samt utnämndes följande året på hans förord till e. o. professor i hebreiska och grekiska språken vid universitetet i Uppsala, hvarjämte han erhöll plats såsom assessor i Antikvitetskollegium. Redan på hösten 1682 kallades han till Lund, såsom ord. professor i nyssnämnda ämnen; dock tillträdde han aldrig denna befattning utan öfvertog i stället professuren i logik och metafysik i Uppsala 1684. Historia och språkvetenskap voro likväl fortfarande hans hufvudstudier, så att han redan 1685 utbytte den filosofiska professionen mot lärostolen i grekiska, hvarjämte han föreläste historien och i synnerhet fäderneslandets antikviteter. 1691 utbytte han återigen sin professur mot en dylik i teologiska fakulteten, hvarjämte han 1698 förordnades till prefekt för akademiska biblioteket och blef 1702 förste teologie professor och domprost. Hans sista befordran var till biskop i Göteborg s. å., men innan han tillträdt detta ämbete, afled han i Uppsala d. 21 maj 1703. Icke blott fäderneslandet, utan hela det lärda Europa beklagade förlusten af denne »Athenarum upsaliensium fulgatissimum sidus». Och visserligen var djupet af hans insikter ej mindre förvånande än deras omfång. Hans studier omfattade bland annat hela den österländska litteraturen med alla dess dialekter och allt, som blifvit tryckt och offentliggjordt på grekiska språket. Af hans handskrifter förvarar biblioteket i Uppsala en mängd, ehuru en del gått förlorade. De omfatta hufvudsakligen varianter, rättelser och register till olika upplagor af Thucydides, Aristophanes, Æschylos, Euripides och Lucianus. Gift 1676 med Elisabet Roman. Norstedt. Stamfadern Lars, som vid medlet af 600-talet var gruffogde i Noratrakten, hade sonen Olof Larsson, d. 1730 som borgare och skutskeppare i Örebro. Hans söner antogo namnet Norstedt efter stamorten. 1. Norstedt, Carl, boktryckare. Född d. 1 maj 1797 i Örebro. Föräldrar: handlanden och rådmannen därstädes, sedermera öfverdirektören och boktryckaren i Stockholm Per Adolf Norstedt och Katarina Lovisa Tunelius. Inskrifven som student i Uppsala 1809, fortsatte N. sina akademiska studier till 1815 då han tog kameralexamen. Ämbetsmannabanan öfverensstämde dock icke med hans böjelse, hvarför han 1816 lät inskrifva sig såsom underofficer vid Nerikes regemente. Af ekonomiska skäl skaffade han sig tillika anställning såsom kontrollör vid den under byggnad varande Hjälmare kanal och arbetade där till 1821, då fadern, som i Stockholm inköpt det af J. P. Lindhs änka dittills skötta tryckeriet, kallade honom till sitt biträde. Redan ifrån början ägnade N. den outtröttligaste flit åt att grundligt lära känna sitt nya verksamhetsfält samt att väl ordna och leda dess arbeten. 1823 upptog fadern sina söner Adolf och Carl till bolagsmän, då firmans namn, som dittills varit »J. P. Lindhs änka», förändrades till »P. A. Norstedt & Söner». Efter fem år 1828) utgick fadern, därtill manad af en tilltagande sjuklighet, ur bolaget, hvarefter rörelsen oförändrad fortsattes till 1852, då äfven Adolf af sin vacklande hälsa fann sig nödsakad att draga sig tillbaka. Carl N. fortsatte därefter tryckeriaffären såsom ensam ägare till 1860, då hans kusins söner Gustaf Emil Norstedt och Gustaf Leonard Laurin antogos såsom bolagsmän. N. afled i Stockholm d. 9 Febr. 1862. Det Norstedtska tryckeriet, länge och ännu det största i de skandinaviska länderna, upparbetades af N. från en jämförelsevis ringa början till den ansedda ståndpunkt, det innehade vid hans död. För detta ändamål följde han med uppmärksamhet boktryckarekonstens utveckling i andra länder och tillägnade sig de uppfinningar, som på hans tid gjordes på typografiens område. Vid sitt frånfälle ägare af en icke obetydlig förmögenhet, lämnade han äfven efter sig minnet att hafva »varit en rastlös arbetare, en god och välvillig arbetsgifvare, verksam i samhället och i sitt yrke, värderad af många vänner och därför sörjd i vida kretsar». Efter hans död öfvertogs firman af de båda förenämnda kusinsönerna, af hvilka G. L. Laurin afled d. 9 januari 1879. Efter det redan 1869 G. E. Norstedt utträdt ur firman, ingick däri fil. d:r Albert Laurin, hvilken afled d. 24 april 1878, hvarefter ingeniör Carl Laurin inträdde i firman. I mars månad följande år bildades för affärens bedrifvande aktiebolag med v. häradshöfding G. B. A. Holm såsom verkställande direktör. 2. Norstedt, Johan Reinhold, landskapsmålare och etsare. Född i Lunda, Västra Vingåkers socken d. 1 juli 1843; den föregåendes kusins son. Föräldrar: brukspatronen Christian Norstedt och Emilie Albertina Duse. Sin konstnärliga bildning grundlade N. i Stockholm, hvarefter han fortsatte studierna i Paris under Harpignies. Det var åren 1867--70, 1875 samt 1878--81, han uppehöll sig i den franska hufvudstaden, där han rönte starkt inflytande af Corot, Dupré och Daubigny, kända såsom det »intima landskapets» målare. I etsningskonsten åtnjöt han handledning af Masson. Sedan 1881 har han varit bosatt i Stockholm, där han utställt liksom ock i Göteborg. Han har vidare varit med bland utställare på »Salonen» i Paris, i München och Amsterdam. Sedan 1894 är han ledamot af Konstakademien. Bland hans arbeten, hvilka i allmänhet äro af ett mindre format och vittna om en poetisk syn på naturen, kunna nämnas Höstlandskap, motiv från Djurgården 1891, befintligt i Nationalmuseum och Vinternatt 1893, i Göteborgs museum, af somliga skattadt såsom hans bästa arbete. Hos enskilda konstälskare hafva hamnat åtskilliga taflor af honom såsom Vingåkerlandskapen Fors bland alar, Månuppgång och Höstafton äfvensom Djurgårdslandskap. Såsom etsare har N. åstadkommit åtskilliga fint utförda originalarbeten samt 1881 raderat ett landskap, Holländsk stad af J. v. Ruisdael, taflan befintlig i