Estetiska studier 1873, ny samling I—II 1884, Vers och Prosa af Carlino 1870, Shakspeares Sonetter i svensk öfversättning 1871, ombesörjt en ny kritisk upplaga af »Runebergs skrifter» 1870, utgifvit »C. G. af Leopolds poetiska arbeten» 1872, Valda dikter 1876, Johan Tobias Sergel, Sveriges förnämsta konstnärssnille 1877, minnesteckningar öfver Elias Fries (i Sv. akad. handl. 1880), A. F. Lindblad, därsammast. 1882, och C. F. Adelcrantz, därsammast. 1891, öfversättningen af Mirèio, provencalsk dikt af Frederi Mistral (litterär Nobelpristagare 1904), 1904, Rim och Bilder (sista samlingen) 1904 samt lämnat en mängd smärre dikter, anmälningar, kritiker och uppsatser, äfvensom flera prosaöfversättningar. Om Uppsala domkyrkas restaurering har N. nedlagt en pietetsfull omvårdnad. Sedan 1900 är han medlem af Sv. Akademiens Nobelinstitut. 1866 kallad till ledamot af Göteborgs Vetenskaps- och vitterhetssamhälle, blef han 1879 en af de aderton i Svenska akademien, 1881 hedersledamot af Konstakademien och 1884 ledamot af Musikaliska akademien. Såsom utmärkelser kunna äfven betraktas de offentliga stipendier han erhållit och medels hvilka han för konstforskningar företagit färder till Finland, Tyskland och Frankrike 1869, till Italien 1877, till Holland och Belgien 1884 samt till Paris och London 1886. Gift 1864 med Helena Roed. (Se nedan.) 2. Nyblom, Helene Augusta, författarinna, <img l>

den föregåendes hustru. Född d. 7 dec. 1843 i Köpenhamn. Föräldrar: porträtt- och historiemålaren, professorn vid konstakademien Jörgen Roed och Emilie Mathilda Kruse. Under en med sin fader företagen resa till England, Frankrike och Italien gjorde hon i sistnämnda land bekantskap med sin blifvande make. Förenad med honom 1864, bosatte hon sig i Uppsala och företog 1877 i sällskap med sin man en ny resa till Italien. Efter att i åtskilliga år ha enskildt sysslat med författareskap, uppträdde hon i början af 1870-talet offentligt såsom författarinna, i det hon i »Ny Illustrerad tidning» skref ett antal noveller, som under titeln Noveller af H. utgifvits i olika samlingar 1875, 1876, 1879 och 1884. Ursprungligen voro dessa noveller skrifna på författarinnans modersmål och blefvo för de svenska samlingarna öfverflyttade på svenska. På danska utkommo de i fyra samlingar 1881—85, och några af dem finnas äfven utgifna på tyska. Såsom skaldinna uppträdde fru N. 1881 på sitt modersmål, i det hon då utgaf en samling Digte, efterföljda 1886 af Nye Digte och 1894 af en tredje samling Digte. För dessa sina arbeten i bunden form har hon af kritiken vunnit större erkännande än för sina noveller och berättelser, ehuru äfven dessa vunnit en stor och tacksam läskrets. Bland de senaste alstren i denna väg af hennes penna kunna nämnas berättelserna Qvinnoöden 1888, Dikt och verklighet 1890, Fantasier 1896 samt tre med stort erkännande mottagna samlingar sagor med titlar Det var en gång I o. II samt En sagokrans. Fru N. har för öfrigt i flera tidskrifter framträdt dels med litterär-kritiska, dels estetiska uppsatser. Nybom, Johan, skald. Född i Uppsala d. 8 <img r>

dec. 1815. Föräldrar: tullvaktmästaren Johan Nybom och Katarina Kristina Östman. Efter att som primus ha lämnat katedralskolan i Uppsala, blef N. student därstädes 1835. Redan under de sista åren af hans skoltid syntes understundom hans antagna signatur i d. v. tidningen »Uppsala Correspondenten». Blifven student slöt han ett varmt vänskaps- och sångförbund med B. E. Malmström och C. J. Bergman. Dessa jämte C. A. Hagberg fortforo sedan att öfva ett icke obetydligt inflytande på hans studier och diktkonst. Efter att på våren 1836 hafva inom Upplands nation vunnit det af Israel Hvasser stiftade pris för ett poem, Katarina Månsdotter på Ljuxala, och året därefter samma pris för sin vackra dikt Byron i Grekland, erhöll han 1838 Svenska Akademiens andra pris för Aminas Sång, en episod ur ett senare fullbordadt skaldestycke, Sista natten i Alhambra. För hans Kristliga elegier tilldelade honom Sv. akademien 1845 samma pris. Han hade året förut lämnat Uppsala, där hans lifliga deltagande i studentlifvets förströelser lade hinder i vägen för hans afsedda teologiska studier, och slagit sig ned hos prosten Rollin i Västerås. Här vistades han i sju år och biträdde härunder ofta med predikande. Förutom en myckenhet poem i tidningar och kalendrar, såsom Mellins »Vinterblommor», »Linnæa borealis», »Svea», »Norden» o. a. samt sånger och kantater vid större akademiska högtidligheter, utgaf han tid efter annan följande skaldeverk: Galleri af unga fruntimmer, med 9 porträtt samt Dikter 1840, Samlade Dikter i 4 delar 1844, Dannemora och Österby 1847, Samlade Dikter 1863, Minnen från en Sångarfärd igenom Sverige 1854. Det sistnämnda arbetet innehåller skaldens intryck och minnen från en färd, som han företog genom Sverige, därunder han i dess flesta städer gaf s. k. deklamatoriska soiréer. Af dessa var hans uppträdande för fullsatt salong på k. teatern i Stockholm hösten 1854 hans — såsom han själf yttrat — »gladaste segerdag». Med ett under denna sångarfärd samladt kapital, nedsatte han sig 1860 i Västerås, där han under några år ägnade sig åt publicistisk verksamhet. Genom en väns iråkade obestånd förlorade han likväl allt, han med så mycken ansträngning förvärfvat, hvarför han 1869 åter fattade vandringsstafven, uppträdde samma år i Uppsala och Lund samt besökte 1870 Norrland. Sedan bosatte han sig åter i Västerås och fortfor att arbeta i »Västmanlands läns tidning». Mot slutet af sin lifstid uppbar han i åtskilliga år en andel af de genom Svenska akademien fördelade understöden till vittra författare. Död ogift i Västerås d. 23 maj 1889. Bland Sveriges skalder under de mellersta decennierna af det nittonde århundradet