universitetet i Königsberg 1773. Död i Kuddby d. 25 jan. 1789. N. var en flitig författare och har utgifvit flera arbeten, af hvilka intet blifvit så bekant som hans bröllopsskrift öfver P. Alströmer: »Kut'n Abend, Pruter Schwen!» 1760, sedan ofta omtr. Utom några ekonomiska och biografiska arbeten i öfversättning, utgaf han Snillenöjen 1762, försvenskning af några mindre vitterhetsstycken, Brefställare och sex andra satiriska skrifter af Rabener, samt ett originalverk Mappa geographica Scelestinæ, eller stora Skälmslandets geografiska beskrifning 1786, en efterhärmning af Gullivers och Klims diktade resor, men en på det hela ganska platt och långtråkig satir. Den ojämförligt största delen af hans skrifter, mest öfversättningar, blef aldrig tryckt, utan förvaras i handskrift på Linköpings läroverks bibliotek, dit de skänktes af den bekante titulärprofessorn Johan Henrik Lidén. Gift 1763 med Maria Hadelin. Nyström, Anton Kristen, läkare, skriftställare, grundare af Stockholms Arbetareinstitut. Född i Göteborg d. 15 febr. 1842. Föräldrar: grosshandlanden Lars Fredrik Nyström och Carolina Kristina Silfverstolpe, dotter af den frisinnade riddarhussekreteraren Axel Gabriel Silfverstolpe (se nedan). Student i Uppsala 1860, idkade N. medicinska studier dels därstädes, dels vid Karolinska institutet och i Lund, där han 1868 blef med. doktor. Sedan N., som var biträdande fältläkare i dansk-tyska kriget 1864, i utlandet idkat studier 1866 och 1868--69, bosatte han sig i Stockholm, där han alltsedan praktiserat såsom läkare med hudåkommor och sinnessjukdomar såsom specialitet. N. hade i början af 1870-talet gjort bekantskap med den Comteska positivismen och funnit sig till den grad tilltalad af dess sociala, politiska och filosofiska läror, att han inom kort började verka för dessas utbredning inom Sverige. Emellertid såg han sig först i dec. 1879 i stånd att här stifta ett positivistiskt samfund, för hvilket han själffallet kom att stå i spetsen. Med ifver sökte han i tal och skrift göra gällande Comtes lefnadsfilosofi, bland hvars ledande grundsatser han i synnerhet betonade plikten att »lefva för andra» samt att »verka för befästandet af ordningens och framåtskridandets sak med moraliska medel». Det var ock under inflytelsen af dessa grundsatser, han lifligt deltog i de demokratiska rörelserna i hufvudstaden under 1880-talet. Han hade emellertid redan då känt sig manad att på ett annat mera direkt och verksamt sätt förverkliga det vackra Comteska mottot: »Lefva för andra». Och de »andra», för hvilka han i främsta rummet ville verka, var arbetsklassen, hvars på det hela sunda kärna han var den förste att erkänna, men inom hvilken han äfven fann mindre goda sidor vara alltför starkt framträdande, såsom dryckenskap, smak för oädla nöjen liksom ock demagogiska upphetsningar. Det bästa medlet till arbetsklassens höjande borde i hans tanke vara att bibringa densamma ökad kunskap. Ledd af dessa åsikter, bragte N. i okt. 1880 till stånd ett arbetareinstitut i Stockholm. Denna läroanstalt, som efter hand kom i åtnjutande af årligt understöd såväl från statens som kommunens sida, meddelar en närmast för personer utan högre skolbildning afsedd undervisning i form af fullständiga och systematiskt anordnade föreläsningskurser, förnämligast i naturvetenskap och historia. Institutet har hållit sig fritt från allt, som kunnat beskyllas för ända till skenet af politisk agitation, och ur sin verksamhet uteslutit all religiös undervisning. Med ett nit och en hängifvenhet, som intet motstånd -- och sådant har framträdt under många former -- kunnat bräcka, har N. såsom anstaltens föreståndare lika ihärdigt som framgångsrikt lyckats föra anstalten framåt. Efter mönstret af Arbetareinstitutet i Stockholm hafva efter hand anstalter af dylik art upprättats mångenstädes. Så i Kristiania 1885 samt i de flesta svenska städer äfvensom i större enskilda industrisamhällen. N. har med en af öfvertygelsens värme buren ifver i tal och skrift förfäktat sina åsikter särskildt i på dagordningen stående politiska frågor. Han har sålunda uppträdt till förmån för den offentliga kandidaturen, för fullständig skilsmässa mellan stat och kyrka, för med den personliga friheten förenliga åtgärder till nykterhetens främjande, äfvensom för ett betryggande nationalförsvar. Samtidigt har han kraftigt bekämpat socialismen, särskildt i den 1892 utgifna skriften Socialismens omöjlighet jämte praktiska vinkar om arbetarefrågans lösning utan socialism. Den skriftställarverksamhet, N. för öfrigt utvecklat, är af ganska omfattande art. Så utgaf han redan 1867 en skrift Om foten och den riktiga formen på skodon, hvilken skrift föranledde tillverkning af s. k. fysiologiska skodon. Vidare äro att nämna: Om cretinism och idioti 1868, Teoretiska och praktiska uppsatser öfver hudåkommor 1870, Om sinnesrubbning etc. 1878, Positivismen. En systematisk framställning 1870, Samhälleliga tidsfrågor, 9 h. 1879--81, Om äktenskapet, pauperismen och prostitutionen 1885, Allmän kulturhistoria 1885--93, Om sinnessjukdomar och hospitalsvård jämte antydningar om sinnessjukas rättsliga skydd 1895, Carl XII och sammansvärjningen mot hans envälde och lif 1900, hvari han, stödjande sig på af honom på ort och ställe verkställda undersökningar, gör gällande, att konungen fallit för mördarhand, Uppkomsten af kortskallar och långskallar (först offentliggjordt 1898 på tyska i »Archiv für Anthropologie», utg. af G. Ranke i München) och Könslifvet och dess lagar 1904. I en 1903 utgifven skrift, Striderna om östra Europa mellan Ryssland, Polen och Sverige sökte N. genom en skildring af den ryska eröfringsmaktens historia hos de skandinaviska folken inskärpa nödvändigheten af att taga varning och lärdom af det förflutnas missgrepp. 1904 utgaf han både på franska och tyska en skrift, Elsass-Lothringen und die möglichkeit einer deutsch französischen allianz, hvari förordas dessa landskaps återlämnande till Frankrike. Gift 1: 1868 med Thyra Hammerich