väl vid det främmande universitetet, sökte han dock och erhöll 1787 den fysiska lärostolen i Uppsala och innehade den oafbrutet i fyrtio år. Såsom lärare och vetenskapsman åtnjöt han stort anseende, och hans berömliga förtjänster i bägge dessa fall blefvo på flera sätt och från flera håll erkända. 1784 kallades han till ledamot af Vet.-societ. i Uppsala, blef 1786 ledamot af Vet.-akad., 1822 af Philos. Society i Filadelfia o. s. v. The Society för the encouragement of Arts i London och Svenska Järnkontoret tilldelade honom sina belöningsmedaljer i guld, och Marin-departementet i S:t Petersburg öfverlämnade till honom en penningbelöning för en hans afhandling Principes d'une nouvelle théorie de la Résistance des Fluides 1808. Utom denna har N. författat en myckenhet disputationer, åminnelsetal och afhandlingar i sin tids vetenskapliga journaler. Död i Uppsala d. 26 juli 1828, sedan han vid promotionen året förut emottagit jubelkransen. Gift med Kristina Elisabet Bergsten. Nordqvist, Per, landskapsmålare. Född omkring 1770 antogs N. till elev vid Konstakademien och gjorde där så utmärkta framsteg, att han invaldes till agrée och 1801 af Gustaf IV Adolf erhöll ett reseunderstöd för att besöka Italien. Bland lärarna vid konstakademien var det i synnerhet Elias Martin, som utöfvade inflytande på det unga konstnärsämnet. Behjälplig denna mästare vid färgläggning af hans akvarellutsikter, tillägnade han sig till den grad hans manér, att hans egna utsikter i vattenfärg erbjuder en förvillande likhet med de Martinska. Under sin vistelse i Paris, dit han anlände 1802, studerade han under historiemålaren Regnault, men ägnade sig förnämligast åt landskapsmålningen. En stor vy af S:t Cloud, som han målade under sin Pariservistelse, väckte i synnerhet hans samtids uppmärksamhet och finnes liksom flere andra af hans arbeten i Bondeska samlingen på Säfstaholm. Om hösten 1804 anlände han till Rom men ådrog sig där en elakartad frossfeber, som i förening med ett bröstlidande utsläckte hans lif, i Neapel, i november 1805. En konstkritiker yttrar om den tidigt bortgångne