och 2: 1878 med friherrinnan Louise Sofie Hamilton, dotter af frih. Hugo Hamilton å Boo (se I: 450) i hennes andra gifte. Nyström, Gustaf Alfred, bildhuggare. Född i Medevi i Västra Ny socken, Östergötland, d. 11 mars 1844. Stadd i torftiga villkor, var N. som helt ung nödsakad att arbeta såsom tegelbärare och trädgårdselev, och från sitt femtonde år ägnade han sig åt smedsyrket. Begåfvad med anlag för teckning, utbildade han dessa under fristunderna. Kärleken till konsten och längtan att få ägna all sin kraft åt denna dref honom slutligen, då han uppnått 22 år, att på vinst och förlust begifva sig till Stockholm, där han blef elev vid Konstakademien och dessutom fick särskild handledning af bildhuggaren J. P. Molin. Ännu elev, erhöll han 1870 på Molins förord uppdrag att modellera den sittande Bellmansstod, som, gjuten i bronserad zink, aftäcktes på Hasselbacken 1872 och väckte uppseende såsom ett ovanligt duktigt debutarbete af en elev. Hösten sistnämnda år anträdde N., med understöd af A. Dickson på Kyleberg, en längre studieresa. I München, där han uppehöll sig i tre år, vann han 1:sta hedersmedaljen för sin Sofvande yngling. Bosatt i Rom 1875--84, vann han där sitt uppehälle genom med stor finhet utförda genreartade skulpturarbeten, under det samtidigt äfven större uppgifter sysselsatte honom. Så hade han 1877--81 under arbete utkastet till en Geijerstod, hvarpå han dock icke erhöll den motsedda beställningen, äfvensom en i München påbörjad stod af J. O. Wallin. Vid de besök, han under dessa år företog i hemlandet, deltog han därstädes i åtskilliga utställningar. Så i Konstakademien, i Stockholms konstförening samt i expositionen i Göteborg 1881. Bland de många arbeten af honom, med hvilka han vid antydda tillfälle var representerad, må nämnas marmorstatyerna Flickan med blomman och fjärilen och Romersk kyrkogångerska, marmorbysten Napolitanskan samt ett antal porträttbyster. Sedan N. ett års tid uppehållit sig i Danmark, återvände han 1885 till Sverige och anordnade i Stockholm en utställning af sina egna arbeten. Bland det stora antalet af dessa kunna nämnas den i kroppsstorlek utförda marmorgruppen Hagar och Ismael i öknen, den kolossala gipsstatyn af Wallin, en byst af Geijer och utkast till dennes stod, ett af många figurer bestående Projekt till ett nationalmonument öfver svenska skalder m. fl. N., som 1885 bosatte sig i Stockholm, blef samma år agré vid Fria konsternas akademi och 1889 ledamot af densamma. Bland hans utkast till monumentala verk anses den lifligt hållna skizzen af Carl XV:s ryttarstod böra tillerkännas främsta rummet. I Nationalmuseum är N. representerad genom en byst af museets byggmästare, general J. Kleen. Bland de senaste arbeten han utförde märkas statyn Svea, en mindre porträttgrupp, Trippelalliansen, samt täflingsskissen till Carl X Gustafs ryttarstaty i Malmö och Magnus Stenbocks staty i Helsingborg, hvilka dock ej blefvo antagna till utförande. Död d. 15 febr. 1897 å sin villa i Djursholm. Gift med Dagmar Weber (från Danmark). Nyström, Johan Fredrik, historiker, geograf, politiker. Född i Hernösand d. 26 sept. 1855. Föräldrar: tulluppsyningsmannen Fredrik August Nyström och Eva Johanna Högberg. Student i Uppsala 1875, blef N. därstädes filos. doktor 1884 och förordnades s. å. till docent i historia och 1888 i statskunskap, hvarpå han 1890 med bibehållande af docenturen utnämndes till lektor i historia och svenska vid Uppsala högre allmänna läroverk. Sedan han 1889 i Berlin för Richthofen idkat studier i geografi, förordnades han 1892 att bestrida undervisningen i besagda ämne vid Uppsala universitet, hvilket förordnande han utöfvade till 1901. Invald bland stadsfullmäktige i nyssnämnda stad 1890, deltog han med lifligt intresse i behandlingen af dess kommunala angelägenheter, på samma gång han genom föredrag, tidningsartiklar och skrifter i tullskyddsvänlig och konservativ riktning inlade sitt ord i diskussionen om dagens politiska frågor. Denna hans verksamhet föranledde väsentligen hans inväljande 1899 i Första kammaren för Uppsala län, i hvars landsting han var ledamot 1899--1902, under det han samtidigt alltjämt tillhörde Uppsala stadsfullmäktige. Bland af N. författade skrifter må nämnas De svenska ostindiska kompanierna 1883, hvilket arbete belöntes med guldmedalj af Vet. och Vitt. samh. i Göteborg och infördes i dess »Handlingar» 18, Bidrag till svenska handelns och näringarnas historia under senare delen af 1700-talet I, 1884, hvilken akademiska afhandling belöntes med Geijerska priset, Jonas Alströmer och hans verk i »Hist. tidskr.», V, 1885, Handbok i Sveriges geografi 1895, Handelns historia, införd i »Rotschilds handbok för köpmän», 2:dra uppl. 1896--97, Geografiens och de geografiska upptäckternas historia 1899, Sveriges rike, handbok för det svenska folket I--II, 1899--1902. Äfven äro af honom författade talrika artiklar i Nordisk familjebok och dess supplement m. m. Svedelius' »Handbok i statskunskap» utkom omarbetad af N. i 4 band 1887--91. Likaså har han tillsammans med C. G. Styffe utgifvit »Hugonis Grotii epistolæ ad Axelium Oxenstierna» 1889, 1891. Arbetet, som omfattar tiden 1633--45 utgör band 2 och 4 af Andra afdelningen af »Rikskanslären Axel Oxenstiernas skrifter och brefväxling». N., som 1902 erhöll transport som lektor till Högre realläroverket i Stockholm, var 1903--04 redaktör af tidningen »Vårt land», som under hans ledning med fullföljande i hufvudsak af sina konservativa traditioner började visa mera öppen blick för tidens kraf. Så tog den kraftigt till orda för valfritt civiläktenskap och för den 1904 beslutade särskilda öfverstyrelsen för läroverken, till hvars seger i Första kammaren N., som s. å. varit ledamot af läroverksutskottet, bidrog med ett mot biskop Billing riktadt, ganska spetsigt anförande. N. kvarstår fortfarande som