Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Nyblæus, Gustaf - 2. Nyblæus, Johan Axel - 1. Nyblom, Carl Rupert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om krigisk uppfostran, folkbeväpning och
armé 1867, Anvisning för undervisningen i
gymnastik och vapenöfning för folkskollärareseminarier
och folkskolor 1867, 4:e upplagan med
titel Handledning i gymnastik och vapenöfning
vid folkskollärareseminarier och folkskolor 1880,
Stå och gå. Grunden för praktisk krigsutbildning
I, 1867. Text till Scener ur indelta soldatens
lif 1868, Om försvaret af vår frihet och själfständighet.
Politiskt-militära betraktelser af en
svensk officer 1871, Några drag ur den indelta
soldatens lif 1871, Om allmänna värneplikten
1873, Handledning i gymnastik och vapenföring
vid folkskollärareseminarier och folkskolor
1873, Militärgymnastik eller den allmänna
gymnastikens användning för militärisk utbildning
1881, Plastiska kroppsöfningar. Grunddrag
till estetisk gymnastik 1882, Om frigymnastiken
och den gymnastiska metoden s. å. Om
anfall och försvar var titeln på en af honom
1887 utgifven skrift, hvari han framställt allmänna
principer för fäktning och krigföring.
1890 sammanförde N. i Vers och Prosa sina
skrifter å skilda områden. Död i Stockholm d.
6 okt. 1902.
Gift 1844 med Hedvig Karolina Norström.
2. Nyblæus, Johan Axel, filosof. Född i Stockholm
d. 20 maj 1821; den föregåendes
kusin. Föräldrar: medicine
doktorn Johan Erik Nyblæus och
Charlotta Rebecka Vindahl.
Student i Uppsala 1839, ägnade
N. sig åt filosofiska studier
och var en bland professor
Boströms mest framstående lärjungar,
när han mottog den akademiska lagern
1851. Följande året kallad till docent i filosofiens
historia vid universitetet i Uppsala, befordrades
han redan 1853 till adjunkt i teoretisk och
praktisk filosofi vid universitetet i Lund och
förestod professuren i praktisk filosofi därstädes
till 1856, då han blef ordinarie innehafvare af
nämnda professur. I vetenskapligt syfte företog
han resor till Tyskland 1850 och 1859, samt
till Tyskland och Frankrike 1862. De skrifter
genom hvilka han verkat för sin vetenskap äro
hufvudsakligen följande: Om straffrätten. Undersökning
ifrån den Boströmska filosofiens
ståndpunkt 1852, 3:dje öfversedda och förbättrade
upplagan 1879 med titel Om statens straffrätt;
Är en praktisk filosofi möjlig efter Hegels
världsåsigt? 1855, Framställning och granskning
af Aristoteles’ lära om det högsta goda
1863, Om statsmaktens grund och väsende, en
förträfflig öfversikt af den filosofiska statslärans
historia, hvaraf första häftet utkom 1864 och
i en förnyad upplaga 1882, men som aldrig
blifvit fullbordad, Om Pufendorfs plats i
nyare praktiska filosofiens historia 1868, Trenne
religionsfilosofiska uppsatser, jämte en föreläsning
om materialismen 1872, Om politisk
frihet och själfstyrelse 1869 samt Tvänne
uppsatser om den boströmska filosofien 1885.
Det förnämsta litterära minnesmärket af honom
är emellertid det i stor skala anlagda arbetet
Den filosofiska forskningen i Sverige från
slutet af adertonde århundradet, framställd i
sitt sammanhang med filosofiens allmänna utveckling.
Häraf utkommo 1873–81 2 delar,
1886 1:sta afdelningen af 3:dje delen, 1888–93
2:dra afdelningen af samma del och 1895 4:de
delens 1:sta afdelning. Tillika utgaf N. tillsammans
med K. R. Geijer 1876–84 Samuel
Grubbes filosofiska skrifter i urval. N. har dessutom
författat disputationer, uppsatser i tidskrifter
m. m. Död i Lund d. 24 febr. 1899.
Gift 1859 med Johanna Tauson.
1. Nyblom, Carl Rupert, universitetslärare,
skald. Född i Uppsala d. 29 mars
1832. Föräldrar: skräddarmästaren
och rådmannen Anders Nyblom
och Anna Johanna Lundin.
I Uppsala katedralskola, där
N. intogs 1840, rönte han en liflig
inverkan af d. v. lektorn, sedermera
prof., P. J. Peterson, begynte
på hans uppmuntran att skrifva svensk
och latinsk vers, samt erhöll Tranérska stipendiet
för latinsk versskrifning. Student i Uppsala
1850, aflade han därstädes filos. kandidatexamen
1856 och promoverades året därefter till
filos. doktor. Vikarierande lärare i svenska och
tyska språken vid Uppsala högre elementarläroverk
1859–60, kallades han i början af sistnämnda
år till docent i estetik och företog i
juli 1861 en vetenskaplig resa till Tyskland,
Frankrike och Italien. Återkommen till Sverige
1863, höll han våren och hösten följande året
offentliga föreläsningar i hufvudstaden och förordnades
hösten 1865 att efter B. E. Malmström
vid Uppsala universitet förestå professuren i
estetik samt litteratur- och konsthistoria. Utnämnd
till ord. innehafvare af denna lärostol 1867, innehade
han densamma till 1897 och förstod i sällsynt
grad att göra sitt ämne till integrerande del af
akademisk allmänbildning.
S. å. besökte han J.
L. Runeberg i Finland för att förbereda kompletterandet
af dennes samlade arbeten och företog på
sommaren en resa till Nordtyskland, Nordfrankrike
och Danmark.
Efter att vid tjugo års ålder
ha vunnit Svenska Akademiens pris för ett
skaldestycke, Aron, utgaf han 1855 tillsammans
med F. Sander, C. G. Strandberg och R. v.
Kræmer en poetisk kalender Qvartetten, samt
öfversatte och utgaf 1858 Th. Moores Irländska
melodier. 1860 offentliggjorde han en samling
af sina Dikter, hvilken efter hans hemkomst
från Italien följdes af åtskilliga arbeten
af estetiskt och konsthistoriskt innehåll, såsom
Konststudier i Paris 1863, Om den antika
konsten och dess pånyttfödelse 1864 och Bilder
från Italien af Carlino 1864, ny omarbetad
upplaga 1883 under titeln Ett år i södern,
dansk öfversättning s. å., hvarpå en samling Nya
Dikter utkom 1865. I febr. sistnämnda år begynte
han utgifvandet af Svensk Litteratur-Tidskrift,
hvarmed han fortfor till slutet af år
1868. Utom de nu uppräknade arbetena samt
några mindre afhandlingar, har han senare offentliggjort
Om innehåll och form i konsten 1866,
(disputation för erhållande af professorsbefattningen)
minnessången Georg Stjernhjelm 1872,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
