heder och värdighet samt afled i Linköping d. 25 juli 1804. O. deltog äfven i riksdagarna, där han tack vare kunskaper och själfständighet förvärfvade allmän aktning, hvilken bl. a. tog sig uttryck i hans val till bankrevisor 1788 och 1791 samt hans insättande i hemliga utskottet 1800, då han räknades till den moderata oppositionen eller det s. k. landtpartiet. På det biografiska området har han uppträdt med Kongl. Göta hofrätts presidenter, ledamöter och betjäning, 1803, ett i synnerhet för sin tid utmärkt arbete, som ännu kan med fördel användas af forskaren å detta område. Gift 1764 med Andrietta Fredrika Fröberg. Sonen Tor August, f. 22 jan. 1782, student i Uppsala 1798, assessor i Göta hofrätt 1808 och. hofrättråd därstädes 1821 samt död i Jönköping d. 29 okt. 1829, gjorde sig känd för sitt lifliga intresse för musik och målning, samt redigerade på ett förtjänstfullt sätt Jönköpings hushållningssällskaps 16 första häften. Han var gift 1: 1809 med friherrinnan Hillevi Posse och 2: 1814 med friherrinnan Carolina Lovisa Johanna Fleetwood. Odenius, Maximilian Victor, läkare, universitetslärare. Född i Göteborg d. 16 mars 1828. Föräldrar: handlanden Magnus Gabriel Odenius och Johanna Vilhelmina Jungqvist. Student i Lund 1845, blef O. fil. doktor därstädes 1853, medicine licentiat 1859, och med. doktor 1861. Redan föregående år hade han utnämnts till adjunkt i anatomi och prosektor samt blef 1875 professor i teoretisk och rättsmedicin vid Lunds universitet, från hvilken befattning han 1897 tog afsked. O. har utgifvit en mängd arbeten, bland hvilka må nämnas: Salivkörtlarnas anatomi hos människan 1860, Über die Gestalt des häutigen Labyrinthes beim erwachsenem Menschen (i Arch. für Ohrenheilkunde) 1864, Om morrhårens anatomiska byggnad (i Lunds univ. årsskrift) 1865, Undersökningar öfver de sensibla muskelnerverna 1872, Svulstkasurstik 1873, Om koncercellernas infektionsförmåga 1881, (de tre sistnämnda i »Nord. medic. arkiv»). Medlem af Vetensk.- och Vitterh.-samh. i Göteborg, m. fl. samfund. Gift 1867 med Paulina Brink. Odhelius. Släktens stammoder Tolla Thoresdotter, f. 1590 d. 1651, var gift 1: med kyrkoherden i Dala i Västergötland Erik Magnusson 2: med kyrkoherden i Od i samma provins Håkan Larsson. Efter denna socken antogs namnet Odhelius af hennes barn i båda giftena. Från släkten ha utgrenats såväl adliga ätten Odelstierna som slägten Odel (se ofvan). 1. Odhelius, Erik, präst, lärd. Född i Odhs prästgård d. 21 april 1620. Föräldrar: kyrkoherden Håkan Larsson och Tolla (Tullia) Thoresdotter. Student i Uppsala 1636, blef O. efter därstädes aflagd examen 1639, alltså vid endast nitton års ålder, invigd till predikoämbetet. Men högst fördelaktigt känd för sina grundliga kunskaper, öfvertalades han att återvända till universitetet i Uppsala, där han med utmärkt heder promoverades till magister 1646. Understödd af ett kungligt stipendium, öfverreste han därefter till kontinenten och tjänstgjorde någon tid som svensk legationspredikant i Paris. Återkommen till Sverige, utnämndes han 1648 till teol. adjunkt i Uppsala, men begaf sig ånyo utrikes, där han stannade till 1651, hufvudsakligen sysselsatt med studiet af orientaliska språk och apologetik. Sedan han 1652 utnämnts till teol. professor och teol. doktor, promoverades han i sistnämnda egenskap 1656 samt erhöll s. å. Börje och 1660 Danmarks pastorat i prebende. O., hvilken såsom teolog var känd för sin strängt renläriga ståndpunkt, fick 1662 i uppdrag af regeringen att yttra sig om de såsom villomeningar utpekade tankar, som i utgifna skrifter framställts af de bekanta biskoparna Johannes Matthiæ och Jöns Terserus. Till fullgörande af detta uppdrag påbörjade han skriften Palma pacifera. Emellertid nödgades han 1664, för att söka hjälp för sin försvagade hälsa, resa utrikes, där han uppehöll sig vid olika brunnar. Han befann sig ännu på utländsk botten, då han 1665 erhöll kallelse till pastor primarius i Stockholm. 1666 anträdde han återfärden till hemlandet men afled i Hamburg d. 31 juli nämnda år. Hans påbegynta teologiska arbete skulle fullbordas af hans måg, sedermera ärkebiskop Erik Benzelius d. ä., som emellertid först 1696 var färdig med utgifvandet af en del däraf. Med rätta räknas O. bland lärda svenskar af första ordningen. Han var i isynnerhet framstående som teolog men ägde äfven stort anseende såsom orientalist och latinsk skald. Gift 1652 med Margareta Laurelia. En af hans söner adlades med namnet Odelstierna (se ofvan). 2. Odhelius, Jonas Larsson, jurist, politiker. Född i Västergötland 1712; den föreg:s broders sonson. Föräldrar: prosten i Flo Lars Odhelius och Annika Victorin. Student i Uppsala 1731, gjorde O. sitt inträde å ämbetsmannabanan 1737 och befordrades 1747 till ordinarie häradshöfding i Stockholms län. På besvär öfver att hafva blifvit förbigången till en assessorsplats i Svea hofrätt, tillförsäkrades honom 1762 af ständerna lagmans tur och befordringsrätt jämte rättighet att ackordera bort sin domsaga, hvaraf han omedelbart begagnade sig. 1766 sökte han blifva lagman i Ångermanland men erhöll ej platsen. I stället kastade han sig med ifver in på den politiska skriftställarebanan som en fanatisk förfäktare af Mössornas idéer och ansågs länge som författaren till den 1769 utkomna uppseendeväckande skriften: »Upplysning till svenska folket om anledningen, orsakerna och afsikten med urtima riksdagen 1769», men detta författarskap är lindrigast sagdt obevisadt. Att hans stjärna likväl stod högt inom Mössornas läger, visas af hans val till sekreterare i bondeståndet vid 1771--72 års riksdag, på hvilken plats han använde sitt inflytande till att sporra bönderna till våldsamma åtgärder i sitt partis riktning. Af motståndarna beskylldes han äfven för besticklighet för utländskt guld. Om hans personlighets