Om krigisk uppfostran, folkbeväpning och armé 1867, Anvisning för undervisningen i gymnastik och vapenöfning för folkskollärareseminarier och folkskolor 1867, 4:e upplagan med titel Handledning i gymnastik och vapenöfning vid folkskollärareseminarier och folkskolor 1880, Stå och gå. Grunden för praktisk krigsutbildning I, 1867. Text till Scener ur indelta soldatens lif 1868, Om försvaret af vår frihet och själfständighet. Politiskt-militära betraktelser af en svensk officer 1871, Några drag ur den indelta soldatens lif 1871, Om allmänna värneplikten 1873, Handledning i gymnastik och vapenföring vid folkskollärareseminarier och folkskolor 1873, Militärgymnastik eller den allmänna gymnastikens användning för militärisk utbildning 1881, Plastiska kroppsöfningar. Grunddrag till estetisk gymnastik 1882, Om frigymnastiken och den gymnastiska metoden s. å. Om anfall och försvar var titeln på en af honom 1887 utgifven skrift, hvari han framställt allmänna principer för fäktning och krigföring. 1890 sammanförde N. i Vers och Prosa sina skrifter å skilda områden. Död i Stockholm d. 6 okt. 1902. Gift 1844 med Hedvig Karolina Norström. 2. Nyblæus, Johan Axel, filosof. Född i Stockholm d. 20 maj 1821; den föregåendes kusin. Föräldrar: medicine doktorn Johan Erik Nyblæus och Charlotta Rebecka Vindahl. Student i Uppsala 1839, ägnade N. sig åt filosofiska studier och var en bland professor Boströms mest framstående lärjungar, när han mottog den akademiska lagern 1851. Följande året kallad till docent i filosofiens historia vid universitetet i Uppsala, befordrades han redan 1853 till adjunkt i teoretisk och praktisk filosofi vid universitetet i Lund och förestod professuren i praktisk filosofi därstädes till 1856, då han blef ordinarie innehafvare af nämnda professur. I vetenskapligt syfte företog han resor till Tyskland 1850 och 1859, samt till Tyskland och Frankrike 1862. De skrifter genom hvilka han verkat för sin vetenskap äro hufvudsakligen följande: Om straffrätten. Undersökning ifrån den Boströmska filosofiens ståndpunkt 1852, 3:dje öfversedda och förbättrade upplagan 1879 med titel Om statens straffrätt; Är en praktisk filosofi möjlig efter Hegels världsåsigt? 1855, Framställning och granskning af Aristoteles' lära om det högsta goda 1863, Om statsmaktens grund och väsende, en förträfflig öfversikt af den filosofiska statslärans historia, hvaraf första häftet utkom 1864 och i en förnyad upplaga 1882, men som aldrig blifvit fullbordad, Om Pufendorfs plats i nyare praktiska filosofiens historia 1868, Trenne religionsfilosofiska uppsatser, jämte en föreläsning om materialismen 1872, Om politisk frihet och själfstyrelse 1869 samt Tvänne uppsatser om den boströmska filosofien 1885. Det förnämsta litterära minnesmärket af honom är emellertid det i stor skala anlagda arbetet Den filosofiska forskningen i Sverige från slutet af adertonde århundradet, framställd i sitt sammanhang med filosofiens allmänna utveckling. Häraf utkommo 1873--81 2 delar, 1886 1:sta afdelningen af 3:dje delen, 1888--93 2:dra afdelningen af samma del och 1895 4:de delens 1:sta afdelning. Tillika utgaf N. tillsammans med K. R. Geijer 1876--84 Samuel Grubbes filosofiska skrifter i urval. N. har dessutom författat disputationer, uppsatser i tidskrifter m. m. Död i Lund d. 24 febr. 1899. Gift 1859 med Johanna Tauson. 1. Nyblom, Carl Rupert, universitetslärare, skald. Född i Uppsala d. 29 mars 1832. Föräldrar: skräddarmästaren och rådmannen Anders Nyblom och Anna Johanna Lundin. I Uppsala katedralskola, där N. intogs 1840, rönte han en liflig inverkan af d. v. lektorn, sedermera prof., P. J. Peterson, begynte på hans uppmuntran att skrifva svensk och latinsk vers, samt erhöll Tranérska stipendiet för latinsk versskrifning. Student i Uppsala 1850, aflade han därstädes filos. kandidatexamen 1856 och promoverades året därefter till filos. doktor. Vikarierande lärare i svenska och tyska språken vid Uppsala högre elementarläroverk 1859--60, kallades han i början af sistnämnda år till docent i estetik och företog i juli 1861 en vetenskaplig resa till Tyskland, Frankrike och Italien. Återkommen till Sverige 1863, höll han våren och hösten följande året offentliga föreläsningar i hufvudstaden och förordnades hösten 1865 att efter B. E. Malmström vid Uppsala universitet förestå professuren i estetik samt litteratur- och konsthistoria. Utnämnd till ord. innehafvare af denna lärostol 1867, innehade han densamma till 1897 och förstod i sällsynt grad att göra sitt ämne till integrerande del af akademisk allmänbildning. S. å. besökte han J. L. Runeberg i Finland för att förbereda kompletterandet af dennes samlade arbeten och företog på sommaren en resa till Nordtyskland, Nordfrankrike och Danmark. Efter att vid tjugo års ålder ha vunnit Svenska Akademiens pris för ett skaldestycke, Aron, utgaf han 1855 tillsammans med F. Sander, C. G. Strandberg och R. v. Kræmer en poetisk kalender Qvartetten, samt öfversatte och utgaf 1858 Th. Moores Irländska melodier. 1860 offentliggjorde han en samling af sina Dikter, hvilken efter hans hemkomst från Italien följdes af åtskilliga arbeten af estetiskt och konsthistoriskt innehåll, såsom Konststudier i Paris 1863, Om den antika konsten och dess pånyttfödelse 1864 och Bilder från Italien af Carlino 1864, ny omarbetad upplaga 1883 under titeln Ett år i södern, dansk öfversättning s. å., hvarpå en samling Nya Dikter utkom 1865. I febr. sistnämnda år begynte han utgifvandet af Svensk Litteratur-Tidskrift, hvarmed han fortfor till slutet af år 1868. Utom de nu uppräknade arbetena samt några mindre afhandlingar, har han senare offentliggjort Om innehåll och form i konsten 1866, (disputation för erhållande af professorsbefattningen) minnessången Georg Stjernhjelm 1872,