Odel, Anders, ämbetsman, skriftställare. Född 1718 i Hångsdala socken af Skara stift. Föräldrar: kyrkoherden därstädes Anders Tore Odhelius, hvilket namn sonen, då han ej ingick i kyrkans tjänst, enligt tidens sed förändrade till Odel. Sedan O., 1738 vorden student i Uppsala, några år studerat därstädes, företog han 1748 en utrikes resa för att inhämta kännedom om sidenmanufakturernas tillstånd i främmande land samt blef efter sin hemkomst appretör vid Manufakturkontoret i Stockholm 1751, utnämndes till direktör i Hall- och manufakturrätten 1757 samt afled i Stockholm d. 16 sept. 1773. Han var -- säger Hammarskjöld -- den märkvärdigaste af sin tids författare af politiska och vittra skrifter, alla affattade i en blomsterrik och svassande stil. I skaldeväg utgaf han under det lånta namnet CelAdOn åtskilliga stycken, såsom: Det lystra och belefvada Stockholm 1739; samt De makalösa högstsaliga konungarnas K. Gustaf Adolphs och K. Carl den tolftes rop ifrån de dödas rike til hieltinnan Svea 1741. Sin egentliga ryktbarhet vann han likväl såsom författare till den länge allmänt sjungna »Sinclairsvisan» hvilken anses väsentligen hafva bidragit till framkallande af det olyckliga kriget mot Ryssland 1741--43. Visan hvars långa titel är: Hjeltarnes samtal med den tappre och omistelige, men på sin hemresa från Konstantinopel i nejden af Breslau d. 19 Juni förrädeligen mördade svenske majoren vid Uplands regemente, den välborne herren, herr Malcom Sinclair, uppå de ljufva Eliseiska fälten i de dödas rike: berättade af herden CelAdOn, som af en obekant gubbe blifvit oförmodligen dit och dädan förd, -- diktades 1739 men utgafs sannolikt först 1741 samt har sedan många, antagligen bortåt hundra gånger, blifvit omtryckt, äfven i Geijers och Afzelii Folkvisor. Den 1741 utkomna berättelsen »Hjalmars dröm och resa til Valhall» har tillskrifvits O., men har utrönts vara af A. Hesselius. O., som vid upprättandet af Frimurarordens Stockholmsloger var talman i desamma, höll såsom sådan några tal, som 1768 utkommo i tryck, och bland hvilka Sagan om grötfatet, föredragen 1753 och utgörande en politisk allegori i samma stil som Dalins »Sagan om hästen», intager främsta platsen. Dessa tal bilda öfvergången till hans ganska omfattande partipolitiska författarskap, som 1761 inleddes med Sagan om Mercurius och Vulcanus och efterföljdes af Plato om Sverige 1764 samt Sagan om lagen och friheten, Hjalmar och folket 1766. Dessa skrifter voro i en för Hattpartiet gynnsam anda, hvilket vållade, att, när detta 1765 störtades och Mössorna kommo till makten, O. näpstes med förlust af sin direktörslön, den han dock efter några år återfick. Han fortfor emellertid att förfäkta Hattpartiets politiska grundsatser i ett flertal skrifter, bland hvilka må nämnas Den rätta och sanna ähran hos et folk och samhälle 1767, Den nya Svenska Argus 1767--68, Echo och återskall på Uplysningen för svenska folket 1769, Den svenska Socrat, Den svenska Plato til den svenska Diogenes och Myssan s. å. Gift 1756 med Brita Kristina Röök. Odelberg. Äldste kände stamfadern var handlanden i Västervik Johan Olofsson, f. 1708, d. 1758. Släktnamnet antogs af hans son, borgmästaren och assessorn, Herman, f. 1731, d. 1783. 1. Odelberg, Axel, jordbrukare, kommunalman. Född i Stockholm d. 25 nov. 1805. Föräldrar: kamreraren Axel Odelberg och Brita Sofia Grahn. Efter i Uppsala aflagd studentexamen 1822 ingick O. 1825 såsom e. o. kanslist i Handels- och finansexpeditionen, och, sedan han aflagt hofrättsexamen, jämväl i Justitie-revisions-expeditionen samt Svea hofrätt 1826. Han lämnade likväl efter blott fyra års tjänstgöring ämbetsmannabanan och ägnade sig åt vården af sin fäderneärfda egendom Enskede utanför Skanstull i Stockholm. Genom det utmärkta sätt, hvarpå han skötte och förkofrade denna egendom, vann han anseende såsom framstående jordbrukare samt blef äfven snart en i allmänna värf mycket anlitad man. Invald i Landtbruksakademien 1837, var han en följd af år arbetande ledamot i dess landtbruksafdelning och sedermera i dess förvaltningsutskott samt kallades 1871 till akademiens hedersledamot. Vice ordförande i Stockholms läns hushållningssällskap 1846--68, blef han sistnämnda år ordförande i detsamma och erhöll redan 1864 dess guldmedalj. Styrelseledamot i flera allmänna verk och inrättningar, deltog han i stiftandet af Stockholms läns brandstodsbolag 1845, af Stockholms läns hushållningssällskap 1846, af Ränte- och kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm 1850, af Mälareprovinsernas hypoteksförening och Stockholms läns sparbank 1861, då han äfven blef sistnämnda anstalts vice ordförande. O. hvars insikter och erfarenhet i landthushållningen togs i anspråk i åtskilliga kommitéer och andra offentliga uppdrag, tillhörde 1863--80 Stockholms läns landsting och var 1878--80 dess vice ordförande. Af landstinget insattes han ock redan 1867, eller vid första tillämpningen af det nya representationsskicket, i riksdagens Första kammare, där han fortfor att hafva plats ända till sin död, och där han 1871 var ledamot af statsutskottet och vid alla de följande riksmötena af konstitutionsutskottet. Utpräglad tullskyddsvän, sökte han med ifver bereda framgång åt ett protektionistiskt finanssystem. Död i Stockholm d. 14 jan. 1884. Gift 1831 med Vilhelmina Amalia Friesenheim. 2. Odelberg, Albrecht Theodor, landthushållare, statsråd. Född å Enskede d. 21 dec. 1847; den föreg:s son. Student i Uppsala 1869, aflade O. 1871 juridisk-filosofisk examen därstädes men lämnade därefter studierna för att ägna sig åt landtbruk. Efter att en kort tid vistats vid Ultuna landtbruksinstitut, gaf han sig 1872 ut på en utländsk resa för studier af jordbruk och dess binäringar samt var biträdande kommissarie vid världsutställningen i Wien 1873. Hemkommen anställdes han som förvaltare å