intager N. utan fråga ett af de allra förnämsta rummen. Han framstår såsom en snillrik lyriker, med glödande känsla och eldig fantasi, och hvars diktskapelser icke sällan utmärka sig för ett bildrikt, bländande och högst effektfullt språk. Nylander, Johan, biskop. Född d. 20 aug. 1698 i Viborg. Föräldrar: handlanden Simon Nylander och Anna Hedræus. Medan han ännu studerade vid stadens trivialskola, måste han med föräldrarna fly undan för ryssarna och ankom till Uppsala 1715. Här fortsatte han någon tid sina studier men återvände 1722 till Åbo och blef s. å. magister där med första hedersrummet. Tre år därefter förordnad till konrektor vid trivialskolan i Helsingfors, utnämndes han 1726 till filosofie lektor vid gymnasiet i Borgå och blef teologie lektor därstädes 1728. Genom sin stora lärdom, öfverlägsna förmåga som undervisare och älskvärda personlighet tillvann han sig allmänt förtroende och kallades i ledigheten efter Juslenius till biskop i Borgå stift, hvilken kallelse af konungen 1745 stadfästades. Ehuru han icke invigdes i sitt ämbete förrän i slutet af följande året, emottog han genast vården af stiftet och botade inom kort genom sitt nitiska och allvarliga bemödande de skador, kristendomskunskapen och sederna lidit under det nyss tilländagångna kriget. Teologie doktor i Uppsala 1752. N. bevistade alla riksdagar från 1738 till 1756, redan vid den första placerad i sekreta utskottet, och insattes vid 1742--43 års riksdag i kommisionen för undersökning af orsakerna till den olyckliga utgången af finska kriget, Död i Borgå d. 10 juni 1761. Gift 1: 1727 med Katarina Helsingius, 2: 1744 med Vendla Juliana von Glan. Nyman, Per, präst, folktalare. Född d. 23 april 1794 i Vrå socken af Växiö stift, där fadern, Anders Nyman var klockare. Kämpande mot fattigdomens alla vidrigheter, genomgick N. skola och gymnasium samt blef vid tjugufyra års ålder student i Lund. Efter tvenne års universitetsstudier, därunder han äfven responderade för graden, återvände han 1820 till Växiö och invigdes där till kyrkans tjänst. Tjänstgörande i detta stift, väckte han snart uppmärksamhet genom sina predikningar, eller rättare sitt predikosätt, som, improviseradt och så likt talspråket som möjligt, bjärt afstack mot det gängse efter Lehnberg antagna framställningssättet. 1826 förordnades han till bataljonspredikant på Vanäs (n. m. Carlsborg) samt utnämndes 1831 till garnisonspastor därstädes, befordrades 1835 till kyrkoherde i Wemmerlöfs pastorat i Skåne, hvilket han 1842 utbytte mot Stenbrohult i Växiö stift, Hans sista befordran var till kyrkoherde i Urshult 1849, hvarefter han utnämndes till lokalprost samt afled i Urshult d. 2 Aug. 1856. Genom sina predikningar har N. blifvit vida beryktad, fastän folkminnet bättre bevarat ett och annat af hans besynnerliga uttryckssätt, än erinringen af den kristliga anda, som besjälade hans folkliga föredrag. Gift med Sofie Engström. Nymansson, Per, präst, skriftställare. Född i Loshult af Lunds stift d. 1 maj 1830. Föräldrar: torparen Måns Persson och Gunhild Johnsdotter. N. var en i sin art ganska märklig personlighet. Han lät nämligen mycket tala om sig och gjorde sig i vida kretsar känd för sina radikala åsikter i så väl religiösa som sociala frågor. Till en början uppträdde han såsom baptistpredikant men efter slutade teologiska studier i Lund, där han 1852 tagit studentexamen, blef han 1861 prästvigd. Ehuru sålunda inträdd i statskyrkan, omfattade han alltjämt från dess bekännelse afvikande tänkesätt. Detta hindrade väl icke hans befordran 1870 till kyrkoherde i Skepparslöfs församling af Kristianstads län men bragte honom i kollision med myndigheterna, Så blef han 1893 af de öfriga kyrkoherdarna i kontraktet anmäld för irrlärighet. Anmälan föranledde ingen vidare åtgärd, hvilket väsentligen skall hafva berott på biskop Flensburgs ingripande. N. utvecklade i sin krafts dagar en liflig författareverksamhet. Predikningar, tidningsuppsatser och broschyrer flöto rikligt ur hans penna. Bland hans arbeten kunna nämnas: Allmänt väl, framstäldt i enkla svar på några af vår tids högviktiga frågor 1854, Andeliga vårblommor 1855, Kort anvisning på bibelns lära om de heliga sakramenten, Hvad är det heliga dopet, och hvad är baptismen? 1858. Tidskriften »Mänskligheten» utgafs af honom 1875--80. Han väckte äfven uppseende genom sitt sysslande med »läkareverksamhet.» Af sina församlingsbor var N. högt skattad och till hans predikningar strömmade folk från alla håll. Död d. 2 april 1900. Gift 1871 med Emma Maria Johanna Enström. Nyrén, Carl, präst, ekonom, vitter författare. Född i Gammalkils socken af Östergötland d. 30 aug. 1727; son af en trumpetare vid Östgöta kavalleri-regemente Peter Nyman. Sedan N. genomgått Linköpings gymnasium, reste han 1749 till Lund, där han isynnerhet studerade de lärda språken, statsekonomi samt sådana ämnen, hvilka ingå i slöjder och hushållning. Härigenom ådrog han sig Jonas Alströmers uppmärksamhet och kallades af honom 1754 till Alingsås samt erhöll i uppdrag att ordna Alströmerska biblioteket, hvarjämte han förordnades till vice direktör öfver Alingsås manufakturverk under Alströmers vistelse i Stockholm vid 1756 års riksdag. Sedan han 1757 blifvit magister i Lund med första hedersrummet, lämnade han följande året Alingsås och besökte 1761 Uppsala samt åtnjöt där under någon tid Linnés undervisning. Utnämnd 1762 till plantagedirektör samt lektor i ekonomi och naturkunnighet vid gymnasium i Linköping, utbytte han 1766 denna lärareplats mot lektoratet i grekiskan, prästvigdes s. å. och befordrades 1770 till kyrkoherde i Kuddby. Kontraktsprost 1771, teologie doktor vid